2013-09-25

WHY? CAUSE YOLO

Hej hej!! Det var ett tag sen, bloggyn. Ok inte så jättelängesen men det känns som att det var ganska längesen jag gav min bloggy that kind of love and tenderness that only a monkey can give. Är det ok med en comeback, bloggyn? *tystnad* *ingen här* *höboll flyger förbi* *kör bara, jag ser tystnaden som ett consent* Okej, då kör vi!

Idag är det drygt två veckor sen jag kom hem till Stockholm. Jag har mest bara gått och varit förundrad över hur rätt det har känts att vara här. Det var ju ändå inte något jag planerade. Det känns som att varje stort beslut jag har tagit sen jag blev "vuxen" - vilket för mig var dagen då jag tog min student och fick spread my wingz, som det så fint heter - har varit en del av en större plan som jag har haft i mitt liv. Att läsa spanska, flytta till Lund och plugga i Ghana - alla steg jag har tagit har varit för att komma närmare två drömmar jag har här i livet: att aldrig fastna i ett ekorrhjul och att jobba med kvinnofrågor i utvecklingsländer.

On dat I'm-on-my-way-life!-shit. I Turkiet på väg till Ghana förra året.

Vadan denna förvirring då? Jo, det är så skumt att jag trivs så bra hemma i Stockholm därför att jag för mindre än ett år sen kände att jag aldrig ville lämna Lund. Alltså på riktigt, jag verkligen bävade inför det. Ville inte tänka på det. För Lund är ju egentligen en låtsasvärld. En underbar låtsasvärld med träd gjorda av sockervadd, hink istället för vatten i kranarna och två timmars arbetsdagar. Att ta steget till en Svensson-vardag kändes inte särskilt lockande.

One of those cotton candy nights. Sittning med BIDS-programmet.

Men så två dagar innan jag åkte ner för att börja en ny termin var det som att jungfru Maria själv uppenbarade sig på en rostad frukostmacka och min magkänsla sa åt mig att flytta tillbaka till vår vackra huvudstad. Spontant? Ja. Överdrivet yolo? Ja, det också. Men när jag åkte ner för att flytta ut ur mitt rum så made it all sense. Det jag har väntat mig skulle finnas där fanns inte längre. Det kanske är naiv att enbart gå på en känsla sådär. Men jag känner mig så jävla redo att påbörja ett nytt kapitel som egentligen inte var en del av min plan - men det här känns så bra att jag tror att det här kapitlet kan skriva om hela min bok.

Inga kommentarer: