LONDON TUNE

har sovit i 16 timmar i sträck sedan jag kom hem från london. däckade så fort jag steg in innanför dörren. heeeeeeelt trasig. men har haft så JÄVLA ROLIGT!

efter den här helgen är rihannas "birthday cake" my new shit. den spelades hela tiden och gjorde folk så jävla HYPE! mig med. jag är värst egentligen, för låten är så jävla meningslös och sexistisk, PLUS att chris brown kör en vers i den (and we all know how i feel about this goodfornothing), PLUS att han kör en vers i en låt med sitt ex som han höll på att mörda. BUT YOU KNO' IF THE BEATS ALRIGHT, SHE WILL DANCE TO IT ALL NIGHT............. *sämsta tjejen*

CHRIS BROWN: "I REALLY WANNA BEAT YOU DOWN"

hela den här soppan som är relationen mellan chris tönt och rihanna är så sjuk att jag inte kan slita ögonen från det. följer det lika slaviskt som om det vore ett avsnitt av oprah. det är nämligen så knäppt på så många nivåer. för det första, att rihanna förlät honom och gick så långt som att spela in en låt med honom är beyond me. försöker inte skuldbelägga henne på något sätt men clearly, hon spårar. that gurl ain't loving herself, mhm.

för det andra, att folk fortfarande gillar chris brown och inte ser det sjuka i att han nu haft en s.k. "comeback". HALLÅ! han förtjänar att bli trollad för resten av sitt liv, speciellt när han verkligen inte visat NÅGON SOM HELST ånger eller tagit riktigt ansvar för det han har gjort. den här bilden förklarar  det så väl:

man ba aa okej chris bajs, moget.

den här jätteintressanta artikeln förklarar ännu en dimension av den sickness som skapats av att rihanna tagit tillbaka chris i sitt liv, och att chris har blivit gedd en "andra chans". det är liksom inte ok att folk tweetar sånt här om en snubbe som gjort såhär mot sin flickvän: