efter jobbet försökte jag springa lite ärenden, å gick därför förbi panduro för att hitta ett rithäfte. hittade inte bara det utan också en liten målarbok fylld med mandalas att färglägga. eftersom jag älskar att pyssla och det utan mobilen i handen, så kände jag att den kommer bli en perfekt sysselsättning. har redan färglagt en och börjat på en annan och det är så himla mysigt!
den här veckan kör jag öppning på pb, och som alltid när jag tvingas gå upp så tidigt (börjar kl 04:45 och måste ta bussen 03:00 för att hinna i tid) blev jag nostalgisk och liiiite deprimerad (en understatement). på något sätt började allt med den där jävla uppsatsen som blev mitt liv i ett halvår. för varje ord som tog emot att skriva, blev mitt självförtroende mindre och mindre. jag, som aldrig haft svårt att fullfölja saker eller att ens skriva, började få perfomance anxhiety. och ungefär tre på morgonen när jag är på väg till jobbet är alltid stunden som jag börjar tänka på det och freakar. jag är liksom rädd att jag kommer fastna i ett sånt här jobb. för helt ärligt, vem vill anställa mig? för att göra vad? vad kan jag ens som är speciellt? det är också i sådana stunder som instagram och facebook är ens värsta fiende eftersom man inte kan undgå att jämföra sitt liv med andras lyckade karriärer, hur mycket jag än vet att allt det där är for show. men... jag tror faktiskt det allra jobbigaste är att inte veta vart man vill gå. jag känner mig så lost att även om världen möjlighet skulle presenteras framför mig, hade jag inte vetat hur jag skulle hantera den. nätverka, what? sälja sig själv, who? känner mig som världens ufo som inte passar in bland människor vissa gånger.
har suttit hemma den senaste timmen och försökt logga in på tumblr, utan no success. istället har jag beställt lite hudvårdsprodukter, haha *makes sense* men nu ska jag planera lite kvinnohat. jag ska ju gästposta nästa vecka å temat är antikolonialism! *nervös*
