PON DI RADIO

hahaha jag älskar att varje gång jag är klar med ett radioprogram så får jag alltid, alltid samma känsla. veckan börjar alltid med hat för att jag har en miljon grejer att hålla reda på inför programmet och den här veckan var inget undantag. jag skulle se klart på filmen av orlan och sedan göra ett inslag på det. satt HELA kvällen igår, kom hem vid ett och däckade halv två. muttrade tyst för mig själv heeeela vägen hem om hur TPL jag var.

vaknade åtta imorse och fick springa ner och öppna stationen till ett par tjejer som skulle spela in grejer eftersom de inte hade nyckel dit. jag ba yay. kom hem igen, sov en timme, och har spenderat resten av dagen på stationen. groooov TPL-känsla när jag var på väg ner igen, kan jag säga.

meeeeeen så efter varje program som vi sänder så blir jag så jävla glad och lycklig för att vi lyckats göra ett så bra jobb tillsammans och längtar till nästa gång vi kör. haha. funny, ain't it?

aja, nu ska jag springa över till jamaicas kompis (cok hemlös kille asså HAHA) och käka middag. och sen fuppol! yay