TIA - THIS IS AFRICA

jag tror inte att jag någonsin kommer förstå till fullo hur det är att leva här i afrika. det finns så många biases som står i vägen. saker som att jag är obruni, eller tjej, eller anses vara vacker enligt ghanianska mått, eller har pengar, eller bor på campus, eller har mina föräldrar och den svenska staten som skulle kunna hjälpa mig om jag skulle hamna i riktig knipa - gör att jag behandlas på ett visst sätt, och ser världen från ett visst perspektiv. ett perspektiv som majoriteten förmodligen inte delar. (dock ska det nämnas att 'mitt' ghana även är det ghana som MÅNGA ghanianer lever. ghana har många fattiga människor men hon har även många rika - och dessa har förmodligen mer pengar än vad jag ens kan drömma om. så även fast jag ser ghana ur ett visst perspektiv så betyder det inte att jag inte ser det 'riktiga' ghana - för DERAS perspektiv är också riktigt. ghana, och afrika, är mer än bara fattigdom.)

efter ett tag blir man liksom lite blind för situationen vi befinner oss i. under en period under vårt första år på lunds läste vi om ghana och hur duktiga de var och hur långt de kommer in terms of utveckling. vi kom hit och vi fann kaos. mycket av kaoset ser jag förmodligen på grund av tendensen att jämföra med vart jag kommer ifrån (sverige) eller vart jag har varit innan (vitryssland). därmed inte sagt att jag BARA ser dåliga saker - mycket av vad som står skrivet dagligen i tidningarna imponerar mig, men ibland slås man av de tomma orden som ghanas politiker använder. om väggbyggen som behöver göras - men aldrig görs. om sjukdomar som skulle kunna botas - men som inte når de folk som behöver dem. etc., etc.

häromdagen träffade jag på josh och leons kompis från israel. helt tung kille som hette moses och kom från nazareth HAHA. han berättade att han hade jobbat på den afrikanska kontinenten i 8 år, men bara varit i ghana i ett par månader. han kunde inte sluta prata om hur MYCKET han älskade ghana och hur bra det var här. tidigare hade han jobbat i bland annat gambia, togo, benin, central afrikanska republiken och liberia och när han jämförde ghana med dessa länder, så var ghana ett paradis.

exempelvis berättade han om gambia. enligt honom är det affärsklimatet trögt så det är svårt att jobba där. sedan är människorna rätt mycket lugnare än vad de är i ghana ("men det är bra för semester!"). sedan gick han över till central afrikanska republiken, där han hade spenderat åtta månader. utanför huvudstaden var det total bush - och i huvudstaden var det så illa att man tvungen att köra med fyrhjulsdrift på grund av groparna i vägarna. hotellet han bodde på, som kostade 150 dollar/natt, hade inte ens fungerade toaletter. varje gång man ville spola var man tvungen att hälla i en hink med vatten först.

när jag hör sådana historier förstår jag varför ghana talas om som en framgångshistoria. samtidigt känner jag mig dum som ens tycker att det är en 'utmaning' att vara här i ett halvår. YANI utmaning. frågan är liksom hur länge hade jag hållt ut i central afrikanska republiken? hade jag ens klarat det? hade någon utav oss gjort det?