GAY AND AFRICAN

jag hatar västvärldens skenhelighet. alltså bilden av västvärlden som demokratisk, fri, öppen, progressiv... stick härifrån. det blev så himla tydligt när rysslands anti-homolagar blev uppmärksammde i samband med OS och slutligen blev symbolen för det odemokratiska ryssland. det tweetades och retweetades och protesterades av svenska idrottsstjärnor. ända tills det uppdagades att samtidigt i delstaten arizona ville man rösta om en lag som skulle tillåta restaurangägare att neka homosexuella gäster på religiös basis...

några andra som har erfarat detta är afrikanska ledare. det var väl i samma veva som OS som ugandas president museveni tillkännagav att homosexualitet skulle bli olagligt i landet. vad som följde var kaos - som sig bör eftersom det är en vidrig lag som påvisar ignorans hos museveni och hans likar om två saker: att homosexualitet skulle vara onaturligt och fel, och att homosexualitet skulle vara "oafrikanskt". homosexuella relationer existerade och accepterades i flera samhällen runtom i afrika innan den vita mannen kom. skillnaden låg dock i att man inte benämnde det som just ”homosexualitet”. istället har det kallats mukodo dako i uganda (!) eller kvinnoäktenskap bland annat hos igbos i nigeria kurias i tanzania. (fler exempel finns HÄR. annars rekommenderar jag varmt böckerna "boy-wives and female husbands" av roscoe samt "male daughters, female husbands" av amadiume som forskat kring detta.)

och just det här "innan den vita mannen kom" är ännu en viktig aspekt för homosexuellas situation idag, eftersom de lagar och straff och framförallt syn som etablerades emot homosexuella relationer kom europeerna påtvingade sin kristina religion på afrikaner. dessutom fortgår detta IDAG. i ugandas fall handlar detta om scott lively, en amerikansk pastor som under tio år fört en anti-homosexuell kampanj i landet och till och med hjälpt att utforma den lag som museveni nu har signerat. och mitt i den här soppan står USA och hotar med repressalier.

och jag kan dels förstå den strävan efter autonomi som finns bland många ledare i utvecklingsländer som tyvärr hunsas av sina rika biståndsgivare - museveni, liksom andra presidenter i länder där det har varit på tal om liknande lagar, har hänvisat till att de inte tänker tillåta väst pracka på sina värderingar eller sociala imperialism i deras länder. men när jag pratade om detta med min vän chief så sa han något av det klokaste som sagts i hela den här debatten: "jag önskar bara att våra ledare kunde vara lika envisa och slagkraftiga när det kommer till våra ekonomiska och politiska intressen istället".

HÄRNIZZLE

hittade ett gammalt inlägg som skrevs i december som jag tyckte var värt att publiceras. så here it is.

aaaaaaaalå möte med barndomen. förra helgen var jag ju uppe i norrland!

det var i samband med en återträff för gamla MFS-stipendiater som jag blev inbjuden till SIDA:s huvudkontor i härnösand, där meningen var att under ett par (intensiva!) dagar få erfarenhetsutbyten, delta i workshops och bygga ett kontaktnät MFS:are emellan. yani, en helg fylld av experter som erbjuder värdefulla tips som egeeeentligen väldigt sällan leder till ett jobb ("mingla dig till din första anställning!"). jag var dock hype eftersom två av mina gamla klasskompis skulle med, och dessutom tackar jag aldrig nej till intressanta föreläsningar eller gratis mat. under dessa dagar fick vi reflektera över introduktionskurser, den mötande arbetsmarknaden och potentiella karriärer inom utvecklingsfältet samt hade besök av bland annat united nations volunteers och en gammal afrika-korrespondent på SVT.
och även fast det har varit liiiite skönt att komma ut ur lunds akademi-bubblan (skönt att få tillbaka sin streetcred igen ju!), så har jag nog saknat den miljön mer än jag trott då det infann en så härlig känsla av att befinna sig mitt i den igen. älskar att omge mig av människor som är superkunniga i ämnen jag tycker om och ämnen jag inte kan jack shit om. överfett var det att få höra om allas MFS-arbeten - fyfan vad folk är påhittiga! och smarta! och äntliiiiigen var det någon som var intresserade av att höra om ens uppsats HAHA. walla, exakt alla delade den här känslan av att ha varit med om något så jävla häftigt och omtumlande (inte bara att vara utomlands men att få bedriva sin egen forskning!) och så kommer man hem och man ba *anonomous*. ens lärare läser uppsatsen för att sen bli tossed away in the tall grass and never to be seen again *chappelle*. jag hittade till och med en tjej som hade gjort nästan exakt samma sak som mig, men i egypten. sjukt spännande!

