lördagggg

var det någon som undrade varför jag älskar latino-men?

ord är överflödiga.

om exakt en månad börjar skolan. asså fatta, CRAZY! det betyder att jag har mindre än en månad kvar i stockholm och jag älskar ju stockholm kommer att ha grovaste separationsångesten efter bara två månader hemma... oh chiiiild, ni kommer se mig gråtandes på tågstationen i slutet av månaden, trust.

det blev inget collage (eller kenza! *sad*) för min del igår kväll efter ett så jävla onödigt tjafs, så istället åkte jag hem till ghandji och hängde med henne hela natten. när det var dags för mig att gå hem hade det börja regna så jag fick låna ett paraply av henne... and yeah, it was broken. kom hem dyngsur. dessutom lyckades jag bli rädd vid synen av min egen skugga, inte en utan TVÅ gånger hahahaha i'm fönny. nu ska jag ut och cykla och bli krääällig igen. PYSS.

bobban jr & n a s

hatarrrrr livet när jag ser såna här saker:



och att jag aldrig är med! först michael jackson-tribuen... och nu det här...

men nog med butterhet. var ju faktiskt och såg damian marley och nas igår! hade inga förväntningar och var mest bara hype eftersom alla andra var hype och varför tacka nej när man kan tacka ja liksom?! det var helt okej *duckar för slagen från alla som tyckte att spelningen var off the chain* men när de spelade bobbans "could you be loved" i slutet var då folk VERKLIGEN släppte loss. fick mig att undra hur en av pappa marleys konserter måste ha varit. förresten, folk som ba STÅR under en hel konsert? vad är fel på dem? stanna hemma.