i måndags hade vi möte med radion. söta chefredaktören var där, hihi. ska jobba med honom på nästa veckas program om kvinnor på balkan så jag lyckades snätcha honom bra där! fast... det är något som är fel ändå. jag vet inte vad det är med mig men jag framstår som världens mest oengagerade människa. jag lyckas inte göra min grej and that sucks. om det inte hade varit för SöTiSzen (HAHA så kommer jag referera till honom i framtiden) så hade jag fortfarande inte signat upp mig på något. sitter mest bara på våra möten och spelar dum när de vill ha folk som ställer upp och gör intervjuer eller jobbar som presentatör eller whatever. först kände jag mig liiide dum, eller inte dum utan mer som att jag tar mig vatten över huvudet, när jag hör hur folk har kontakter i irak eller har sett en dokumentär om sanitetssituationen i indien som man skulle kunna använda i kommande program och jag sitter där och tänker: "YAH."
mindrevärdeskomplex? tyyyyp!
programmet den här veckan handlar om vattenresurser och jag har NOLL kunskap i det ämnet så egentligen var jag liksom sådär whatevz efter förra mötet men i måndags när den här tjejen berättade att hennes program skulle handla om kvinnor på balkan och jag var phääätt intresserad så... kände jag fortfarande inte för att signa upp mig. fett rädd. läste precis hennes mail där hon efterlyser någon som skulle kunna göra en intervju i hennes ställe med en dansk feminist och jag hade kunnat tänka mig att ställa upp oooooom det inte vore så att jag var en rookie. men jag vet ju själv att om jag inte kastar mig in i något så kommer jag aldrig att vara något annat än en rookie. det är det som är grejen med mig - jag vet vad jag borde göra men är ändå handlingsförlamad. aaahhh. ibland önskar jag att jag inte satt inne med lösningarna till mina egna problem. hatar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar