hej bloggyn! vet ni vad jag har tänkt jättemycket på den senaste tiden? jo, min pappa och hur finurlig han är. i takt med att jag har blivit mer familjär med afrikansk kultur, och kanske främst afrikanska män, så har jag verkligen börjat se min kära lilla papi i ett nytt ljus. jag förstår honom inte samtidigt som jag har fått nyfunnen respekt för honom.
jag också insett hur extraordinär min pappa har varit genom åren, mycket tack vare min fältstudie och de otroligt intressanta intervjuerna jag fick göra. precis som på många andra håll i världen så föredras söner framför döttrar i många afrikanska samhällen. min pappa har tre flickor, som han alltid har uppmuntrat till att sträva efter att göra sitt bästa och att plugga färdigt och hitta ett bra jobb innan de hittar en man och gifter sig. han måste alltså ha haft stora ambitioner för oss, vilket jag inser inte alltid har varit så självklart när man är dotter till en afrikansk man. men jag är samtidigt nyfiken på om han någonsin har önskat sig en son istället? om han har tyckt att det var viktigt? om hur det var för honom att växa upp som enda pojken bland sina sex systrar? om han tror att han blev behandlad annorlunda på grund av det? min papi har också alltid lagat mat hemma hos oss, vilket jag först nu inser vilken stor grej det har varit för i afrika är det verkligen inte en mans uppgift att laga mat, speciellt inte efter att han har fått en fru. men hade han fortfarande lagat mat om vi inte bodde i sverige, utan i guinea? om min mamma inte hade varit vit?
som ni kanske har gissat så är det här jag kommer dedikera mig åt när jag åker hem i sommar. ain't like i gotta pay my bills or something! *arbetslös, men hyresfri tjej*
