STILL A BETTER STORY THAN THE ORIGINAL

DAAAAAKAAAAR

buraka som sistema kommer till stockholm och uppträder på dans dakar i sommar, and I be DAMNED om jag missar dem! kulturell appropriering at its best kan man säga, men jag hatar inte.

DE BOUVIER

i augusti gör jag och min kärlek en full out pilgrimsresa i kärlekens tecken - vi ska till paris för att fira ett år. JA vi är så cheezy, men det är faktiskt bara noice eftersom därefter ska tågluffa genom belgien upp till amsterdam. HÄäÄäÄäY *wailar sönder*

när jag satt och googlade sevärdheter så snubblade jag över graven till självaste jean paul sartre, the man the myth the FILOSOF. men det var något med hans namn som fick mig att minnas något annat........ JO just det, han var ju tillsammans med feminismens moder, simone de bouvier! det var tack vare hennes texter som jag insåg den konstruktion som är det kvinnliga (och manliga) könet, och blev feminist. vad synd då att jag aldrig läst hennes böcker! (bangade hårt när jag såg hur tjock "det andra könet" var lololol). MEN, tänker jag, i samband med parisresan så vore det ju perfekt att äntligen läsa hennes verk. om vi är tillräckligt chackiga kanske vi till och med åker och ser hennes grav. noice!

SMINKFRI

jag har i veckorna bestämt mig för att sluta sminka mig till vardags, och även om det inte är en revolutionerande förändring för någon som båååra använder concealer under ögonen HAHA så är jag förvånad över hur befriande det har känts. jag saknar det inte och jag känner mig vackrare än någonsin, och dessutom sparar det mig typ tre-fyra minuter varje morgon, hihi.

SOMMAR

den enda shopping denna wideovixen gillar, är plagg man kan använda max två månader om året. #sverige

O M G

jag har råkat på världens roligaste sommarjobb den här veckan! jag är nämligen ledare för ett fotbollsläger för tjejer i tumba, och LAWD vad jag älskar småtjejer. tillsammans med två andra tjejer har vi hand om ett gäng på 6-12 år. de yngsta är så guuulliga att jag dör som kämpar med bollar som är större än hela dem, ända tills de tycker att dribblingar och skott är tråkiga och tycker att det är roligare att leka i en grop de hittat vid sidan av planen. samtidigt är det enda de äldre vill göra är att spela match HAHA. exaaaakt som man själv var i den åldern, eller ah fortfarande.

orkar inte ens tänka över hur lustigt det är att man hamnar där man hamnar, allt det här började liksom med en tagg på facebook. ett halvår senare sitter jag med ett eget fotbollslag och har dessutom blivit intervjuad för vår lokaltidning angående ett fotbollsläger som jag har varit med och ordnat. i mitt huvud blir allt detta bara:

THE RETURN OF THE VIX... AGAIN

så många gånger som jag velat börja blogga igen, så många gånger som det har kommit något emellan. vad detta mellan är vet jag inte, men vad jag vet är att tiden bara flyger. idag är det två veckor sedan jag skrev något sist, och tre månader som jag skrev något om mitt liv. alltså mitt liv liv. i mean liiiiiiiiiiv. jag ska leka tokig och säga att mitt nya mål är att lägga upp något varje dag i två veckor, och sen får vi se hur det känns. det viktigaste är att jag får in en rutin av att skriva, vilket jag tror har varit problemet de senaste två åren - jag slutade skriva regelbundet, och jag började aldrig igen.

jag kan ju börja med en nyhetsrapportering över vad som har hänt på sistone:

• jag har börjat jobba i en ny butik på östermalm där jag trivs helt galet bra med min nya chef och nya kollegor.
• jag är numera tränare för norsborgs ff damlag, vilket kräver mer tid och kunskaper än vad jag har just nu, men är så jävla kul ändå.
• jag har varit på bröllop i spanien och fick äntligen besöka min farbrors grav.
• jag har gått med i en bokklubb...
• ...och ett mentorsprogram där mina två mentorer är THE SHIZNIT! kunde verkligen inte ha blivit bättre än vad det har blivit nu.
• yoel och jag jobbar med ett jättespännande fotoprojekt som kommer att lanseras otroligt snart. vad det handlar om? en miljon saker.

nu måste jag ta itu med några mail, men vi ses imorgon ju!

