HÄRNIZZLE

hittade ett gammalt inlägg som skrevs i december som jag tyckte var värt att publiceras. så here it is.

aaaaaaaalå möte med barndomen. förra helgen var jag ju uppe i norrland!

det var i samband med en återträff för gamla MFS-stipendiater som jag blev inbjuden till SIDA:s huvudkontor i härnösand, där meningen var att under ett par (intensiva!) dagar få erfarenhetsutbyten, delta i workshops och bygga ett kontaktnät MFS:are emellan. yani, en helg fylld av experter som erbjuder värdefulla tips som egeeeentligen väldigt sällan leder till ett jobb ("mingla dig till din första anställning!"). jag var dock hype eftersom två av mina gamla klasskompis skulle med, och dessutom tackar jag aldrig nej till intressanta föreläsningar eller gratis mat. under dessa dagar fick vi reflektera över introduktionskurser, den mötande arbetsmarknaden och potentiella karriärer inom utvecklingsfältet samt hade besök av bland annat united nations volunteers och en gammal afrika-korrespondent på SVT.
och även fast det har varit liiiite skönt att komma ut ur lunds akademi-bubblan (skönt att få tillbaka sin streetcred igen ju!), så har jag nog saknat den miljön mer än jag trott då det infann en så härlig känsla av att befinna sig mitt i den igen. älskar att omge mig av människor som är superkunniga i ämnen jag tycker om och ämnen jag inte kan jack shit om. överfett var det att få höra om allas MFS-arbeten - fyfan vad folk är påhittiga! och smarta! och äntliiiiigen var det någon som var intresserade av att höra om ens uppsats HAHA. walla, exakt alla delade den här känslan av att ha varit med om något så jävla häftigt och omtumlande (inte bara att vara utomlands men att få bedriva sin egen forskning!) och så kommer man hem och man ba *anonomous*. ens lärare läser uppsatsen för att sen bli tossed away in the tall grass and never to be seen again *chappelle*. jag hittade till och med en tjej som hade gjort nästan exakt samma sak som mig, men i egypten. sjukt spännande!

och sjävklart så lämnade jag helgen med ett antal reflektioner. jag vore ju inte en wideovixen om jag inte analyserade sönder allt jag varit med om. för det är vad vi vixens gör. vi analyserar, hähä.

bistånd tog upp en stor del av diskussionerna, vilket är off no surprise när fokuset ligger på utvecklingsbranschen och det jag insåg ganska snabbt var att samtliga deltagare med afrikansk bakgrund (oavsett om hen var födda i ett afrikanskt land och kommit till sverige i vuxen ålder eller om man var född i sverige och hade afrikanska föräldrar) var kritiska till bistånd, vilket skilde sig grovt från majoriteten av deltagarna. när det gavs utrymme att enbart diskutera den här frågan blev det så otroligt tydligt att de som tyckte att bistånd var självklart inte hade bakgrund i något utvecklingsland (yani vita svenskar), vilket gjorde mig nyfiken. det har liksom blivit en del av den västerländska kulturen att se det som sin rätt att "hjälpa" andra som har det sämre, oavsett hur märkliga metoderna är (och ja, detta är verkligt!). även kulturen som bildats kring de mänskliga rättigheterna (för de mänskliga rättigheterna är ju faktiskt en konstruktion som vi människor har kommit på och enats om de senaste åren) många gånger tillåts trampa på lokala kulturer i modernitetens namn, vilket jag inte säger emot - det är ju välkänt att jag acclaim myself to kvinnors rättigheter - men det kanske är något som bör problematiseras oftare eftersom en av de mänskliga rättigheterna faktiskt är "rätten till att leva sitt liv såsom man själv vill". det finns till och med en teori om detta, fick jag lära mig av tjejen som varit i egypten!

