2012-03-10

AFRICA NOW

intressant är det att alla mina kurser, oavsett vad de handlar om, återvänder till kolonialtiden och hur den har påverkat dagens afrika. överallt, hela tiden pratar våra professorer om det. vissa lägger mer emphasize på det än andra, vissa ifrågasätter huruvida man borde ge det så mycket importance medan andra klandrar den vita mannen för exakt ALLT som är snett med afrikas kontinent (true story!)...

(det mest intressanta är kanske hur det ämnet är så irrelevant för oss i europa. hur många gånger har vi egentligen talat om kolonialtiden? på samma sätt som man gör här? som något som är vårt eget, som något som påverkar oss dagligen? aldrig, för konsekvenserna utav den perioden är inte våra problem.)

... och det blir ännu mer intressant när man själv börjar fundera kring det. innan jag kom hit såg jag neokolonialism som en teori utav många, idag står jag 100% bakom den. neokolonialismen FINNS här i afrika idag och utspelar sig på så många olika sätt. när vi i våra kursböcker (yani, handouts) läser om vad den vita mannen har gjort med den svarta... allt den svarta mannen fick utstå medan den vita mannen lekte herre... man blir typ förvånad över att den svarta mannen ens kan se den vita mannen i ögonen utan illvilja.

för det sjuka är att i den svarta mannens värld är den vita fortfarande välkomnad. panetoz säger det bäst i mama africa när de sjunger "folk visar dig vad kärlek är, vem du än är". men i den vita mannens värld ses den svarta mannen fortfarande ned på. vilken ironi.

det är mycket som jag kommer över som jag finner ironiskt. ironiskt på ett tragiskt sätt liksom. ta detta till exempel: när kolonialtiden höll på att möta sitt slut och europeerna slogs för att behålla sina kolonier så använde de inte ens soldater från sitt eget land. nej, de (tvångs)rekryterade afrikaner som ta deras strider. afrikaner mot andra afrikaner som slogs för sin frihet.

även under första världskriget blev afrikaner rekryterade för att slåss i europeiska armeer, men detta hade ett par positiva effekter i form av ögonöppnande upplevelser. ni vet hur när man reser så får man alltid ta del av andra människors världar, vilket får en att ifrågasätta ens egna? så var det för de afrikaner som kom till europa. myten om "den store vita mannen" blev för många shattered eftersom de fick se nya delar av den vita mannens värld - arbetslöshet, fattigdom, vita människor utan utbildning. för första gången någonsin fick de se något annat än den koloniala bilden som upprätthölls i afrika utav europeerna. detta inspirerade senare afrikaner till att stå upp för sig själva vilket ledde till deras independence, bluntly said.

men. efter många timmar i olika föreläsningarsalar, med många olika lärare, med många olika kurskamrater, så har jag insett att den friheten och självständigheten som de flesta afrikanska länder fick under 60-talet inte spelar någon roll eftersom europa och västvärldens närvaro fortfarande är konstant här. det visar sig i vikten alla lägger vid kolonialtiden, det visar sig i kursböckerna som har valts att läsa. det visar sig till och med i sättet lärarna pratar OM afrika och om sin egen utveckling. ord som 'backwardness', 'underdevelopment', 'traditional' florerar och återanvänds som om det vore återvunnen plast. det ingen tänker på är just att det ÄR återvunnet. återvunnet från västvärldens fina kontor, där man bestämmer vad som är utvecklat och inte utvecklat och allt som är som vårt är bra medan det som skiljer sig är dåligt och bör därför sträva mot att efterlikna idealet, vilket också är satt utav västlänningar. de är fortfarande fast i västvärldens bojor.

och ingen tänker på att de orden påverkar hur de ser på sig själva och hur de ser på sina problem. det finns mycket som är totalt KAOZ här i ghana men det finns otroligt mycket som är otroligt och häpnadsväckande som vi från västvärlden egentligen borde ta efter, men hur kan de se det när de kallar allt som är sitt eget för 'backward'? för 'underdeveloped'? för 'traditional'?

hm. bara något jag har gått och tänkt på de senaste dagarna. men vad vet jag egentligen? jag är också en av de där västerlänningarna jag inte pratar så högt om...

Inga kommentarer: