HÄROMDAGEN

jag hade en diskussion med en snubbe från mitt program häromdagen...

han postade en fråga på vårt programs facebook-grupp om fattiga länder bör gå samma väg för att utvecklas som rika länder hade gjort. hans resonemang var att eftersom det gått så bra för de rika länderna så borde samma recept funka för de fattiga, eller hur? samma attityd såg jag under min skolgång i ghana, där både lärare och elever var väldiga förespråkare av den neoliberala och neoekonomiska läran från imf och usa, där privatisering och en liten stat i stort sett ses som lösningen på alla problem.

vad jag tyckte var intressant var att under de fem månaderna som vi gick i skolan så pratades det aldrig om kinas framgångar. inte en enda gång. det, om något, tycker jag borde vara relevant för länder som inte lyckas lyfta sin befolkning ur fattidom än - att liksom se på ett annat utvecklingsland som lyckats göra det, och så mycket mer! och detta genom att gå EMOT alla de råd som getts utav imf och usa. (dock har ju kina och de flesta afrikanska länder helt olika bakgrunder, vilket också påverkat deras utveckling - men det är ett helt annat inlägg.) trots det idealiseras västvärldens "fakta", trots allt det onda det har lyckats åstadkomma genom åren och trots att det till och med idag finns flera ekonomer som jobbat på imf som gått emot organisationen och dess metoder (se exempelvis joseph stiglitz). knepigt, det där.