och sjävklart så lämnade jag helgen med ett antal reflektioner. jag vore ju inte en wideovixen om jag inte analyserade sönder allt jag varit med om. för det är vad vi vixens gör. vi analyserar, hähä.

bistånd tog upp en stor del av diskussionerna, vilket är off no surprise när fokuset ligger på utvecklingsbranschen och det jag insåg ganska snabbt var att samtliga deltagare med afrikansk bakgrund (oavsett om hen var födda i ett afrikanskt land och kommit till sverige i vuxen ålder eller om man var född i sverige och hade afrikanska föräldrar) var kritiska till bistånd, vilket skilde sig grovt från majoriteten av deltagarna. när det gavs utrymme att enbart diskutera den här frågan blev det så otroligt tydligt att de som tyckte att bistånd var självklart inte hade bakgrund i något utvecklingsland (yani vita svenskar), vilket gjorde mig nyfiken. det har liksom blivit en del av den västerländska kulturen att se det som sin rätt att "hjälpa" andra som har det sämre, oavsett hur märkliga metoderna är (och ja, detta är verkligt!). även kulturen som bildats kring de mänskliga rättigheterna (för de mänskliga rättigheterna är ju faktiskt en konstruktion som vi människor har kommit på och enats om de senaste åren) många gånger tillåts trampa på lokala kulturer i modernitetens namn, vilket jag inte säger emot - det är ju välkänt att jag acclaim myself to kvinnors rättigheter - men det kanske är något som bör problematiseras oftare eftersom en av de mänskliga rättigheterna faktiskt är "rätten till att leva sitt liv såsom man själv vill". det finns till och med en teori om detta, fick jag lära mig av tjejen som varit i egypten!

men att äntligen få höra andra människor voice de tankar man själv grubblat på de senaste månaderna var typ som att *AHHHH* kunna ta ett djupt andetag. tro mig, man kan bli galen för mindre när man tror att man är ensam. dessutom var det mycket fokus på afrika under helgen, vilket var gött för mig såklart hehe. något jag uppfattade både hos mig själv hos mig själv och andra som varit i något afrikanskt land på sina fältarbeten var en vilja att dela med sig av deen "rätta" och nyanserade bilden man fått med sig efter sin tid där, nästan lite maniskt. upplever inte alls samma iver hos de som har varit i latinamerika exempelvis, och jag vet inte om man kalla det någon sorts... exotifierande, där människor inte bara är människor utan alltid står för något mer. så svårt att förklara. men jag diskuterade det med min klasskompis (som själv var i colombia för sitt arbete) som höll med och menade att hon också ser denna tendens hos folk, att man fortfarande tycker att man har rätt till afrika på ett annat sätt än vad man gör när man pratar om andra delar av världen. analysen av kulturer, befolkningar eller sociala rörelser finns överhuvudtaget inte på samma sätt när man pratar om asien som när det handlar om afrika. inte heller om länders ledare. vi hade en journalist på besök som är en inbiten afrika-korrespondent på svt och trots att hon hade så mycket erfarenhet av afrikanska länder blev hon nästan lite provocerad av vissa frågor som sa emot hennes uppfattning (samtliga ställda av dem med afrikanskt ursprung, såklart). på frågan hur hon upplevde människors syn på ledare som här i väst kallas "galna" så kom svaret: "men helt ärligt, hur många afrikanska ledare vet du som bryr sig om sin befolkning?". för det första, "GURL BYE". för det andra, så är det tråkigt att det måste finnas en sanning som beskrivs och upprättshålls (av en välutbildad, västerländsk kvinna) och försök att bredda den sanningen behöver inte handla om att försvara ledare som kan uppfattas som tvivelaktiga (vilket möjligen var hennes tolkning). det blir konstigt också när jag själv vet att det finns afrikaner som visat stöd för ledare meles zenawi, muammar ghadaffi eller robert mugabe, och att detta blir provocerande att försöka få upp till diskusson. men ah, sen beror det ju också på i vilket rum man befinner sig i.

about that free food tho...

"ska du verkligen ta kort varje gång vi äter?" undrade karin. HELL YEAH!

VITHET ÄR INTE BARA FÖR VITA

och så har jag, för några ynka timmar sen, kommit hem från en föreläsning som hölls på mångkulturellt centrum i fittja idag. å så bra den var! det var som om den var gjord för mig, den kallade på mig, när jag loggade in på facebook efter jobbet och blev påmind om dess initiation inom två timmar. alla andra dagar hade jag inte hunnit med den, men just idag slutade jag klockan tolv.

föreläsaren hette steve garner och är professor i sociologi vid open university i england. han forskar bland annat om migration, etnicitet och vithet. dagens ämnet var det sista. och under den timmes långa presentationen han höll satt jag och nickade med eftersom det kändes så ballt att veta att det finns ett namn för de känslor man har känt, en teori som beskriver de tankar man har tänkt. och det var i slutet som jag fick den uppenbarelsen som gör att jag kan sitta här nu och äntligen få ner orden som varit i mina tankar de senaste månaderna som har gjort mig oförmögen till att ens titta på bloggen.

jag har inte kommit till freds med min vithet. det är extremt svårt att positionera sig själv när man solidariserar med en grupp som man indirekt förtrycker genom sina privilegier. jag antar att det är samma conditions för alla individer som sympatiserar med människor utanför sin egen grupp: män med kvinnor, vita med svarta, cis med trans...

det jobbiga för mig har varit att skilja mig själv från denna grupp. att inse att lite jag är en del av den, oavsett hur mycket jag ser deras "förtryck", hur mycket jag tycker att det är orättvist att det som är deras inte värderas lika högt som det borde, att det liksom kan vara ett aktivt val att stå upp för deras kultur, ideal och värld. det allra svåraste har därför varit att inse att det inte alls skiljer sig så mycket mellan mig och de människor som jag djupt föraktar. EXEMPEL: fenomenet västerlänningar som åker till afrika och låtsas leva i fattigdom. men jag ÄR en västerlänning som åkt till afrika och levt i fattigdom på låtsas. EXEMPEL: författare som skriver om afrika trots att de inte är afrikaner, men jag HAR skrivit om afrika trots att jag inte är därifrån (att jag har en afrikansk pappa är en annan sak). i en uppsats på 25 sidor som nästan enbart baserar sig på skrifter och teorier av afrikanska skribenter lyckades jag undgå att diskutera min egen position som både västerlänning, kvinna och halv-afrikan i relation till min omgivning och mina intervju-deltagare i ghana, därför att jag solidariserar med afrika så mycket att jag blir blind. och det är bara löjligt. i slutändan lever jag ändå på rätt sida av ett orättvisa systemet och inga inlägg om hur mycket *afrika* har att erbjuda än bara fattigdom (som alla andra västerlänningar som rest dit alltid inser...) kommer att ändra på det.

well this was fun. *grumpy face* vet egentligen inte varför jag skriver detta. men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är som att en börda har lyfts från mina axlar...

THE REASON AFRICANS DON'T ANSWER PHONE CALLS

HAHAHAHAHAHAHA asså jag älskar afrikaner. nu vet ni iallafall vad jag gör när jag inte svarar i telefonen..

Afrikanska Ordspråk

Kalla mig cheezy men jag är den typen av människa som ÄLSKAR att slänga in ett ordspråk då och då. Avundas människor som nästan talar i ordspråk, tycker det låter så fint! Det senaste året har jag läst in mig på böcker av nigerianska och ghanianska författare, och luckily för mig så kryllar sådana ordspråk i dessa böcker. De använder dem typ som jag använder "ba". *gottar mig och försöker eka* *lyckades ej bra*

På Africland, som är en grupp på Facebook, skrevs det idag en status som bad medlemmarna att dela med sig av sina bästa afrikanska ordspråk. Mitt bidrag var "Alone you can go faster but together we can go further", och andra delade med sig utav sjukt fina citat som jag ville dela med mig till er. Inshallah, någon dag lyckas jag droppa de casually i en konversation HAHA.

"Dont look where you fell, but where you stumbled" - Okänt

"A person is a person because there are people" - Zulu (Sydafrika)

"A child belongs not to one parent or home" - Kihaya (Tanzania)

"A man who doesn't know about war is likely the one who rushes into it" - Somali

Har ni något ordspråk ni tycker extra mycket om?

AFRIKANSK GAGNAM STYLE

hahahahahahaha kan vara bland det bästa jag någonsin lagt ögonen på!

DEN SENASTE TIDEN...

hej bloggyn! vet ni vad jag har tänkt jättemycket på den senaste tiden? jo, min pappa och hur finurlig han är. i takt med att jag har blivit mer familjär med afrikansk kultur, och kanske främst afrikanska män, så har jag verkligen börjat se min kära lilla papi i ett nytt ljus. jag förstår honom inte samtidigt som jag har fått nyfunnen respekt för honom.

jag också insett hur extraordinär min pappa har varit genom åren, mycket tack vare min fältstudie och de otroligt intressanta intervjuerna jag fick göra. precis som på många andra håll i världen så föredras söner framför döttrar i många afrikanska samhällen. min pappa har tre flickor, som han alltid har uppmuntrat till att sträva efter att göra sitt bästa och att plugga färdigt och hitta ett bra jobb innan de hittar en man och gifter sig. han måste alltså ha haft stora ambitioner för oss, vilket jag inser inte alltid har varit så självklart när man är dotter till en afrikansk man. men jag är samtidigt nyfiken på om han någonsin har önskat sig en son istället? om han har tyckt att det var viktigt? om hur det var för honom att växa upp som enda pojken bland sina sex systrar? om han tror att han blev behandlad annorlunda på grund av det? min papi har också alltid lagat mat hemma hos oss, vilket jag först nu inser vilken stor grej det har varit för i afrika är det verkligen inte en mans uppgift att laga mat, speciellt inte efter att han har fått en fru. men hade han fortfarande lagat mat om vi inte bodde i sverige, utan i guinea? om min mamma inte hade varit vit?

som ni kanske har gissat så är det här jag kommer dedikera mig åt när jag åker hem i sommar. ain't like i gotta pay my bills or something! *arbetslös, men hyresfri tjej*

LEAVE AFRICA ALONE!!!!*

om ni chillar hemma och har tröttnat på att gå mellan kenzas blogg, newsfeeden på facebook och kolla er e-mail (story of my life) för femtielfte gången och har en halvtimme över så kan ni se på det här klippet av al jazeeras "the stream" som handlar om finansiellt bistånd till afrika. personligt börjar jag bli mer och mer övertygad om att hela biståndsindustrin är en bluff och att afrika skulle klara sig bättre utan alla dessa allmossor de får ta emot idag.

* see what i did there? i made a funny by pulling an "africa" instead of a "britney".

TWILIGHT ZONIN'

saker jag skulle kunna ge min lilltå för för att få uppleva i ett parallellt universum:

1. få se hur världen hade sett ut om sovjetunionen hade vunnit kalla kriget istället för usa.
2. få se afrika hade sett ut om de aldrig blivit koloniserade *OMG HYPEMODE BARA JAG BÖRJAR SPEKULERA*
3. få se hur michael jackson hade sett ut om han aldrig hade tappat näsan, etc etc.

fatta vad ballt att veta detta!!!!!!!! brukar alltid ställa såna här (OBS, dock mindre seriösa frågor!!!) till min mamma bara för att irritera henne, BARA för att hon hatar det. hon tycker såna spekulationer är slöseri med liv typ. brukar alltid söka upp henne när hon tittar på sitt favoritprogram på ryska tv (Пoле Чудес sådära), lägga mig på hennes ben och ba: "mamma, hur hade jag sett ut i blont hår? tänk om vi bodde kvar i vitryssland nu? vad skulle hända om günther (vår fågel) skulle flyga ut ur sin bur idag?"

min mammas reaktion?

"IN A WORLD THAT ONLY ANSWERS TO MONEY, EVERYTHING IS FOR SALE: DEMOCRACY, FREEDOM, DIGNITY, INTEGRITY."

när många tänker på afrika så tänker många på den långa listan på galna ledare - och när jag säger galna, då jag menar GALNA. vi känner alla till dem: ugandas idi amin som titulerade sig som bland annat "lord of all the beasts and of the earth and fishes of the seas"; sydafrikas jacob zuma som efter att ha haft sex med en hiv-positiv kvinna tog en dusch för att minska risken att bli smittad; lybiens gaddafi som utbrast att det inte fanns några demokratier i världen - förutom hans land dåra.

