CINEMAFRICA

asså jag har känslan av att många av mina kommande inlägg kommer att börja såhär......... men häromdagen när jag och min kille var på mångkulturellt centrum och hängde på deras bibliotek hittade jag franz fanons bok "svart hud vita masker" som jag velat läsa asssssslänge. blev överlycklig, lånade den snäppare än snäppast och pratade lite med bibliotekarien som visade sig bo över gatan från mig, haha. på centrumet har de också just nu utställningen "varning för ras", så dit drog vi och efter en timme träffade vi på bibliotekarien, som var svensk, igen som menade att hon hade letat efter oss. "jag fick ju precis ett par broschyrer till en afrosvensk filmvisning och tänkte att ni säkert skulle vara intresserade av den!" HOLD UP. det här kan bli riktigt awkward. så vadå, vi måste gilla "afrosvenska" filmer bara för att vi är svarta?? IS THAT IT, HUH? "...med tanke på boken som ni lånade, liksom...!"

oh.

touché lady, touché. du la den bra.

cinemafrica filmfestival kommer att hållas i huvudstaden mellan den 19 och 23 mars och jag är SÅ HYPE! liiiite ledsen därför att jag spikat kommer missa den film jag längtat efter mest någonsin, nämligen filmatiseringen av ngozis en halv gul sol, meeeeeeeen jag kanske kan wing it ändå. andra intressanta filmer jag mer än gärna kunnat se är marockanska 475, nigerianska eaten by the heart och sydafrikanska of good report. mer än bra!

)

UPPDATERING #8

ghana må vara otroligt fattigt men det är rikt på leenden. ingen annanstans har jag träffat på ett så glatt och vänligt folk som man får sååå mycket tillbaka av bara man ger ett leende och ett "good afternoon".

men fattigt, det är det verkligen. var faktiskt inte beredd på det, och kanske var det naivt av mig. men många gånger brukar det ju vara så att även om ett land är fattigt så är huvudstaden riktigt fläshig. se på till exempel sydafrika och botswana. man behöver inte ens åka så långt för att se det; kolla bara på östeuropa. fattiga men med fläshiga huvudstäder.

så är det verkligen inte här. fortsätter man bara nerför gatan bort från campus och korsar motorvägen så kommer man till fattiga plåtskjul som funkar som både bostäder och levebröd (dvs, folk har sina affärer där). pratade med en ghaniansk kille och tydligen är den delen av legon (stadsdelen vi bor i) ett BRA ställe att bo i och kostar sjuuukt mycket. det är typ ett medelklassområde. vågar inte ens föreställa mig hur bad neighborhoods ser ut här...

bara häromdagen gick vi över till east legon för att ta våra passfoton. de enda som gjorde det var tre pojkar i 13-14-15-års åldern i ett extremt litet plåtrum där de hade riggat en stol, ett lakan över väggen och ett litet bord med en bildutskrivare. fan vad fel det kändes. och vad betalade vi liksom för det? 5 cedis, som är typ 20 kr. det är ingenting för oss men typ allt för dem. så sjukt.

aja, hinner inte skriva så mycket mer nu. alla internationella elever ska iväg till labadi beach för att se ett reggaeband spela. blir nog mysigt. sitter och noppar mina bush-bryn HAHA. älskar att elin är för snäll för att säga åt mig att take care of that shit :/

pözz!