2014-03-31

HÄRNIZZLE

hittade ett gammalt inlägg som skrevs i december som jag tyckte var värt att publiceras. så here it is.


aaaaaaaalå möte med barndomen. förra helgen var jag ju uppe i norrland!

det var i samband med en återträff för gamla MFS-stipendiater som jag blev inbjuden till SIDA:s huvudkontor i härnösand, där meningen var att under ett par (intensiva!) dagar få erfarenhetsutbyten, delta i workshops och bygga ett kontaktnät MFS:are emellan. yani, en helg fylld av experter som erbjuder värdefulla tips som egeeeentligen väldigt sällan leder till ett jobb ("mingla dig till din första anställning!"). jag var dock hype eftersom två av mina gamla klasskompis skulle med, och dessutom tackar jag aldrig nej till intressanta föreläsningar eller gratis mat. under dessa dagar fick vi reflektera över introduktionskurser, den mötande arbetsmarknaden och potentiella karriärer inom utvecklingsfältet samt hade besök av bland annat united nations volunteers och en gammal afrika-korrespondent på SVT.
och även fast det har varit liiiite skönt att komma ut ur lunds akademi-bubblan (skönt att få tillbaka sin streetcred igen ju!), så har jag nog saknat den miljön mer än jag trott då det infann en så härlig känsla av att befinna sig mitt i den igen. älskar att omge mig av människor som är superkunniga i ämnen jag tycker om och ämnen jag inte kan jack shit om. överfett var det att få höra om allas MFS-arbeten - fyfan vad folk är påhittiga! och smarta! och äntliiiiigen var det någon som var intresserade av att höra om ens uppsats HAHA. walla, exakt alla delade den här känslan av att ha varit med om något så jävla häftigt och omtumlande (inte bara att vara utomlands men att få bedriva sin egen forskning!) och så kommer man hem och man ba *anonomous*. ens lärare läser uppsatsen för att sen bli tossed away in the tall grass and never to be seen again *chappelle*. jag hittade till och med en tjej som hade gjort nästan exakt samma sak som mig, men i egypten. sjukt spännande!

och sjävklart så lämnade jag helgen med ett antal reflektioner. jag vore ju inte en wideovixen om jag inte analyserade sönder allt jag varit med om. för det är vad vi vixens gör. vi analyserar, hähä.

bistånd tog upp en stor del av diskussionerna, vilket är off no surprise när fokuset ligger på utvecklingsbranschen och det jag insåg ganska snabbt var att samtliga deltagare med afrikansk bakgrund (oavsett om hen var födda i ett afrikanskt land och kommit till sverige i vuxen ålder eller om man var född i sverige och hade afrikanska föräldrar) var kritiska till bistånd, vilket skilde sig grovt från majoriteten av deltagarna. när det gavs utrymme att enbart diskutera den här frågan blev det så otroligt tydligt att de som tyckte att bistånd var självklart inte hade bakgrund i något utvecklingsland (yani vita svenskar), vilket gjorde mig nyfiken. det har liksom blivit en del av den västerländska kulturen att se det som sin rätt att "hjälpa" andra som har det sämre, oavsett hur märkliga metoderna är (och ja, detta är verkligt!). även kulturen som bildats kring de mänskliga rättigheterna (för de mänskliga rättigheterna är ju faktiskt en konstruktion som vi människor har kommit på och enats om de senaste åren) många gånger tillåts trampa på lokala kulturer i modernitetens namn, vilket jag inte säger emot - det är ju välkänt att jag acclaim myself to kvinnors rättigheter - men det kanske är något som bör problematiseras oftare eftersom en av de mänskliga rättigheterna faktiskt är "rätten till att leva sitt liv såsom man själv vill". det finns till och med en teori om detta, fick jag lära mig av tjejen som varit i egypten!

men att äntligen få höra andra människor voice de tankar man själv grubblat på de senaste månaderna var typ som att *AHHHH* kunna ta ett djupt andetag. tro mig, man kan bli galen för mindre när man tror att man är ensam. dessutom var det mycket fokus på afrika under helgen, vilket var gött för mig såklart hehe. något jag uppfattade både hos mig själv hos mig själv och andra som varit i något afrikanskt land på sina fältarbeten var en vilja att dela med sig av deen "rätta" och nyanserade bilden man fått med sig efter sin tid där, nästan lite maniskt. upplever inte alls samma iver hos de som har varit i latinamerika exempelvis, och jag vet inte om man kalla det någon sorts... exotifierande, där människor inte bara är människor utan alltid står för något mer. så svårt att förklara. men jag diskuterade det med min klasskompis (som själv var i colombia för sitt arbete) som höll med och menade att hon också ser denna tendens hos folk, att man fortfarande tycker att man har rätt till afrika på ett annat sätt än vad man gör när man pratar om andra delar av världen. analysen av kulturer, befolkningar eller sociala rörelser finns överhuvudtaget inte på samma sätt när man pratar om asien som när det handlar om afrika. inte heller om länders ledare. vi hade en journalist på besök som är en inbiten afrika-korrespondent på svt och trots att hon hade så mycket erfarenhet av afrikanska länder blev hon nästan lite provocerad av vissa frågor som sa emot hennes uppfattning (samtliga ställda av dem med afrikanskt ursprung, såklart). på frågan hur hon upplevde människors syn på ledare som här i väst kallas "galna" så kom svaret: "men helt ärligt, hur många afrikanska ledare vet du som bryr sig om sin befolkning?". för det första, "GURL BYE". för det andra, så är det tråkigt att det måste finnas en sanning som beskrivs och upprättshålls (av en välutbildad, västerländsk kvinna) och försök att bredda den sanningen behöver inte handla om att försvara ledare som kan uppfattas som tvivelaktiga (vilket möjligen var hennes tolkning). det blir konstigt också när jag själv vet att det finns afrikaner som visat stöd för ledare meles zenawi, muammar ghadaffi eller robert mugabe, och att detta blir provocerande att försöka få upp till diskusson. men ah, sen beror det ju också på i vilket rum man befinner sig i.

about that free food tho...
"ska du verkligen ta kort varje gång vi äter?" undrade karin. HELL YEAH!

2014-03-22

GO AHEAD AND TELL EVERYBODY



aloe blacc är ju för jääääääävla bra. det här kommer lätt bli sommarens låt! WHAA

WOMEN'S EMPOWERMENT

"men celebrated our sexual liberation - our willingness to freely give and enjoy blow jobs and group sex, our willingness to experiment with anal penetration - but ultimately many males revolted when we stated that our bodies were territories that they could not occupy at will. men who were ready for female sexual liberation if it meant free pussy, no strings attached, were rarely for feminist female sexual agency. this agency gave us the right to say yes to sex, but it also empowered us to say no."

- bell hooks i communion: the female search for love.

wow. det här är lätt det mest powerful stycket jag har läst idag. jag har ännu inte bestämt mig exakt hur jag förhåller mig till det, men mycket ligger nog i det hon säger. hur tänker ni?

2014-03-19

STARTING FROM THE BOTTOM


så har jag till slut hamnat i det äckliga kugghjulet kallat "den grå vardagen" och blivit en av dessa människor som lever för sina lediga dagar. det känns jättekonstigt för jag har aldrig levt mitt liv så innan. kanske låter jag som världens mest naiva och privilegierade människa, men faktum är att jag alltid har älskat att plugga sedan liten och vid sidan av har jag jämt hållt på med saker jag tycker om - fotboll, radio, blogg... och nu ba går jag till jobbet dag efter dag samtidigt som jag räknar ner till kommande ledighet.