SHUT YOUR FACE, SDU

SDU har i dagarna släppt en hälsning till sina "bröder och systrar" i europa, och det är den vidrigaste fucking videon jag har sett på länge. det inte är svårt att se vilka de anser vara sina syskon i och med de vidriga valresultaten där flertalet öppet rasistiska, nazistiska och fascistiska partier kommer att bli representerade i EU, och det lämnar en med en väldigt bitter eftersmak.

framförallt gör den mig arg på grund av sin historielösa propaganda och analys. här har vi ungdomar som menar att europa tillhör dem och refererar till starka och fria europeiska nationer. det som äcklar mig är undertonen i deras argument: att alla som vill komma hit försöker leecha på dem.
men vad ni fucking vad? den massinvandring som skett till europa är ringar på vattnet som orsakades av europeerna själva när de valde att segla ut i världen och ta vad de kände sig berättigade till. europeer som gjorde sig rika på andra länders rikedomar, gjorde andra folk till sina slavar, tvingade dem att lära sig europeernas språk och religion och lämnade dem i kaos. att folk sedan söker lyckan i länder med fler möjligheter är inte konstigt. om något så har de lika mycket rätt till att vara här för att deras förfäder gjorde europa att bli till vad det är idag!

och nu försöker stänga sina gränser för att DE har rätt till europa. på samma sätt som afrikanerna hade rätt till afrika, eller? på samma sätt som latinamerika tillhörde latinamerikanerna, eller?!

så jävla borttappade.

FINNAIR x JAPAN x VIXEN

jag brukar aldrig lägga såna här yolo-grejer men för en gångs skull så går jag all in -
skulle ni kunna likea min bild på DENNA sida samt på instagram (@wideovixen eller #flygresatilljapan) så blir jag evigt tacksam! min killes drömresa är nämligen till japan och det hade varit överkul att få vinna och ta med honom dit!!! :D :D

GAY AND AFRICAN

jag hatar västvärldens skenhelighet. alltså bilden av västvärlden som demokratisk, fri, öppen, progressiv... stick härifrån. det blev så himla tydligt när rysslands anti-homolagar blev uppmärksammde i samband med OS och slutligen blev symbolen för det odemokratiska ryssland. det tweetades och retweetades och protesterades av svenska idrottsstjärnor. ända tills det uppdagades att samtidigt i delstaten arizona ville man rösta om en lag som skulle tillåta restaurangägare att neka homosexuella gäster på religiös basis...

några andra som har erfarat detta är afrikanska ledare. det var väl i samma veva som OS som ugandas president museveni tillkännagav att homosexualitet skulle bli olagligt i landet. vad som följde var kaos - som sig bör eftersom det är en vidrig lag som påvisar ignorans hos museveni och hans likar om två saker: att homosexualitet skulle vara onaturligt och fel, och att homosexualitet skulle vara "oafrikanskt". homosexuella relationer existerade och accepterades i flera samhällen runtom i afrika innan den vita mannen kom. skillnaden låg dock i att man inte benämnde det som just ”homosexualitet”. istället har det kallats mukodo dako i uganda (!) eller kvinnoäktenskap bland annat hos igbos i nigeria kurias i tanzania. (fler exempel finns HÄR. annars rekommenderar jag varmt böckerna "boy-wives and female husbands" av roscoe samt "male daughters, female husbands" av amadiume som forskat kring detta.)

och just det här "innan den vita mannen kom" är ännu en viktig aspekt för homosexuellas situation idag, eftersom de lagar och straff och framförallt syn som etablerades emot homosexuella relationer kom europeerna påtvingade sin kristina religion på afrikaner. dessutom fortgår detta IDAG. i ugandas fall handlar detta om scott lively, en amerikansk pastor som under tio år fört en anti-homosexuell kampanj i landet och till och med hjälpt att utforma den lag som museveni nu har signerat. och mitt i den här soppan står USA och hotar med repressalier.

och jag kan dels förstå den strävan efter autonomi som finns bland många ledare i utvecklingsländer som tyvärr hunsas av sina rika biståndsgivare - museveni, liksom andra presidenter i länder där det har varit på tal om liknande lagar, har hänvisat till att de inte tänker tillåta väst pracka på sina värderingar eller sociala imperialism i deras länder. men när jag pratade om detta med min vän chief så sa han något av det klokaste som sagts i hela den här debatten: "jag önskar bara att våra ledare kunde vara lika envisa och slagkraftiga när det kommer till våra ekonomiska och politiska intressen istället".

THAT NEW AZONTO

VIXENS BASTUKLUBB

i vanliga fall brukar jag chilla hem från jobbet, men igår löpte jag genom folkmassor och tomma ytor enbart för en sak: min bastutid. MM-M, chiiild, som jag hade sett fram emot detta. det enda jag hade i huvudet var "I'mma make this sauna mine... AND I'MMA SHIT ON THESE WALLS RAY!" erhm. jaaaaaaallafall, det roliga med när jag går och bastar är att min packning (för ja, jag har en packning) ser ut som något leila lindholm drar ut ur skafferiet när hon ska baka. men nah, det är bara en del av min skönhetsrutin som jag är så jäääääävla nöjd med. no poo and shit. that's how I deuces! *officiellt sämst på att hitta passande street-lingo*

så IF you happen to give a fuck, är detta min standard-rutin en gång i veckan. låt oss gå från huvud, till axlar, till knä och tå.