men att äntligen få höra andra människor voice de tankar man själv grubblat på de senaste månaderna var typ som att *AHHHH* kunna ta ett djupt andetag. tro mig, man kan bli galen för mindre när man tror att man är ensam. dessutom var det mycket fokus på afrika under helgen, vilket var gött för mig såklart hehe. något jag uppfattade både hos mig själv hos mig själv och andra som varit i något afrikanskt land på sina fältarbeten var en vilja att dela med sig av deen "rätta" och nyanserade bilden man fått med sig efter sin tid där, nästan lite maniskt. upplever inte alls samma iver hos de som har varit i latinamerika exempelvis, och jag vet inte om man kalla det någon sorts... exotifierande, där människor inte bara är människor utan alltid står för något mer. så svårt att förklara. men jag diskuterade det med min klasskompis (som själv var i colombia för sitt arbete) som höll med och menade att hon också ser denna tendens hos folk, att man fortfarande tycker att man har rätt till afrika på ett annat sätt än vad man gör när man pratar om andra delar av världen. analysen av kulturer, befolkningar eller sociala rörelser finns överhuvudtaget inte på samma sätt när man pratar om asien som när det handlar om afrika. inte heller om länders ledare. vi hade en journalist på besök som är en inbiten afrika-korrespondent på svt och trots att hon hade så mycket erfarenhet av afrikanska länder blev hon nästan lite provocerad av vissa frågor som sa emot hennes uppfattning (samtliga ställda av dem med afrikanskt ursprung, såklart). på frågan hur hon upplevde människors syn på ledare som här i väst kallas "galna" så kom svaret: "men helt ärligt, hur många afrikanska ledare vet du som bryr sig om sin befolkning?". för det första, "GURL BYE". för det andra, så är det tråkigt att det måste finnas en sanning som beskrivs och upprättshålls (av en välutbildad, västerländsk kvinna) och försök att bredda den sanningen behöver inte handla om att försvara ledare som kan uppfattas som tvivelaktiga (vilket möjligen var hennes tolkning). det blir konstigt också när jag själv vet att det finns afrikaner som visat stöd för ledare meles zenawi, muammar ghadaffi eller robert mugabe, och att detta blir provocerande att försöka få upp till diskusson. men ah, sen beror det ju också på i vilket rum man befinner sig i.

about that free food tho...

"ska du verkligen ta kort varje gång vi äter?" undrade karin. HELL YEAH!

IN THE YEAR OF 2012

vid den här tiden förra året var jag uppe i härnösand med några klasskompisar och gick en förberedelsekurs på sidas högkvarter inför mitt mfs. nu, ett år senare, ska jag åka tillbaka för en återträff med andra mfs-studenter. in the words of nicki minaj - shiet nice! ska instagrama vääärst därifrån, förutsatt att min mobil är tillbaka. den har varit på service i två veckor nu, vilket har broken my heart. *sad face* mest för att jag varit tvungen att använda en gammal HTC som är så oanvändarvänlig som det bara går (det är som att de vill att man inte ska smsa), men också lite för att jag ÄNTLIGEN gör något intressant med mitt liv och inte kan dela med mig av det. om det ska fortsätta såhär får jag ju fan hålla en rebranding fest med temat "danger", hähä.

näj men det jag är alldeles överlyckig över är ledarskapsutbildningen som jag har gått genom futebol da forca de senaste två veckorna. det är verkligen en tuuuuuung grupp tjejer som har samlats, vilket har gjort att det har varit ett nöje hålla sig sysselsatt när alla andra är njuter av helgledigheten (även om vissa är cok skeptiska till det vi gör - yoel ba "oha ni ska lära folk sparka en boll, vad är det ni diskuterar i tre veckor?!"). den här veckan blir dock vår sista, med två tjejer från rfsu som kommer att föreläsa för oss - kommer bli sjukt intressant!

AYO PROJECTNOLOGY

thank you technology for existing för den här veckan har jag jobbat på som fan. fick lite mindervärdeskomplex efter att ha läst en blogg skriven av en klasskompis i kenya, som hade kommit... låt oss ba säga att hon hade kommit väääldigt mycket längre än mig HAHA. så jag tog en banan - och splittade! yani jag la på ett kol.

och det har verkligen varit en intressant vecka. känns verkligen asballt att faktiskt göra något man har suttit och planerat så länge! minns all tid jag spenderade i datorsalen på alpha med att försöka komma på vad det egentligen var jag ville undersöka. grundtanken var ju såklart kvinnofrågor av något slag. till en början tänkte jag titta på sexual empowerment men kom på att jag är fett awkward människa och att jag förmodligen inte hade vågat intervjua ännu blygare ghanianska tjejer HAHA (att prata om sex anses vara väldigt tabu). till slut började min hjärta surra kring ordet "empowerment". empowerment, empowerment. vad betyder det egentligen? för mig, för andra?

till slut kom mitt arbete att handla om hur ghanianska studenter definerar women's empowerment. frågorna jag ställer är utav två typer: den ena fokuserar på själva begreppet - vad innefattar 'women's empowerment' för dem? hur definierar dem det? vilka mål är viktiga att uppnå, och inom vilka områden? den andra handlar istället om könsroller - hur kan women's empowerment påverka relationen mellan män och kvinnor i framtiden? hur kan den påverka synen på vad som tillhör det manliga och det kvinnliga? hur uppfattas attityden mot empowerment inom det egna könet, och från det motsatta?

än så länge har intervjuerna gått bra, det enda jag har insett är hur mycket tid det tar att koordinera folk och hitta en tid som passar alla i gruppen. dessutom måste tillkommer "african time" på +1-2 h bestämd tid, vilket gör att man inte kan vara för ambitiös med hur mycket man tror att man ska hinna med heller. men det har varit en bra läxa. efter min första test-intervju började jag fundera på om det inte skulle vara bättre att köra på individuella intervjuer istället för gruppintervjuer, men det skulle bara innebära att jag skulle behöva jaga fler människor och framförallt folk som jag inte känner. nu har väldigt smidigt att höra med en kompis om hen känner någon som känner någon som de kan ta med sig. dessutom skulle individuella intervjuer innebära mer kaoz om någon skulle banga och inte dyka upp (vilket det alltid är någon som gör). sedan föredrar jag även gruppdynamik, känns som att det är lättare att slappna av då än när man sitter själv med en okänd människa men då måste jag också vara extra noggrann med att se till att en inte tar över och kör en monolog. ja, det finns både för- och nackdelar med min approach - i slutändan får vi väl se hur effektiv den egentligen var, lolz. kul!

något som inte är lika kul är att jag genomförde den bästa intervjun jag har haft hittills i förrigår kväll, bara för att senare upptäcka att jag glömt trycka rec på bandspelaren innan vi satte igång............... *killing myself slowly*

NOBODY

nu är det bara ett par dagar kvar tills jag åker! fett med spännande. det känns jätteskönt att jag har the jitterz från förra året, men är fortfarande fett stressad och försöker hinna med allt som behöver hinnas med. idag hann jag med ett besök på universitetssjukhuset och skaffade ett malariarecept och just nu sitter jag och ska beställa ett nytt batteri till min dator, samt en inspelningsmojäng till mina intervjuer *professional researcher* *yani* ah just det, sitter och skriver på en tenta också! always with the tentor...

btw, är fett med besatt av den här låten:

så bra!

MITT 2012 del II

juni: min och elins sista månad i ghana, där vi spenderade den mesta av tiden antingen på vår praktik, på makola market eller med de få studenter som stannat kvar på ISH över sommaren. vi lyckades också pricka in en jävligt dålig vecka att åka till togo HAHA (demonstrationer i huvudstaden, äckliga män på vårt hotell, elin fick malaria). var lite trist i humöret den här månaden men blev vän med väldigt fina människor som jag inte hängt med särskilt mycket under terminen, vilket hjälpte jättemycket.

juli: kom hem till fina sverige! spenderade ett par dagar i lund men resten av sommaren hemma hos mina föräldrar i stockholm. hängde mest med mina småsystrar eller bästisar. (lämnade tyvärr kameran i lund så har inte många bilder att bjuda på.)

augusti: jobbade på pride och way out west, åkte till halmstad och meli ett par dagar, kom hem till ett regnigt lund och var mentor för internationella studenter. höjdpunkten var dock resan till london med miriam där vi drog på oxford carnival! LICK SHOTS! prah prah!

september: spenderade en hel dag och natt i köpenhamn tillsammans med ferida, sidd och amrat, hade en ballin' sittning med hela mitt program som hade temat "tv", och hängde ungerfär 98% av min tid med the spartan people. bästa folket.

oktober: micke kom på besök på ett par dagar, hängde hos aboma typ alla helger och vi hade en överraskningsfest i addis ära.

november: blev vald att få göra en minor field study så åkte upp till härnösand tillsammans med ett par klasskamrater för att gå på en förberedelsekurs. annars var jag hemma och chillade med the spartan people eller pluggade på alpha. mysig månad tho :)

december: hade middagar med (who?) the spartan people, åkte till halmstad och hängde med melina över min födelsedag och hade en big booty party tillsammans med ferida för att fira att vi blivit ett år mer fly som var heeelt BALLIN'! sist men inte minst åkte jag hem till stockholm över julen men firade in det nya året nere i lund hos aboma med fantastiska människor.

so well, mitt år har inte varit att klaga på. är jävligt lyckligt lottad över allt jag fått göra och de människor jag fått lära känna och spendera en massa tid med i år. kan nog inte önska något mer för 2013. inshallah det blir lika bra som det år vi precis blev klara med :)

BÄSTA PLUGGMODET

om ni är som mig och behöver lite ljud i bakgrunden när man pluggar men blir alldeles för distraherade av lyricsen när man sätter på musik och börjar sjunga med istället, så har jag bästa tipset för er... sätt på lite regn och pianomusik!

jag skojar inte, det funkar sjuuuukt bra. jag har suttit och skrivit sedan klockan åtta imorse med enbart det i bakgrunden och det sätter VERKLIGEN igång hjärnan. 

NU är jag äntligen klar med det som legat bakom min frånvaro den senaste tiden. har skickat in en ansökan för att få göra en minor field study genom min institution - och inshallah säger jag bara, håll tummarna för mig! kan berätta vad det handlar om lite mer ingående någon annan gång för nu vill jag inget annat än att gå hem och treat myself, naam saying. men jag kan i alla fall berätta att studien såklart handlar om ghana *land of my dreamz*