filosofen har talat YANI

insikten att människor är lata, ja.
insikten att människor inte inser hur stor potential de har, ja.
insikten att folk inte inser vilken makt de besitter, ja på den med.

det är väldigt ledsamt att höra andra klaga över saker de faktiskt kan ändra på. ledsamt i den bemärkelsen att jag blir ledsen av det. och varför blir jag ledsen? för jag ser hur människor egentligen inte vill höra en praktisk lösning på de problem de har utan bara vill beklaga sig lite för att sedan återgå till sina rutiner och sin olycka.

och det är synd.

verkligen jättesynd.

cause i'm all for praktiska lösningar. finns det något jag vet så är det att man måste göra de saker man känner för. oavsett om det handlar om att välja skola, träna, byta karriär, äta godis, whatever. vem vill egentligen gå igenom livet och tänka "om jag bara hade..."? vem? speciellt när det är så lätt att faktiskt göra det man vill? det känns som att det är det enda man fick höra om i tonåren, i alla fall jag. alla dessa skräckexempel på människor som inte gjorde det de ville när de var unga (eller när de var gamla också för den delen, ålder spelar ingen roll). jag ville aldrig bli som dem.

ok, det var inte det här jag ville skriva om. jag yrar iväg, som vanligt. det jag ville säga var....... jag vet inte. asså det är ok att vara ledsen, det är ok att klaga på att saker och ting inte ser ut som man vill att de ska göra. man kan faktiskt inte styra allt. MEN - och det här är ett väldigt viktigt men - de saker man faktiskt KAN göra något åt bör man också anstränga sig för att ändra på dem. annars är livet till waste. tror på fullo att en stor del av tillfredsställelsen med att leva bygger på ens självförverkligande.

and i ain't even talking about changing countries or changing lives eller såna stora grejer, utan det kan bara handla om att typ - ge sig själv en break när man mess up och lära sig av sitt misstag istället för att älta det. köpa ett gymkort om man tycker att man rör på sig för lite. sätta sig ner och ta det lugnt för att man känner sig stressad. läsa en artikel i en tidning för att man känner sig obildad. det handlar om de där små stegen som så småningom kommer visa sig vara stora kliv.

allt för att känna sig tillfreds med det man gör med sitt liv.

för när man bara klagar och inte väntar på att få höra ett praktiskt råd om vad som kan göras för att ändra på det man stör på sig - oavsett om det är ens egna röst eller någon annans - vad gör man då mer än att låta det finnas kvar i ens liv?

*cheezy picture with random text inserted to make post complete, check* *men seriously, bilden är awesome* *and pretty* *and true*