1. black soap - typ bara världens bästa tvål, om jag får säga det själv. den kan användas i såå många olika syften och jag använder den för att tvätta håret. huvudingredienserna är shea- kakaosmör, vilket måste vara guds mest heliga kombination av all things earthly, vilket gör tvålen djuprengörande. jag blöter ner håret och gnuggar sedan in den i händerna tills ett lödder uppstår och tvättar som vanligt. beroende på hur smutsigt håret känns gör jag det en eller två gånger. efteråt håret brukar kännas strävt varpå jag använder mig utav........

2. vinäger! detta sköljer jag håret i och följer upp med kallt vatten, vilket gör det mjukt och glansigt. utan vinägern upplevde jag att håret blev flygigt och frissigt, men detta försvann när jag började med vinägern. detta är tydligen på grund av att tvålen är basisk vilket torkar ut håret, så den sura vinägern hjälper att återställa ph-balansen i hårstrået...... yeah, något sånt. asbra är det iallafall, speciellt om man har krulligt hår som jag eftersom lockarna lägger sig så hiiiimla fint efteråt. och ja, lukten försvinner när håret har torkat.

när håret är avklarat riktar jag in mig på fatzan, the face. jag älskar maria åkerbergs papaya peeling, vilket jag följer upp med nr 3 - honung. honung verkar antiinflammatoriskt, fuktbindande och rengörande på huden. har den i ungefär 15 min och sköljer av. man kan följa upp den med lite vad man vill, men jag tycker om maria åkerbergs moisiturising mask eftersom man kan sova med den. och så slutligen...

4. sockerskrubb - fattar inte varför jag gjort detta tidigare?? man blandar bara 2 dl olivolja och 1-2 msk socker och går loss på kroppen. sockret skrubba rent en medan olivoljan återfuktar huden och det absolut niceigaste är att man inte behöver smörja in sig efteråt. hade en liknande skrubb från ett ekologiskt märke från danmark tidigare som jag älskade för att den också hade olja i sig, men detta är ju så mycket bättre och så mycket BILLIGARE?? har dock läst att folk har upplevt att duschen blev helt oljig efteråt så varning för den, men det var inte något jag märkte av.

efter den här proceduren (som inte tar lika lång tid som det låter, tog mig 30 min igår inklusive tiden jag satt i bastun) känner jag mig så reeeeen och fiiiiiin och fräääääääsch. erkänn ni vill gå med i min klubb nu?

HÄRNIZZLE

hittade ett gammalt inlägg som skrevs i december som jag tyckte var värt att publiceras. så here it is.

aaaaaaaalå möte med barndomen. förra helgen var jag ju uppe i norrland!

det var i samband med en återträff för gamla MFS-stipendiater som jag blev inbjuden till SIDA:s huvudkontor i härnösand, där meningen var att under ett par (intensiva!) dagar få erfarenhetsutbyten, delta i workshops och bygga ett kontaktnät MFS:are emellan. yani, en helg fylld av experter som erbjuder värdefulla tips som egeeeentligen väldigt sällan leder till ett jobb ("mingla dig till din första anställning!"). jag var dock hype eftersom två av mina gamla klasskompis skulle med, och dessutom tackar jag aldrig nej till intressanta föreläsningar eller gratis mat. under dessa dagar fick vi reflektera över introduktionskurser, den mötande arbetsmarknaden och potentiella karriärer inom utvecklingsfältet samt hade besök av bland annat united nations volunteers och en gammal afrika-korrespondent på SVT.
och även fast det har varit liiiite skönt att komma ut ur lunds akademi-bubblan (skönt att få tillbaka sin streetcred igen ju!), så har jag nog saknat den miljön mer än jag trott då det infann en så härlig känsla av att befinna sig mitt i den igen. älskar att omge mig av människor som är superkunniga i ämnen jag tycker om och ämnen jag inte kan jack shit om. överfett var det att få höra om allas MFS-arbeten - fyfan vad folk är påhittiga! och smarta! och äntliiiiigen var det någon som var intresserade av att höra om ens uppsats HAHA. walla, exakt alla delade den här känslan av att ha varit med om något så jävla häftigt och omtumlande (inte bara att vara utomlands men att få bedriva sin egen forskning!) och så kommer man hem och man ba *anonomous*. ens lärare läser uppsatsen för att sen bli tossed away in the tall grass and never to be seen again *chappelle*. jag hittade till och med en tjej som hade gjort nästan exakt samma sak som mig, men i egypten. sjukt spännande!

och sjävklart så lämnade jag helgen med ett antal reflektioner. jag vore ju inte en wideovixen om jag inte analyserade sönder allt jag varit med om. för det är vad vi vixens gör. vi analyserar, hähä.

