sitter på min fuzzy matta som är quite awesome den med

jag vet inte....... jag hoppas bara att alla får känna att livet är lika gött som jag känner att det är nu. känslan av att vara lycklig och sen faktiskt komma på sig själv med att vara det. det är som att bli mätt på buffe och sen upptäcka efterrättsbuffen. ZWA! har nog allt jag behöver i livet just nu. saknar mina kompisar mer än någonsin och längtar jättemycket tills jag får se dem igen men samtidigt är jag fullständigt tillfreds med att vara där jag är. asså shit, det slår mig ibland vilken tur jag har. jag är kompis med verkligen världens bästa och rooooligaste människor, min relation till mina föräldrar är så jävla bra, min lillasyster är världens mest speciella syster, jag är frisk nog att få kunna ägna mig åt två av mina absolut största och viktigaste passioner i livet och jag pluggar på det universitet jag drömt om. jag är omringad av så otroligt tunga människor men samtidigt trivs jag så jävla bra i mitt eget sällskap också. litar på mig själv mer än någonsin och det är så jävla skönt att veta, att jag kan ta hand om mig själv och att jag samtidigt har förmågan att förlåta mig själv för de snesteg jag tar för att jag vet att jag inte mer än människa. det är verkligen en känsla jag unnar andra människor för den är helt fantastiskt.

konstigt nog sitter jag nu och funderar på huruvida jag borde publicera det här inlägget eller inte. jag är mer än medveten om hur fel människor kan tolka sånt här och kallar det skryt eller brist på ödmjukhet eller vad det nu kan vara... but in the end they'll judge me anyway so WHATEVER. lika viktigt som jag tycker att det är att vi människor pratar med varandra när saker känns jobbiga så är det viktigt att prata med varandra när allt känns så jävla bra och helt enkelt hoppas på att det smittar av sig. litegrann åtminstone. för jag tror på att ju mer kärlek vi projicerar ut i världen - desto mer kommer vi få tillbaka.