dessa historier är lika många som de är kända. därför är det inte särskilt förvånande att folk ser mot afrika och tänker "de skapar kaoz där borta!". för den afrikanska ledaren porträtteras ofta som irrationell, maktgalen, en marionettdocka för västvärlden, och girig. det intressant är dock att de ledare som slogs för sitt folk på riktigt - och som nästan alltid blivit mördade på grund av det - är mindre kända, nästan okända. patrice lumumba av kongo är en sådan ledare. en annan är thomas sankara, som jag själv nyligen upptäckte.

thomas sankara var burkina fasos president mellan 1983-1987. ofta kallas han för 'afrikas che guevarra' på grund av sin marxisiska och anti-imperialistiska politik. han kämpade väldigt hårt för kvinnors rätt (han förbjöd exempelvis kvinnlig omskärelse och insatte en väldans massa kvinnor i viktiga positioner i sin regering), nationalisering istället för privatisering av landets rikedomar, samt för att minimera världsbankens och imf's inflytande och makt i landet. han gick till och med så långt som att kalla de lån som väst och imf/världsbanken erbjöd för en "reconquest of africa":

han var socialist, feminist, och pan-afrikanist i ett nyligen självständigt afrika. förstår ni hur stort det är! ju mer jag läser om honom, desto mer fascinerad blir jag över vilken enastående människa han var. ta till exempel det faktum att han vägrade ett liv i lyx för att verkligen visa att han stod på sitt folks sida. han bodde i ett enkelt stenhus, cyklade varje dag till arbetet innan han köpte en renault 5 (en av de billigaste bilarna i burkina faso på den tiden) och klädde sig endast i lokalt producerade tyger. det kan man inte ens säga om våra egna ledare här i sverige.

tyvärr, som så ofta hände med ledare som ansågs vara alltför vänster, blev han mördad den 15 oktober 1987. bakom låg den gamla kolonialmakten frankrike, cia och burkinas nuvarande president, blaise compoaré.

tyckte att hans historia var så intressant att jag var tvungen att dela med mig : ) det är ju nästan lite knäppt att man inte vet någonting om en så stor man (den lilla konspirationsteoretikern i mig säger att det är precis så de vill ha det). vill ni läsa mer själva så kan ni kolla in denna syyperbra artikel, eller http://fuckyeahthomassankara.tumblr.com/.

SNAKES IN PARADISE

okej, det här är verkligen något som bara en bokmal som jag tycker är fett häftigt, MEN -

har velat läsa boken "snakes in paradise: ngos and the aid industry in africa" av hans holmén i ett antal månader nu, efter att min lärare i ghana rekommenderade den under en utav våra föreläsningar. det har dock inte blivit av eftersom jag inte har haft pengar, inte velat beställa boken upp till stockholm och sen kriga med att ta med den ner till lund, yadi yada...

men alldeles nyss läste jag min litteraturlista för första kursen denna termin och vilken bok är med? UHM, SNAKES IN PARADISE! huuuur fucking awesome är inte det?! det är typ som att det är menat att jag ska läsa den. AND READ IT I SHALL! *hypemode*

ALTERED STATES, ORDINARY MIRACLES

på baksidan av richard dowdens bok "africa: altered states, ordinary miracle" skriver han afrika är omöjligt att definera. många människors uppfattningar till till trots så är länderna inom kontinenten otroligt olika och för varje generalisering man gör så måste man utesluta minst fem, sex länder. och medan afrika står inför många svårigheter, så är kontinenten präglad utav många positiva saker. medan jag läste boken fick jag dock känslan av att det han skrev om, faktiskt lutade mest år det negativa än det positiva. satt liksom och väntade på att historien skulle slå om och han skulle beskriva allt det underbara, och fantastiska man finner när man kommer till den afrikanska kontinenten. istället handlade det mest om den blodiga historien som de flesta afrikanska länder brottas med tack vare sina galna ledare.

det var inte förrän det sista kapitlet - som enligt min mening var det bästa - som den positiva saken av afrika hyllades, och enbart hyllades. det är ungefär nu som någon tänker "varför är det så viktigt att prata om, när så många människor i afrika lever i en fattigdom som vi i sverige knappt kan föreställa oss (jag har sett det med mina egna ögon när jag besökte slummen i accra, och även då var det svårt att föreställa sig hur det är att leva på ett sådant ställe) - varför försöka försköna verkligheten?" mitt svar är att min erfarenhet i ghana var så otrolig att jag känner mig skyldig att dela med mig av den och på så sätt tvätta bort den nuvarande stämpeln afrika har, men det viktigaste svaret är att ja, allt det där finns i afrika - men det finns så många fler sidor utav afrika som vi ALDRIG får höra om. afrika har verkligen fått erfara 'the danger of a single story'. och medan det är otroligt viktigt att visa den hårda verkligheten som många fattiga lever i, så är det lika viktigt att spela upp historierna från de som INTE lever på samma sätt. tycker jag. för ALLA är inte fattiga i afrika. de som jag pluggade med är det absolut inte, de har förmodligen mer cash money än vad en fattig student i sverige har. men en sak är säker - deras verklighet är precis lika "äkta" som en fattig afrikans.

