HÄROMDAGEN

jag hade en diskussion med en snubbe från mitt program häromdagen...

han postade en fråga på vårt programs facebook-grupp om fattiga länder bör gå samma väg för att utvecklas som rika länder hade gjort. hans resonemang var att eftersom det gått så bra för de rika länderna så borde samma recept funka för de fattiga, eller hur? samma attityd såg jag under min skolgång i ghana, där både lärare och elever var väldiga förespråkare av den neoliberala och neoekonomiska läran från imf och usa, där privatisering och en liten stat i stort sett ses som lösningen på alla problem.

vad jag tyckte var intressant var att under de fem månaderna som vi gick i skolan så pratades det aldrig om kinas framgångar. inte en enda gång. det, om något, tycker jag borde vara relevant för länder som inte lyckas lyfta sin befolkning ur fattidom än - att liksom se på ett annat utvecklingsland som lyckats göra det, och så mycket mer! och detta genom att gå EMOT alla de råd som getts utav imf och usa. (dock har ju kina och de flesta afrikanska länder helt olika bakgrunder, vilket också påverkat deras utveckling - men det är ett helt annat inlägg.) trots det idealiseras västvärldens "fakta", trots allt det onda det har lyckats åstadkomma genom åren och trots att det till och med idag finns flera ekonomer som jobbat på imf som gått emot organisationen och dess metoder (se exempelvis joseph stiglitz). knepigt, det där.

OM FATTIGDOM

min otroligt intelligenta vän sky sa en gång att hon tröttnat på när folk utbrister "fattiga människor har så lite, men de är så glada över det lilla de har!". och hon förklarade på ett sätt som var så otroligt smart, men nu när jag tänker tillbaka är det enda argument hon la var: "they're just people, like me and you". haha, fan. önskar verkligen att jag kunde dela med mig av vad hon sa för det var så strikigt och tankeväckande, så jag ska suga på den karamellen en liten stund och återkomma.

UPPDATERING #8

ghana må vara otroligt fattigt men det är rikt på leenden. ingen annanstans har jag träffat på ett så glatt och vänligt folk som man får sååå mycket tillbaka av bara man ger ett leende och ett "good afternoon".

men fattigt, det är det verkligen. var faktiskt inte beredd på det, och kanske var det naivt av mig. men många gånger brukar det ju vara så att även om ett land är fattigt så är huvudstaden riktigt fläshig. se på till exempel sydafrika och botswana. man behöver inte ens åka så långt för att se det; kolla bara på östeuropa. fattiga men med fläshiga huvudstäder.

så är det verkligen inte här. fortsätter man bara nerför gatan bort från campus och korsar motorvägen så kommer man till fattiga plåtskjul som funkar som både bostäder och levebröd (dvs, folk har sina affärer där). pratade med en ghaniansk kille och tydligen är den delen av legon (stadsdelen vi bor i) ett BRA ställe att bo i och kostar sjuuukt mycket. det är typ ett medelklassområde. vågar inte ens föreställa mig hur bad neighborhoods ser ut här...

bara häromdagen gick vi över till east legon för att ta våra passfoton. de enda som gjorde det var tre pojkar i 13-14-15-års åldern i ett extremt litet plåtrum där de hade riggat en stol, ett lakan över väggen och ett litet bord med en bildutskrivare. fan vad fel det kändes. och vad betalade vi liksom för det? 5 cedis, som är typ 20 kr. det är ingenting för oss men typ allt för dem. så sjukt.

aja, hinner inte skriva så mycket mer nu. alla internationella elever ska iväg till labadi beach för att se ett reggaeband spela. blir nog mysigt. sitter och noppar mina bush-bryn HAHA. älskar att elin är för snäll för att säga åt mig att take care of that shit :/

pözz!