jag fattar ju själv att i livet ingår sådana här perioder (läser till exempel mina gamla inlägg om sommarjobb, HAHA chiiild jag gillar verkligen att jobba) men det känns det ändå tungt att inte veta hur länge det här kommer att vara eller inte veta vart man är på väg. att inte ha ett klart mål, för då hade jag iallafall kunnat ta små steg ditåt. och trots att jag vet att jag inte kommer jobba på ett random jobb resten av mitt liv, så ligger det alltid i bakhuvudet att ett år kan bli två år kan bli tre och så är man fast. you know?

insåg förresten åter igen hur jävla fort tiden går när jag och momi pratade sjukdomar och vi insåg det var fyra år sen hon var inlagd på sjukhus efter indien och två år sen jag var dödssjuk i ghana (bååååra bli sjuka utomlands). och med det sagt betyder det alltså att det har tagit ungefär ett och ett halvt år för mitt hår att börja repa sig. shieeeeeet vilken process!!

2014-03-14

VAD HAR PIPPI OCH TINTIN GEMENSAMT?

jag älskar att jag desperat försöker smyga in i studentvärlden igen *saknar dig* genom att droppa förbi varenda föreläsning jag hinner emellan jobbet, men det är ba så jävla kul! fördelen nuförtiden är ju att jag verkligen inte behöver gå på föreläsningar som inte intresserar mig (hej genomgångar av olav stokkes äckliga bok), men nackdelen är att det finns så lite tid till att gå på allt jag tycker om. i ain't about that working life, for sure : (

jallafall, igår var jag på abf-huset och lyssnade på ett sjukt bra samtal som hette "gamla barnböcker och förlegade ideal". ämnet som var uppe för diskussion var hur man ska göra med språk och stereotyper som finns i dessa böcker vid till exempel nytryck - ta bort, göra om, skriva ett förord eller helt enkelt inte publicera dem igen? i panelen stod två publicerare, en författare, en bibliotikarie, en journalist och en kulturchef.


samtalet inleddes med att moderatorn tillkännagav att hon tänkte använda sig av n-ordet (förkortningen, inte det riktiga ordet) genom hela debatten, men att panelen fick använda det ord de kände sig mest bekväma med. soft att ge folk både tillåtelse och möjligheten att använda ett rasistiskt ord (när en svart kvinna står i panelen!!!) utav "bekvämlighet"... OR NAH. tack gode gud att händer sköts i luften (av andra svarta kvinnor) i protest, och det bestämdes att om man nu skulle säga någonting så fick enbart förkortningen fick användas. med den öppningen hade man inte så mycket hopp för själva samtalet. och ja, precis som väntat var det få (bara en) som förespråkade att man skulle göra om böcker som använder sig av båda rasistiska ord och rasistiskt bildspråk - som exempelvis robinson crusoe, pippi i söderhavet och tintin i kongo - eftersom det handlade om en känslig avvägning av att bevara klassiska litterära verk, författares viljor, allmänhetens mottagande samt förankringen i dagens ideal. för att göra en lång historia kort så ska jag inte gå in på allt som sas, men däremot tänker jag fokusera på de saker jag reagerade mest på.

det blev till exempel sagt att klassiska böcker inte ska pillas med eftersom det är historierevision. historia var överhuvudtaget ett återkommande tema, och framför allt nyttan med att ha kvar vissa saker för att barn ska lära sig utav dem. både pippi och tintin var speciellt intressanta i det här fallet eftersom de har direkta referenser till kolonialtidens syn på koloniserade folkgrupper. min fråga är då, varför lägger vi det på en barnbok att utbilda unga om kolonialism eller rasism, när jag vill minnas att vi aldrig någonsin tog upp dessa ämnen i skolan? varför är det viktigare att rasistiska ord får användas i en bok, när vi aldrig någonsin talar om sveriges roll under andra världskriget, under triangelhandeln eller det rasbiologiska institutet, det första i sitt slag,  i uppsala? (där kan vi prata om historiarevision!) hur mycket har dessa böcker ens lärt oss om rasism överhuvudtaget?


något annat som upprepades var hur svårt det är att ta rätt beslut i sådana frågor. well... svårt för vem? för vissa av oss är det glasklart. jag vill inte att varken mina eller någon annans barn ska växa upp och se bilder av varken en afrikan, en ursprungsinvånare eller något annat folkslag där de porträtteras efter stereotyper som uppfattas som stötande. ännu mindre vill jag att barn med dessa ursprung ska växa upp och se sig själva i sådana bilder. och det är detta människor som kanske inte blir avbildade på förlöjligande sätt inte förstår - det ÄR stötande. av samma anledning som disney valde att plocka bort vissa delar av kalle ankas jul, så tycker jag att dessa böcker borde uppdateras. det passar sig helt enkelt inte försvara såna här böcker i ett modernt samhälle som har skrivit under att upprätthålla en viss standard där alla ses som jämlika. framförallt - och detta var nog det mest intressanta under hela kvällen - när dessa böcker redan HAR reviderats och gjorts om. den enda i panelen som var totalt emot detta "bevarande" av ett "kulturarv" hade till och med med sig två versioner av pippi i söderhavet, ett original och en reviderad. i den gamla versionen syntes de svarta barnen bugandes framför pippi och hennes vänner där de välkomnade "den fina vita prinsessan". i den nya versionen hade man ändrat detta till "den fina prinsessan" - däremot behölls n-ordet. vari ligger det logiska i detta?

är det inte dags att rasistiska stereotyper slutar daltas med och man faktiskt GÖR något med dessa böcker, istället för att bara diskutera dem i all oändlighet? det var liksom ingen i samtalet som inte höll med om att dessa saker var förolämpande, så vad är det man väntar på - egentligen? för så länge detta "värnande" av ett så kallat "gemensamt" kulturarv fortsätter, så förbiser man att för somliga är detta arv väldigt tungt att bära.

2014-03-12

WOKE UP LIKE

hudvård är aldrig roligare än när det går bra för en, och det är exakt en sådan period jag är inne i nu. efter en 6 veckors kur med aha-syror - som seriöst är the best thing since sliced bread och som alla borde prova på minst en gång! - och ha återvänt till mina favoritprodukter från bioline så har min hy reparerat sig efter förra årets misshandel med för mjäkiga krämer och för mycket experimenterande med kokosolja, lol. extra skönt är det att ha huden under kontroll efter att ha slutat med p-piller och att det enda som är "kvar" är några större finnar som i ärlighetens namn kommer och går i linje med hur mycket vatten jag dricker och socker jag äter. känner mig fly as fux och tror mig gå runt såhär:


trots att jag är för lat för att sminka mig, fixa håret eller ens sätta på mig något mer decent än en överanvänd t-shirt. istället går jag runt och säger: "I woke up like this - flawless!" trots att ingen har frågat.

TO WRITE OR NOT TO WRITE

när jag var yngre snackade jag ofta om att jag ville bli krönikör, men manneeeen. vilken press det ändå är att sätta sig och skriva jämt. fatta att redaktionschefer skriver en ledare varje gång ett nytt nummer släpps och alltid måste förankra det i något som nämns i tidningen. typ "veckans tema är skor, så därför tänkte jag berätta om mitt... senaste... skoköp" eller "den här veckan pratar vi om konst, vilket roligt nog får mig att tänka på min allra första konstutställningen jag var på som bara.. igår..". och om man trodde att det var jobbigt med skrivkramp i en liten sketen blogg som denna, så är det ingenting mot att få skrivkramp i en av sveriges största tidningar och fortfarande vara tvungen att publicera det.

som aftonbladet till exempel. inte för alltför längesen snubblade jag över en ledare på allra sista sidan av tidningen som handlade om OS i sotji. jag tror att det var om det iallafall. för vad den där journalisten hade producerat för hot mess, var det omöjligt att förstå vad det var hon försökte säga. det började med att hon beskrev en het italiensk tjej hon kände när hon var ung, som hon var liiite nära på att stroula med en gång i slutet av en vild sommar, varpå hon går in på OS i sotji och rysslands anti-homolag. cause, it made sense. efter lite ryssland-bashing avslutar hon med att hon vill tacka denna tjej för att hon är den hon är, och hoppas att hon mår bra och fortsätter kämpa! trots att de inte har hörts sen den gången de nästan got turnt up i hennes bil, och med vad hon skulle kämpa med var extremt oklart. texten lämnade en bara med en "what the fuuuuuugg did I just read?"-känsla.

exakt den moden var det.

nä, tacka vet jag skrivkramp på bloggyn. där får det bli exakt hur awkward det kan bli utan några problem.

2014-03-11

DISNEY ON MY FEET


säger bara, chiiiiiiiiiiiiiild. så jävla coola!

CINEMAFRICA

asså jag har känslan av att många av mina kommande inlägg kommer att börja såhär......... men häromdagen när jag och min kille var på mångkulturellt centrum och hängde på deras bibliotek hittade jag franz fanons bok "svart hud vita masker" som jag velat läsa asssssslänge. blev överlycklig, lånade den snäppare än snäppast och pratade lite med bibliotekarien som visade sig bo över gatan från mig, haha. på centrumet har de också just nu utställningen "varning för ras", så dit drog vi och efter en timme träffade vi på bibliotekarien, som var svensk, igen som menade att hon hade letat efter oss. "jag fick ju precis ett par broschyrer till en afrosvensk filmvisning och tänkte att ni säkert skulle vara intresserade av den!" HOLD UP. det här kan bli riktigt awkward. så vadå, vi måste gilla "afrosvenska" filmer bara för att vi är svarta?? IS THAT IT, HUH? "...med tanke på boken som ni lånade, liksom...!"

oh.

touché lady, touché. du la den bra.

cinemafrica filmfestival kommer att hållas i huvudstaden mellan den 19 och 23 mars och jag är SÅ HYPE! liiiite ledsen därför att jag spikat kommer missa den film jag längtat efter mest någonsin, nämligen filmatiseringen av ngozis en halv gul sol, meeeeeeeen jag kanske kan wing it ändå. andra intressanta filmer jag mer än gärna kunnat se är marockanska 475, nigerianska eaten by the heart och sydafrikanska of good report. mer än bra!

)

*BEYAUNCAH*



jag behöver seriöst denna kopp i mitt liv så att jag varje morgon kan vakna upp och komma in i *BEYONCE-MODE*. för lets just face it, jag är uppskjutarens mamma. dessutom tycks jag har fått en koncentrationstid på 20 sekunder innan jag hittar något mer intressant att titta på eller läsa om. det är nästan så att jag blir förvånad att jag kommer i tid (eller "i tid" kanske är relativt. räknas det om man är klar två min innan ens arbetspass börjar? *gillar att leka med döden*) till jobbet varje dag.

idag har jag varit ledig, vilket är sååå skönt och sååå annorlunda från att vara helgledig. vardagsledighet äger, för man får så mycket me-time när alla andra jobbar. vaknade imorse och käkade frukost med min killes mamma, åkte hem och drog till mångkulturellt centrum med min syster för att ägna lite tid åt att skriva. har precis varit hemma hos min pappa och lekt med mina småsyskon och lite senare ska jag till gymmet och skypa med en pantertant! ME TIME! jag har dock funderat fett mycket på det här med skiftjobb och undrar fan om det verkligen är någon som gillar det. jag vet inte ens om jag gillar det, även fast jag gillar det vissa dagar namesaying? å ena sidan saknar jag en vanlig jobbvecka med lediga helger, men å andra sidan älskar jag att inte behöva gå upp tidigt på morgonen på grund av följande skäl. meeeeen man ska inte klaga så länge man kan betala sina bills, bills, bills ya'll!! som jag sa, *BEYONCE-MODE*.