DILEMMA

taget utanför w.e.b. dubbois-centre i accra.

det är en underlig känsla att se sig själv i spegeln och inte känna igen sig själv. att inse att inte för så längesen så var det en annan vixen som tittade tillbaka. nåja, det är samma gamla asiatögon, samma gamla potatonäsa och samma gamla chipmunk-kinder som jag ser (fett söt jag låter). men bakom det? det var längesen jag tittade mig själv i spegeln och inte visste vad det var som tittade tillbaka. vad jag står för, varför jag gör sakerna jag gör. vart jag vill gå? och med tanke på att jag tar min examen från universitetet om ett par månader, så är det en rätt stor grej som jag upptäckt tar mycket av min tid att gå och tänka på. en del av mig önskar jag att jag hade pluggat till något annat, för att blivit "NÅGOT" liksom. en lärare, en läkare, en ekonom. inte för att jag inte älskar det program jag läser, som har gett mig så otroligt mycket vad det gäller människor jag har lärt känna, kunskaper jag har fått och insikter jag nu sitter på. men när dessa insikter gör att jag (iallafall inte just nu) kan eller vill jobba med det jag är utbildad till, så känns det rätt surt för att vara ärlig. jag kan absolut tänka mig att komma tillbaka till ghana eller afrika for realz, men då behöver jag ett jobb - och jag är inte helt övertygad om att det afrika behöver är ännu en utlänning som säger åt dem vad de ska och inte ska göra. därför önskar jag ibland att jag hade blivit detta "NÅGOT". en ekonom som kan skapa jobb för ett företag, eller en läkare som kan göra människor friska, eller en ingenjör som kan bygga en ny väg eller en ny skola. inte ett jobb som jag tror faktiskt är kontraproduktivt för afrikas utveckling. och det gör att jag känner mig lite överflödig.