RAMBLING

jag älskar att höra på när människor argumenterar för en sak de tycker sig ha rätt till. jag minns speciellt en period på gymnasiet när varenda jävel i klassen hade ovanan att dyka upp minst tio minuter inpå varje lektion vi hade. lärarna blev såklart aslacka på oss. de kallade oss respektlösa och menade att det natta fungerade i verkliga livet att vara sena hela tiden. jag förstod grejen liksom - klart det var dumt av oss att komma lite när vi ville. läraren hann inte ta upp de grejer han eller hon ville ta upp under lektionen eftersom de fick börja om gång på gång. jag fattar. men jag älskar att det fanns vissa som INTE fattade.

vissa tyckte antingen att lektionerna skulle börja senare - men då var vi tvungna att sluta senare också och det ville ju ingen gå med på. andra drog argumentet att lärarna borde förstå att vissa elever är sena eftersom man i vissa delar av världen ALLTID är sen. typ som i latinamerika. ber du en latino att komma vid sju så kommer han dyka upp vid åtta. det är inga konstigheter med det.

just när det argumentet drogs upp sa läraren (äntligen) att fick det faktiskt räcka. även i latinamerika ser man till att komma i tid till sina jobb, till skolan eller till ett viktigt möte. och tror ni att någon unge i latinamerika hade sagt emot sin lärare om de kom sent någon gång?! hell to the naw. och det är det här jag tycker är så lustigt - den här självklarheten att, joo jag har faktiskt RÄTT att komma försent.

lite av den lustiga känslan fick jag när jag tittade på debatt häromdagen och man diskuterade den höga arbetslösheten bland unga. (de diskuterade också hela fazer-rasism-grejen som blev stor efter att patrik lundberg aka pudding (OBS!!! världens finaste blogg, OBS!!!) skrev en krönika som hur asiater behandlas i sverige. googla om ni inte har läst!)

en tjej som var emot initiativet att sänka restaurangmomsen (argumentet är att det ska generera fler jobb men konsekvensen blir att lönerna blir lite lägre) menade att det var helt omöjligt att ens försöka leva på en restauranglön. man tvingas liksom att skaffa ännu ett jobb för att få det att gå ihop - PLUS att man ska hinna plugga eftersom man måste få en bra karriär i framtiden och inte fastnar i något lågavlönat yrke.

men asså... tough luck säger jag då. det kändes lite som att hon skyllde på samhället då för att hon inte hade möjligheten att jobba ett jobb och få asbra lön och plugga på samma gång. hon tyckte liksom att hon hade RÄTT att göra det. minns inte om hon sa att hon ville flytta hemifrån samtidigt men har för mig att hon ville det??? that girl is crazy i såna fall.

någon gång måste man faktiskt inse att man måste välja vissa grejer här i livet, oavset vad samhället säger att man "ska" ha. man kan inte få allt. man inte ens har RÄTT att få allt! jag förstår att det är astråkigt att behöva ta ett lån för att ha tid att plugga istället för att jobba och leva på sina egna pengar - men går det inte så går det inte. det handlar om att PRIORITERA. antingen VÄLJER man att plugga, bo hemma och leva som en fattiglapp (eller typ, plugga, ta ett lån och fortfarande leva som en fattiglapp. nä, i'm kitting. man lever faktiskt rätt bra på sitt studielån.) eller så VÄLJER man att jobba och spara ihop pengar till en egen lägenhet eller vad det nu är man vill ha/göra.

det kändes lite bortskämt att höra faktiskt. och det var exakt vad en snubbe i panelen sa. det är lite bortskämt att sitta och diktera saker man vill ha bara för att. det är lite det som är så speciellt med den här generationen jag tillhör. vi tycker oss ha rätt till att ha allting - och när vi inte får det så klagar vi. vi går bananas. här, i sverige - landet med alla möjlig- och rättigheter i världen. (kasta usa. fah realz.)

det är bara synd att många fortfarande inte har fattat att allt inte kan åtnjutas (utnyttas?) på en och samma gång.