jag skriver detta utan viljan att attackera eller offend någon, men är det inte väldigt konstigt att en kultur har vuxit fram bland oss unga tjejer där vi oroar oss för hur vi kommer se ut när vi blir äldre? jag vet inte hur vanligt det är med att höra kommentarer om att man bör sova på rygg för att undvika rynkor i framtiden, eller att man funderar på att fylla ut sina tuttar när man fått ett barn eller två. tjejer i min ålder, i åldern 18-22, spenderar sina snyggaste år med att vara orolig över det som borde anses vara våra vackraste år, för med åren kommer en mognad och självsäkerhet som vi bara kan drömma om just nu. alltså just brösten tycker jag är en så intressant fråga för det känns som att det är en liv-och-död-fråga när man börjar prata om dem. "använd bh, annars blir de saggy!!!!" men... sen då? våra mammors tuttar är förmodligen saggy - älskar våra pappor dem mindre för det? älskar vi dem mindre för det? nej. så varför älskar vi oss själva mindre vid tanken av att det skulle "hända" oss?
vill ge en ghaniansk kvinnas självförtroende och omedvetenhet om sin egen kropp åt mig själv och mina girls all around the world. vi har så mycket kvar att lära trots att vi kallar oss själva fria.
6 kommentarer:
du skriver om instressanta saker, du förtjänar mer feedback!
//kille som hitta din blogg av en slump
haha jag tycker också! nä men tack bror :D
Inte för att jag är i din åldersgrupp.. men jag tror iofs inte att det är något som har vuxit fram nu på senare tid eller bara bland en viss åldersgrupp. Kvinnor har väl länge oroat sig för sina kroppar och haft komplex för massa saker. Om man tänker tillbaka på alla olika skönhetsideal som har funnits genom decennierna..
Jag VILL personligen inte vara så utseende fixerad och ytlig som jag är eftersom att jag vet att det är fel och otroligt löjligt, men jag antar att jag är en produkt av media och folk som jag har omkring mig. I do know better, men ändå så influeras jag och påverkas av allt omkring mig.
Inte för att jag är i din åldersgrupp.. men jag tror iofs inte att det är något som har vuxit fram nu på senare tid eller bara bland en viss åldersgrupp. Kvinnor har väl länge oroat sig för sina kroppar och haft komplex för massa saker. Om man tänker tillbaka på alla olika skönhetsideal som har funnits genom decennierna..
Jag VILL personligen inte vara så utseende fixerad och ytlig som jag är eftersom att jag vet att det är fel och otroligt löjligt, men jag antar att jag är en produkt av media och folk som jag har omkring mig. I do know better, men ändå så influeras jag och påverkas av allt omkring mig.
hmm. det har du faktiskt rätt i! omöjliga ideal är väl inget som är unikt för vår tid. helt sant. men jag tycker ändå att såna kommentarer om oss själva.. jag vet inte, är ovärdiga? det är absolut inget fel med att vara utseendesfixerad (lawd knows att jag också är det) så länge man har sina prioriteringar straight. äh jag vet inte vad jag pratar om.
Det här får mig att tänka på alla sätt kvinnor men även män förväntades se ut, och sådant fanns långt innan medias påtryckningar. Vi har alltid haft en viss fascination för att göra vårt päls mest glansigt så att säga, det är bara det att metoderna har blivit mer inhumana och skoningslösa. Vi tar faktiskt till knivar och skär i vårt egna kött. Kan man titta på det som ett kollektivt sätt att släppa ut ångest, a collective emo-ism i brist på bättre uttryck? Ibland är det som att människor i framförallt de mer utvecklade delarna av världen mår så dåligt över en rad saker, stress, ouppnåeliga ideal, otillräcklighet, ekonomiska såväl som estetiska mål som aldrig tangeras, dödsångest för att vår värld överexploateras och konsumeras bortom resurser/behov etc etc... För det som är enklast att påverka är de saker vi har på utsidan av oss själva, intag eller undanhållande av mat, skalpell mot hud och inte vår insida. Är problemet att vi alla, som världssamhälle totalt sett missar poängen med vårt värde? Vad är vi värda, på riktigt?
Åh herregud, det blev en lång en. Tack för en grym blog V!
Skicka en kommentar