jag har aldrig varit så rädd i mitt liv som jag var veckorna innan jag åkte iväg. därför är jag väldigt överseende med de frågor jag har fått nu när jag har kommit hem. efter att elin och jag var på ghana music awards var en kompis till elin chockad över att de överhuvudtaget hölls galor i landet. min kusin har fått frågor om höghus existerar i afrika, och jag själv har kompisar som varit förvånade över att jag har varit på bio och druckit drinkar/alkohol när jag varit ute på klubbar. "har de sånt i ghana?!" jag tar inte illa upp när jag svarar på sådana frågor, men min vistelse i ghana har gjort att jag inser hur förolämpade sådana frågor och antaganden faktiskt är. varför skulle det INTE finnas? tror vi inte att det finns någon civilisation i afrika? (vad det nu är.) tror vi inte att de fattiga har mobiltelefoner? (det har de.) tror vi inte att det finns ambitiösa, och otroligt kunniga människor inom många olika fält? det finns! så varför får vi aldrig höra deras historier?

i dowdens sista kapitel berättar han om de nigerianska entreprenörerna, om ghanianerna som varit utomlands och börjat återvända hem, om de senegalesiska köpmännen vars solidariska system sprider sig över en hel värld, om glädjen man stöter på på gatorna, om marknader som visat sig vara större än man någonsin förväntat sig (när mobiler introducerades i afrika visade det sig att även de fattigaste hade råd att köpa en - vilket indikerar att afrika kanske inte är så utblottat som man tror), om skolor som har startats upp och bibehållna av svarta sydafrikaner - och så mycket mer.

afrika är en kontinent fylld av hopp, dynamik och utveckling, våra fördomar till trots. intrycket jag har fått av många afrikaner är att det finns en concious effort från utomstående att bibehålla bilden av det utblottade och hjälplösa afrika, men varför någon skulle vilja det lämnar jag öppet. vad tror du?

OM FATTIGDOM

min otroligt intelligenta vän sky sa en gång att hon tröttnat på när folk utbrister "fattiga människor har så lite, men de är så glada över det lilla de har!". och hon förklarade på ett sätt som var så otroligt smart, men nu när jag tänker tillbaka är det enda argument hon la var: "they're just people, like me and you". haha, fan. önskar verkligen att jag kunde dela med mig av vad hon sa för det var så strikigt och tankeväckande, så jag ska suga på den karamellen en liten stund och återkomma.

(T)WORK (T)WORK

TPL som vanligt. händer alltid när jag jobbar. förstår ej varför jag blir så uttråkad av mitt jobb? vissa gånger är det ju faktiskt mysigt. idag var min arbetsuppgift till exempel att hålla en gubbe sällskap under maten, så berättade han lite om vad han hade gjort under sitt liv. himla intressant, känns som att jag stirrar den svenska folksjälen i vitögat. men sen finns det de stunder som jag vill lägga mig i toaletten, typ som när jag tänker på det faktum att jag måste vakna 6 varje morgon för att springa till bussen. AH! varför kan vi inte ha ghana-time här i sverige också, why? telllll meeee.

fick världens roligaste samtal från chief idag! han ringde mig ända från ghana för att han hittat en påse med "ladies underwear" i sitt rum och efter att frågat alla sina tjejkompisar, så undrade han om de var mina. HAHAHAHA jag ba dude? i don't use any. hääääääääääääää.. skoja. jag använder dubbla.

aja mina fina, ska nanna nu med min syyyperbraiga bok av richard dowden i famnen. handlar om afrika (såklart).

