DOVE OCH IDEAL

som fortsättning på mitt senaste inlägg... hittade den här jättebra texten om doves nya reklam. tjejen är inne på samma spår som jag, och kommer med flera nya, intressanta aspekter. väldigt tänkvärt om vilka ideal det är dove faktiskt förespråkar!

hade förresten ingen aning om att dove ägs utav företaget unilever (som bidrar till den miljöförstörelse som orsakas av storskalig palmoljeodling, bland annat i ghana), som dessutom äger axe! och axe vet vi ju marknadförs med väldigt sexistiska reklamfilmer. herregud vad sjukt att de då propagerar för "naturlig skönhet" genom dove!



ps. hittade även denna knäppa artikel om hur unilever tydligen också stödjer vithetsideal i indien. det finns inga gränser till den här soppan som är globalisering och multinationella företags ruttenhet.

ANGÅENDE KVINNORS SKÖNHET

ursäkta min barska ton, jag är inte på humör för förståelse och empati just nu, men det här är så fucking sorgligt. det är absolut inget fel på dessa kvinnor, och ändå beter de sig som att de ser ut som monster? var snälla mot er själva, vill jag bara säga till dem. samtidigt blir jag irriterad över doves kampanj även fast den kommer från a good place (men såklart också för försäljningssyften), därför att den befäster bilden av den omtåliga och sköra kvinnan som behöver någon annans bekräftelse för att tycka om sig själv och sitt utseende. kräks i slutet när kvinnorna får se sina självporträtt och blir *upplysta* eller när de filmar ena kvinnan när hon blir omfamnad av sin hubby, ba "livet har börjat på nytt, jag har insett att jag är vacker!" ursäkta, va? GTFO!

TUTTLISA

jag skriver detta utan viljan att attackera eller offend någon, men är det inte väldigt konstigt att en kultur har vuxit fram bland oss unga tjejer där vi oroar oss för hur vi kommer se ut när vi blir äldre? jag vet inte hur vanligt det är med att höra kommentarer om att man bör sova på rygg för att undvika rynkor i framtiden, eller att man funderar på att fylla ut sina tuttar när man fått ett barn eller två. tjejer i min ålder, i åldern 18-22, spenderar sina snyggaste år med att vara orolig över det som borde anses vara våra vackraste år, för med åren kommer en mognad och självsäkerhet som vi bara kan drömma om just nu. alltså just brösten tycker jag är en så intressant fråga för det känns som att det är en liv-och-död-fråga när man börjar prata om dem. "använd bh, annars blir de saggy!!!!" men... sen då? våra mammors tuttar är förmodligen saggy - älskar våra pappor dem mindre för det? älskar vi dem mindre för det? nej. så varför älskar vi oss själva mindre vid tanken av att det skulle "hända" oss?

vill ge en ghaniansk kvinnas självförtroende och omedvetenhet om sin egen kropp åt mig själv och mina girls all around the world. vi har så mycket kvar att lära trots att vi kallar oss själva fria.