bistånd tog upp en stor del av diskussionerna, vilket är off no surprise när fokuset ligger på utvecklingsbranschen och det jag insåg ganska snabbt var att samtliga deltagare med afrikansk bakgrund (oavsett om hen var födda i ett afrikanskt land och kommit till sverige i vuxen ålder eller om man var född i sverige och hade afrikanska föräldrar) var kritiska till bistånd, vilket skilde sig grovt från majoriteten av deltagarna. när det gavs utrymme att enbart diskutera den här frågan blev det så otroligt tydligt att de som tyckte att bistånd var självklart inte hade bakgrund i något utvecklingsland (yani vita svenskar), vilket gjorde mig nyfiken. det har liksom blivit en del av den västerländska kulturen att se det som sin rätt att "hjälpa" andra som har det sämre, oavsett hur märkliga metoderna är (och ja, detta är verkligt!). även kulturen som bildats kring de mänskliga rättigheterna (för de mänskliga rättigheterna är ju faktiskt en konstruktion som vi människor har kommit på och enats om de senaste åren) många gånger tillåts trampa på lokala kulturer i modernitetens namn, vilket jag inte säger emot - det är ju välkänt att jag acclaim myself to kvinnors rättigheter - men det kanske är något som bör problematiseras oftare eftersom en av de mänskliga rättigheterna faktiskt är "rätten till att leva sitt liv såsom man själv vill". det finns till och med en teori om detta, fick jag lära mig av tjejen som varit i egypten!

men att äntligen få höra andra människor voice de tankar man själv grubblat på de senaste månaderna var typ som att *AHHHH* kunna ta ett djupt andetag. tro mig, man kan bli galen för mindre när man tror att man är ensam. dessutom var det mycket fokus på afrika under helgen, vilket var gött för mig såklart hehe. något jag uppfattade både hos mig själv hos mig själv och andra som varit i något afrikanskt land på sina fältarbeten var en vilja att dela med sig av deen "rätta" och nyanserade bilden man fått med sig efter sin tid där, nästan lite maniskt. upplever inte alls samma iver hos de som har varit i latinamerika exempelvis, och jag vet inte om man kalla det någon sorts... exotifierande, där människor inte bara är människor utan alltid står för något mer. så svårt att förklara. men jag diskuterade det med min klasskompis (som själv var i colombia för sitt arbete) som höll med och menade att hon också ser denna tendens hos folk, att man fortfarande tycker att man har rätt till afrika på ett annat sätt än vad man gör när man pratar om andra delar av världen. analysen av kulturer, befolkningar eller sociala rörelser finns överhuvudtaget inte på samma sätt när man pratar om asien som när det handlar om afrika. inte heller om länders ledare. vi hade en journalist på besök som är en inbiten afrika-korrespondent på svt och trots att hon hade så mycket erfarenhet av afrikanska länder blev hon nästan lite provocerad av vissa frågor som sa emot hennes uppfattning (samtliga ställda av dem med afrikanskt ursprung, såklart). på frågan hur hon upplevde människors syn på ledare som här i väst kallas "galna" så kom svaret: "men helt ärligt, hur många afrikanska ledare vet du som bryr sig om sin befolkning?". för det första, "GURL BYE". för det andra, så är det tråkigt att det måste finnas en sanning som beskrivs och upprättshålls (av en välutbildad, västerländsk kvinna) och försök att bredda den sanningen behöver inte handla om att försvara ledare som kan uppfattas som tvivelaktiga (vilket möjligen var hennes tolkning). det blir konstigt också när jag själv vet att det finns afrikaner som visat stöd för ledare meles zenawi, muammar ghadaffi eller robert mugabe, och att detta blir provocerande att försöka få upp till diskusson. men ah, sen beror det ju också på i vilket rum man befinner sig i.

about that free food tho...

"ska du verkligen ta kort varje gång vi äter?" undrade karin. HELL YEAH!

GO AHEAD AND TELL EVERYBODY

aloe blacc är ju för jääääääävla bra. det här kommer lätt bli sommarens låt! WHAA

WOMEN'S EMPOWERMENT

"men celebrated our sexual liberation - our willingness to freely give and enjoy blow jobs and group sex, our willingness to experiment with anal penetration - but ultimately many males revolted when we stated that our bodies were territories that they could not occupy at will. men who were ready for female sexual liberation if it meant free pussy, no strings attached, were rarely for feminist female sexual agency. this agency gave us the right to say yes to sex, but it also empowered us to say no."

- bell hooks i communion: the female search for love.

wow. det här är lätt det mest powerful stycket jag har läst idag. jag har ännu inte bestämt mig exakt hur jag förhåller mig till det, men mycket ligger nog i det hon säger. hur tänker ni?