NÄR EUROPA KOMMER TILL AFRIKA

ironiskt nog hängde denna tavla inne på toaletten på vårt hotell i lomé

togo-resan är verkligen en av de konstigaste sakerna jag har varit med om av många anledningar, och en utav de anledningarna var de vita männen vi stötte på. varenda en verkade ha varit i afrika alldeles för länge. med det menar jag inte att det inte finns någon 'civilisation' eller 'civiliserat' folk i afrika (det måste vara en av de mest tröttsammaste uppfattningen vi västerlänningar har om andra kulturer) och att de nu "blivit som afrikanerna", utan det jag syftar på är det faktum att europa och usa ofta förespråkar sig själva som moralens väktare men roligt nog sälllan visar upp den sidan när de är utomlands. det var rent ut sagt vidrigt att se hur lätt det var för dem att kasta all moral och sunt förnuft som de hade använt i sina hemländer åt sidan, och istället agera som djur. och för vad? för att de har pengar? för att de tror sig förmer? för att de är män? så jäkla knäppt.

HIT SKA JAG IMORGON

#"!&#()"/&

FAAAAAAAN vad arg jag är! blir tokig på folk ibland. så jävla arroganta och maktgalna. FÖR VAD? för att de styr ett litet skit-hostel. herregud. har sån jävla lust att flytta ut från campus på grund av allt drama idag. AH! så irriterad.

drar till jamestown nu.

KILLING US SOFTLY

det här kommer att låta jätteklyschigt men det känns verkligen som att jag varit borta från all.. hets om att vara smal och fixad och sminkad sedan jag kommit till ghana. jag insåg det för bara en liten stund sedan när jag var inne på classes blogg som hela tiden raljerar om hur vackra kvinnor SKA vara, vilket såklart är 'ju smalare, desto bättre'. (det är smått disturbing att läsa, faktiskt.)

det är inte så här. walla, det är inte så här. och den största skillnaden jag känner är att jag inte tänker på det lika mycket därför att jag inte blir bombaderad av det lika mycket - det enda vi har sett på tv den senaste månaden har varit sportkanalen och det finns inte många billboards eller reklamskyltar ute på gatorna här. dessutom har vi ju det afrikanska idealet som skiljer sig ganska mycket från det västerländska.

så av en slump hittade jag en film, vilken jag tycker att ni borde se om ni har tid över. en kvinna som heter jean kilbourne har under 40 år forskat kring hur reklam får oss tjejer att se på oss själva och vår 'kvinnlighet. hur allt vi ser runtomkring oss (som egentligen bara är skapat på grund den feta kosingen man kan införskaffa sig) påverkar våra ideal.

det är inget nytt men jag insåg precis hur befriande det är att få möjligheten ta en paus ifrån det. om så bara för ett par månader.

den andra delen är den mest tankeställande, hon drar verkligen upp ett par sjuka exempel på t ex hur barnporr har kommersialiserats och den snedvridna bilden av kvinnors sexuella frigörelse. det är verkligen.. bisarrt att se.

6 DAGAR

det är så himla stört att jag om mindre än en vecka kommer att vara i ghana. i 30 graders värme. I AFRIKA!

så så sjukt att vårt avfärdsdatum ba närmar sig. så sjukt att vi överhuvudtaget har ett avfärdsdatum! trodde fan aldrig att elin och jag skulle orka go through with it när vi började spåna på idén förra terminen. men tji fick jag.

det första jag ska göra, efter att ha installerat mitt myggnät, myggsprayat sööönder mig samt ätit lite ghanansk mat, är att dra till någon strand och sola. måste smälta in bland lokalbefolkningen snaaaabbt, vilket jag inte kommer göra i mitt nuvarande tillstånd. i och för sig så kommer jag mest hänga med elin, en lång, blond och vacker svensk flicka, vilket GROVT försämrar oddsen att gå omkring unnoticed. hate heeeer.

ABOUT THAT GHANA-THING...

child, i don't wanna go to africa no mo. visste ni att det finns fett farliga sjukdomar där?! yeah, mitt oändliga googlande (damn you!) har fått mig att inse just HUR farliga dessa sjukdomar är. det roligaste är att medicinen man får i förebyggande syfte är typ värre än själva åkomman. så yeah! *känner awesomenessen i luften*

japp, med mindre än två veckor kvar tills jag och elin flyger från köpenhamn så kan man lätt konstatera att jag lider av groooov resfeber. är fett nervös ungefär 97% av tiden jag är vaken. allt känns liksom så ofärdigt??? och overkligt??? plus att jag hela tiden tänker på mina tentor som ska in nästa vecka. KAOZ, jag säger till er. men men...