PÅSKHELGEN

HAHA älskar att jag kommer hem till ish och det första jag välkomnas av är en CGGWS - Crazy Ghanaian Girl Who Sangs. inte sings utan sangs, cause they always be craaazay with they vocals, i'm telling you. inte så att de går och nynnar för sig själva - de kör mariah carey toner, oavsett var de är. min personliga favorit är när man sitter på toa och de kommer in för att borsta tänderna eller nåt. it's nice to have some background music when you poo, you know.

nä men seriöst, jag slutar aldrig att förundras av ghana. över helgen har jag varit i östra ghana tillsammans med leon och josh (kanadensare) och sol och sky (amerikaner + bästa duonamnen ever!!!!!) för att åka.. paragliding? haha vet EJ namnet på svenska, men kör bara. jallafall, planen var att åka dit och hitta något random hotell att bo på. OBS, observera att vi åkte med uppmaningarna om att vi aldrig skulle hitta något eftersom de har varit fullbokade sedan januari (!) så vår reservplan var att tälta. yeah, det lät bra i teorin men så fort vi satte oss på trotron slog verkligheten varenda en av oss. VAR i helvete kan man tälta i ghana?! HAHA ain't like it's sweden liksom, tälta i någons bakgård. chaley, nej.

så när vi kom fram efter sex timmars resande och slogs av hur mycket folk det var i staden vi kommit till (mpraeso, if anyone was asking!) samt det faktum av att det redan var becksvart ute, kände vi oss liiiide nedslagna. men vi delade upp oss ändå för att hitta någonstans att spendera helgen. medan leon och jag vandrade omkring stötte vi på en skylt för en kyrka så vi tänkte att där måste det ju finnas någon som kan hjälpa oss. vi började leta men kunde ej hitta den, så när vi stötte på en tjej frågade vi henne om hon visste vart den låg. det gjorde hon inte men hon följde med oss för att försöka hjälpa oss att hitta den (ghanianer - alltid lika underbara), men den var typ spårlöst försvunnen. så istället ber hon oss att följa med henne hem så att hon kan fråga sin mamma om vi kan stanna hos dem istället. vi blev heeelt chockade men hon insisterade verkligen och efter att ha träffat hennes mamma och en äldre dam som också bodde i samma compound så bestämde de sig att vi MÅSTE stanna hos dem. så det gjorde vi, alla fem utav oss. under fyra dagar har vi alltså bott hos den här familjen som har tagit hand om oss och visat oss så mycket kärlek och omtanke och jag vet inte vad. leon pratade om att det var menat att vi skulle träffa dem och att de är en välsignelse från gud och även fast jag ain't that religious - så håller jag med honom. det KAN inte vara något annat än menat att vi skulle träffa dem. de tog in oss som om vi vore deras egna barn - gav oss tak över huvudet, följde med oss till berget för att titta på när folk paraglidade, gav oss mat, tog oss till kyrkan. ALLT utan att be om NÅGONTING.

i slutändan fick inte någon utav oss paraglida på grund av olika anledningar, så vi spenderade ba fyra dagar med att sitta på berget och hänga 'hemma' (älskar att när vi kom tillbaka sista dagen innan vi åkte hälsade de oss med ett "välkommen hem!"). men trots det här varit den bästa resan jag på och det finaste jag upplevt här i ghana - troligtvis toppar det bland det finaste jag har varit med om NÅGONSIN. kan knappt beskriva den här familjen rättvist med mina ord. jag är bara tacksam och överväldigad över hur goda människor kan vara.

bild: leon, auntie akosua (ethels och angelas mamma), angela, ethel (tjejen vi hjälpte oss hitta kyrkan), sol och sky.