STARTING FROM THE BOTTOM

så har jag till slut hamnat i det äckliga kugghjulet kallat "den grå vardagen" och blivit en av dessa människor som lever för sina lediga dagar. det känns jättekonstigt för jag har aldrig levt mitt liv så innan. kanske låter jag som världens mest naiva och privilegierade människa, men faktum är att jag alltid har älskat att plugga sedan liten och vid sidan av har jag jämt hållt på med saker jag tycker om - fotboll, radio, blogg... och nu ba går jag till jobbet dag efter dag samtidigt som jag räknar ner till kommande ledighet.

jag fattar ju själv att i livet ingår sådana här perioder (läser till exempel mina gamla inlägg om sommarjobb, HAHA chiiild jag gillar verkligen att jobba) men det känns det ändå tungt att inte veta hur länge det här kommer att vara eller inte veta vart man är på väg. att inte ha ett klart mål, för då hade jag iallafall kunnat ta små steg ditåt. och trots att jag vet att jag inte kommer jobba på ett random jobb resten av mitt liv, så ligger det alltid i bakhuvudet att ett år kan bli två år kan bli tre och så är man fast. you know?

insåg förresten åter igen hur jävla fort tiden går när jag och momi pratade sjukdomar och vi insåg det var fyra år sen hon var inlagd på sjukhus efter indien och två år sen jag var dödssjuk i ghana (bååååra bli sjuka utomlands). och med det sagt betyder det alltså att det har tagit ungefär ett och ett halvt år för mitt hår att börja repa sig. shieeeeeet vilken process!!

VAD HAR PIPPI OCH TINTIN GEMENSAMT?

jag älskar att jag desperat försöker smyga in i studentvärlden igen *saknar dig* genom att droppa förbi varenda föreläsning jag hinner emellan jobbet, men det är ba så jävla kul! fördelen nuförtiden är ju att jag verkligen inte behöver gå på föreläsningar som inte intresserar mig (hej genomgångar av olav stokkes äckliga bok), men nackdelen är att det finns så lite tid till att gå på allt jag tycker om. i ain't about that working life, for sure : (

jallafall, igår var jag på abf-huset och lyssnade på ett sjukt bra samtal som hette "gamla barnböcker och förlegade ideal". ämnet som var uppe för diskussion var hur man ska göra med språk och stereotyper som finns i dessa böcker vid till exempel nytryck - ta bort, göra om, skriva ett förord eller helt enkelt inte publicera dem igen? i panelen stod två publicerare, en författare, en bibliotikarie, en journalist och en kulturchef.

samtalet inleddes med att moderatorn tillkännagav att hon tänkte använda sig av n-ordet (förkortningen, inte det riktiga ordet) genom hela debatten, men att panelen fick använda det ord de kände sig mest bekväma med. soft att ge folk både tillåtelse och möjligheten att använda ett rasistiskt ord (när en svart kvinna står i panelen!!!) utav "bekvämlighet"... OR NAH. tack gode gud att händer sköts i luften (av andra svarta kvinnor) i protest, och det bestämdes att om man nu skulle säga någonting så fick enbart förkortningen fick användas. med den öppningen hade man inte så mycket hopp för själva samtalet. och ja, precis som väntat var det få (bara en) som förespråkade att man skulle göra om böcker som använder sig av båda rasistiska ord och rasistiskt bildspråk - som exempelvis robinson crusoe, pippi i söderhavet och tintin i kongo - eftersom det handlade om en känslig avvägning av att bevara klassiska litterära verk, författares viljor, allmänhetens mottagande samt förankringen i dagens ideal. för att göra en lång historia kort så ska jag inte gå in på allt som sas, men däremot tänker jag fokusera på de saker jag reagerade mest på.

det blev till exempel sagt att klassiska böcker inte ska pillas med eftersom det är historierevision. historia var överhuvudtaget ett återkommande tema, och framför allt nyttan med att ha kvar vissa saker för att barn ska lära sig utav dem. både pippi och tintin var speciellt intressanta i det här fallet eftersom de har direkta referenser till kolonialtidens syn på koloniserade folkgrupper. min fråga är då, varför lägger vi det på en barnbok att utbilda unga om kolonialism eller rasism, när jag vill minnas att vi aldrig någonsin tog upp dessa ämnen i skolan? varför är det viktigare att rasistiska ord får användas i en bok, när vi aldrig någonsin talar om sveriges roll under andra världskriget, under triangelhandeln eller det rasbiologiska institutet, det första i sitt slag,  i uppsala? (där kan vi prata om historiarevision!) hur mycket har dessa böcker ens lärt oss om rasism överhuvudtaget?

något annat som upprepades var hur svårt det är att ta rätt beslut i sådana frågor. well... svårt för vem? för vissa av oss är det glasklart. jag vill inte att varken mina eller någon annans barn ska växa upp och se bilder av varken en afrikan, en ursprungsinvånare eller något annat folkslag där de porträtteras efter stereotyper som uppfattas som stötande. ännu mindre vill jag att barn med dessa ursprung ska växa upp och se sig själva i sådana bilder. och det är detta människor som kanske inte blir avbildade på förlöjligande sätt inte förstår - det ÄR stötande. av samma anledning som disney valde att plocka bort vissa delar av kalle ankas jul, så tycker jag att dessa böcker borde uppdateras. det passar sig helt enkelt inte försvara såna här böcker i ett modernt samhälle som har skrivit under att upprätthålla en viss standard där alla ses som jämlika. framförallt - och detta var nog det mest intressanta under hela kvällen - när dessa böcker redan HAR reviderats och gjorts om. den enda i panelen som var totalt emot detta "bevarande" av ett "kulturarv" hade till och med med sig två versioner av pippi i söderhavet, ett original och en reviderad. i den gamla versionen syntes de svarta barnen bugandes framför pippi och hennes vänner där de välkomnade "den fina vita prinsessan". i den nya versionen hade man ändrat detta till "den fina prinsessan" - däremot behölls n-ordet. vari ligger det logiska i detta?

är det inte dags att rasistiska stereotyper slutar daltas med och man faktiskt GÖR något med dessa böcker, istället för att bara diskutera dem i all oändlighet? det var liksom ingen i samtalet som inte höll med om att dessa saker var förolämpande, så vad är det man väntar på - egentligen? för så länge detta "värnande" av ett så kallat "gemensamt" kulturarv fortsätter, så förbiser man att för somliga är detta arv väldigt tungt att bära.

WOKE UP LIKE

hudvård är aldrig roligare än när det går bra för en, och det är exakt en sådan period jag är inne i nu. efter en 6 veckors kur med aha-syror - som seriöst är the best thing since sliced bread och som alla borde prova på minst en gång! - och ha återvänt till mina favoritprodukter från bioline så har min hy reparerat sig efter förra årets misshandel med för mjäkiga krämer och för mycket experimenterande med kokosolja, lol. extra skönt är det att ha huden under kontroll efter att ha slutat med p-piller och att det enda som är "kvar" är några större finnar som i ärlighetens namn kommer och går i linje med hur mycket vatten jag dricker och socker jag äter. känner mig fly as fux och tror mig gå runt såhär:

trots att jag är för lat för att sminka mig, fixa håret eller ens sätta på mig något mer decent än en överanvänd t-shirt. istället går jag runt och säger: "I woke up like this - flawless!" trots att ingen har frågat.

TO WRITE OR NOT TO WRITE

när jag var yngre snackade jag ofta om att jag ville bli krönikör, men manneeeen. vilken press det ändå är att sätta sig och skriva jämt. fatta att redaktionschefer skriver en ledare varje gång ett nytt nummer släpps och alltid måste förankra det i något som nämns i tidningen. typ "veckans tema är skor, så därför tänkte jag berätta om mitt... senaste... skoköp" eller "den här veckan pratar vi om konst, vilket roligt nog får mig att tänka på min allra första konstutställningen jag var på som bara.. igår..". och om man trodde att det var jobbigt med skrivkramp i en liten sketen blogg som denna, så är det ingenting mot att få skrivkramp i en av sveriges största tidningar och fortfarande vara tvungen att publicera det.

som aftonbladet till exempel. inte för alltför längesen snubblade jag över en ledare på allra sista sidan av tidningen som handlade om OS i sotji. jag tror att det var om det iallafall. för vad den där journalisten hade producerat för hot mess, var det omöjligt att förstå vad det var hon försökte säga. det började med att hon beskrev en het italiensk tjej hon kände när hon var ung, som hon var liiite nära på att stroula med en gång i slutet av en vild sommar, varpå hon går in på OS i sotji och rysslands anti-homolag. cause, it made sense. efter lite ryssland-bashing avslutar hon med att hon vill tacka denna tjej för att hon är den hon är, och hoppas att hon mår bra och fortsätter kämpa! trots att de inte har hörts sen den gången de nästan got turnt up i hennes bil, och med vad hon skulle kämpa med var extremt oklart. texten lämnade en bara med en "what the fuuuuuugg did I just read?"-känsla.

exakt den moden var det.

nä, tacka vet jag skrivkramp på bloggyn. där får det bli exakt hur awkward det kan bli utan några problem.

DISNEY ON MY FEET

säger bara, chiiiiiiiiiiiiiild. så jävla coola!

CINEMAFRICA

asså jag har känslan av att många av mina kommande inlägg kommer att börja såhär......... men häromdagen när jag och min kille var på mångkulturellt centrum och hängde på deras bibliotek hittade jag franz fanons bok "svart hud vita masker" som jag velat läsa asssssslänge. blev överlycklig, lånade den snäppare än snäppast och pratade lite med bibliotekarien som visade sig bo över gatan från mig, haha. på centrumet har de också just nu utställningen "varning för ras", så dit drog vi och efter en timme träffade vi på bibliotekarien, som var svensk, igen som menade att hon hade letat efter oss. "jag fick ju precis ett par broschyrer till en afrosvensk filmvisning och tänkte att ni säkert skulle vara intresserade av den!" HOLD UP. det här kan bli riktigt awkward. så vadå, vi måste gilla "afrosvenska" filmer bara för att vi är svarta?? IS THAT IT, HUH? "...med tanke på boken som ni lånade, liksom...!"

oh.

touché lady, touché. du la den bra.

cinemafrica filmfestival kommer att hållas i huvudstaden mellan den 19 och 23 mars och jag är SÅ HYPE! liiiite ledsen därför att jag spikat kommer missa den film jag längtat efter mest någonsin, nämligen filmatiseringen av ngozis en halv gul sol, meeeeeeeen jag kanske kan wing it ändå. andra intressanta filmer jag mer än gärna kunnat se är marockanska 475, nigerianska eaten by the heart och sydafrikanska of good report. mer än bra!

)

*BEYAUNCAH*

jag behöver seriöst denna kopp i mitt liv så att jag varje morgon kan vakna upp och komma in i *BEYONCE-MODE*. för lets just face it, jag är uppskjutarens mamma. dessutom tycks jag har fått en koncentrationstid på 20 sekunder innan jag hittar något mer intressant att titta på eller läsa om. det är nästan så att jag blir förvånad att jag kommer i tid (eller "i tid" kanske är relativt. räknas det om man är klar två min innan ens arbetspass börjar? *gillar att leka med döden*) till jobbet varje dag.

idag har jag varit ledig, vilket är sååå skönt och sååå annorlunda från att vara helgledig. vardagsledighet äger, för man får så mycket me-time när alla andra jobbar. vaknade imorse och käkade frukost med min killes mamma, åkte hem och drog till mångkulturellt centrum med min syster för att ägna lite tid åt att skriva. har precis varit hemma hos min pappa och lekt med mina småsyskon och lite senare ska jag till gymmet och skypa med en pantertant! ME TIME! jag har dock funderat fett mycket på det här med skiftjobb och undrar fan om det verkligen är någon som gillar det. jag vet inte ens om jag gillar det, även fast jag gillar det vissa dagar namesaying? å ena sidan saknar jag en vanlig jobbvecka med lediga helger, men å andra sidan älskar jag att inte behöva gå upp tidigt på morgonen på grund av följande skäl. meeeeen man ska inte klaga så länge man kan betala sina bills, bills, bills ya'll!! som jag sa, *BEYONCE-MODE*.

PAPAOUTAI

papaoutai är fortfarande en av de bästa låtarna jag har hört,
och har en av de häftigaste videorna jag har sett i mitt liv.

VITHET ÄR INTE BARA FÖR VITA

och så har jag, för några ynka timmar sen, kommit hem från en föreläsning som hölls på mångkulturellt centrum i fittja idag. å så bra den var! det var som om den var gjord för mig, den kallade på mig, när jag loggade in på facebook efter jobbet och blev påmind om dess initiation inom två timmar. alla andra dagar hade jag inte hunnit med den, men just idag slutade jag klockan tolv.

föreläsaren hette steve garner och är professor i sociologi vid open university i england. han forskar bland annat om migration, etnicitet och vithet. dagens ämnet var det sista. och under den timmes långa presentationen han höll satt jag och nickade med eftersom det kändes så ballt att veta att det finns ett namn för de känslor man har känt, en teori som beskriver de tankar man har tänkt. och det var i slutet som jag fick den uppenbarelsen som gör att jag kan sitta här nu och äntligen få ner orden som varit i mina tankar de senaste månaderna som har gjort mig oförmögen till att ens titta på bloggen.

jag har inte kommit till freds med min vithet. det är extremt svårt att positionera sig själv när man solidariserar med en grupp som man indirekt förtrycker genom sina privilegier. jag antar att det är samma conditions för alla individer som sympatiserar med människor utanför sin egen grupp: män med kvinnor, vita med svarta, cis med trans...

det jobbiga för mig har varit att skilja mig själv från denna grupp. att inse att lite jag är en del av den, oavsett hur mycket jag ser deras "förtryck", hur mycket jag tycker att det är orättvist att det som är deras inte värderas lika högt som det borde, att det liksom kan vara ett aktivt val att stå upp för deras kultur, ideal och värld. det allra svåraste har därför varit att inse att det inte alls skiljer sig så mycket mellan mig och de människor som jag djupt föraktar. EXEMPEL: fenomenet västerlänningar som åker till afrika och låtsas leva i fattigdom. men jag ÄR en västerlänning som åkt till afrika och levt i fattigdom på låtsas. EXEMPEL: författare som skriver om afrika trots att de inte är afrikaner, men jag HAR skrivit om afrika trots att jag inte är därifrån (att jag har en afrikansk pappa är en annan sak). i en uppsats på 25 sidor som nästan enbart baserar sig på skrifter och teorier av afrikanska skribenter lyckades jag undgå att diskutera min egen position som både västerlänning, kvinna och halv-afrikan i relation till min omgivning och mina intervju-deltagare i ghana, därför att jag solidariserar med afrika så mycket att jag blir blind. och det är bara löjligt. i slutändan lever jag ändå på rätt sida av ett orättvisa systemet och inga inlägg om hur mycket *afrika* har att erbjuda än bara fattigdom (som alla andra västerlänningar som rest dit alltid inser...) kommer att ändra på det.

well this was fun. *grumpy face* vet egentligen inte varför jag skriver detta. men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är som att en börda har lyfts från mina axlar...

KVINNOR ATT ÄLSKA

i dagarna uppmärksammades faktumet att de flesta wikipedia-artiklarna är skrivna av män, om män. detta är rätt så stort då wikipedia inte bara är ett av världens mest används uppslagsverk (som också är gratis och tillgängligt för alla med en internetuppkoppling), utan även för att det handlar om representation.om det inte finns något skrivet om kvinnors historia, hur ska vi då minnas den? det var inte ens längesen som jag såg rött på grund av min killes facebook, där hans kompis hade delat en status om att beviset på mäns överlägsenhet ligger i att de inte kunde göra NÅGOT bättre än killar, vilket kompisen menade var sant eftersom få vetenskapliga upptäckter har gjorts av kvinnor. okej, om man struntar i de uppenbara felen i det här fallen vilket är faktafelen, samt skolans, och samhället i stort, failure att uppmärksamma kvinnor i historien (they don't call it HIStory for nothing, honey), så är det ju fan tragiskt att detta är bilden vissa har. och även om det inte är bilden man själv just har, så är det väldigt få som faktiskt kan nämna till exempel tre st vetenskapskvinnor och deras uppfinningar!

jallafal, tack vare denna artikel, eller upprop, som skickades runt så har nu 101 artiklar lagts till i wikis arkiv, av kvinnor och om kvinnor! helt fantastiskt va!! och i denna anda vill jag därför hylla några av mina favoritladies.

1. beyoncé *shocker*

jag vet att det nu kommer vara några hippie-motherfuckers som säger "åh nej varför idoliserar du henne? varför ser du upp till henne?" SHUT THE FUCK UP! *chris jones-röst* om en kvinna kan få miljontals kvinnor över hela världen att känna sig vackra, sexiga, starka, oövervinnliga och anamma en "who run the world? girls!"-anda OCH samtidigt gör himmelsk musik, så förtjänar hon att idoliseras.

2. rihanna

ja, trots att hon ibland ses som beyonces antites (eller frenemy *yawn*) så fullständigt älskar jag att hon förmodligen är medveten om allt som sägs och skrivs om henne, men skiiiiiter i det. jag tror att vi alla hade mått lite bättre av att ha lite rihanna i oss.

3. chimamanda ngozi adichie

den där dagen i hallunda bibblan, när jag var low on cash men behövde en bok. gick förbi hyllan märkt "nyheter" och drogs till en bok med gult och svart omslag märkt (me likey colors). det var början på min kärleksresa med chimamanda. boken en halv gul sol inspirerade den nyfikenhet som senare ledde mig till ghana (och ÅH så kul det var att läsa om hennes böcker efter att ha varit där och inse att man förstod de uttryck folk använde och maträtter hon skrev om :D). att hon blivit samlad av beyonce, hennes ted-talk och nu senast hennes seminarium i göteborg där hon gång på gång visar sin briljans och skarpa analyser, gör hennes syyyperhäftig.

4. professor minerva mcgonagall

i neve said the women had to be real right? hääää. det spelar egentligen ingen roll. alla som har sett de sista harry potter filmerna vet vilken boss-lady hon är!!

5. gudrun schyman

sveriges BÄSTA politiker, som även är talesperson för sveriges bästa parti! också en av de få (sorgligt nog) politiker som verkligen lyckats kicka jimmie åkessons görre i en debatt. hon har en retorisk briljans som får mig att ofrivilligt klappa händerna varje gång jag hör henne tala, för jag kan bara inte låta bli. go gudrun!

6. min syster

ni vet när man har ett småsyskon som man vuxit upp med, som brukade hänga efter en och ens kompisar pga mamma sa alltid ropade "ta med hen!" precis innan ni hade hunnit stänga dörren, och som man har spenderat ungefär 80% av ens barndom att slåss med... och ni en dag inser att er lilla bubby har gått och blivit vuxen. och inte bara vuxen, utan en så jävla bra, klok och driven människa som står upp för sina fett bra värderingar. DAT STOLTHET. det är den jag sitter på just nu.