THAT NEW AZONTO

VIXENS BASTUKLUBB

i vanliga fall brukar jag chilla hem från jobbet, men igår löpte jag genom folkmassor och tomma ytor enbart för en sak: min bastutid. MM-M, chiiild, som jag hade sett fram emot detta. det enda jag hade i huvudet var "I'mma make this sauna mine... AND I'MMA SHIT ON THESE WALLS RAY!" erhm. jaaaaaaallafall, det roliga med när jag går och bastar är att min packning (för ja, jag har en packning) ser ut som något leila lindholm drar ut ur skafferiet när hon ska baka. men nah, det är bara en del av min skönhetsrutin som jag är så jäääääävla nöjd med. no poo and shit. that's how I deuces! *officiellt sämst på att hitta passande street-lingo*

så IF you happen to give a fuck, är detta min standard-rutin en gång i veckan. låt oss gå från huvud, till axlar, till knä och tå.

1. black soap - typ bara världens bästa tvål, om jag får säga det själv. den kan användas i såå många olika syften och jag använder den för att tvätta håret. huvudingredienserna är shea- kakaosmör, vilket måste vara guds mest heliga kombination av all things earthly, vilket gör tvålen djuprengörande. jag blöter ner håret och gnuggar sedan in den i händerna tills ett lödder uppstår och tvättar som vanligt. beroende på hur smutsigt håret känns gör jag det en eller två gånger. efteråt håret brukar kännas strävt varpå jag använder mig utav........

2. vinäger! detta sköljer jag håret i och följer upp med kallt vatten, vilket gör det mjukt och glansigt. utan vinägern upplevde jag att håret blev flygigt och frissigt, men detta försvann när jag började med vinägern. detta är tydligen på grund av att tvålen är basisk vilket torkar ut håret, så den sura vinägern hjälper att återställa ph-balansen i hårstrået...... yeah, något sånt. asbra är det iallafall, speciellt om man har krulligt hår som jag eftersom lockarna lägger sig så hiiiimla fint efteråt. och ja, lukten försvinner när håret har torkat.

när håret är avklarat riktar jag in mig på fatzan, the face. jag älskar maria åkerbergs papaya peeling, vilket jag följer upp med nr 3 - honung. honung verkar antiinflammatoriskt, fuktbindande och rengörande på huden. har den i ungefär 15 min och sköljer av. man kan följa upp den med lite vad man vill, men jag tycker om maria åkerbergs moisiturising mask eftersom man kan sova med den. och så slutligen...

4. sockerskrubb - fattar inte varför jag gjort detta tidigare?? man blandar bara 2 dl olivolja och 1-2 msk socker och går loss på kroppen. sockret skrubba rent en medan olivoljan återfuktar huden och det absolut niceigaste är att man inte behöver smörja in sig efteråt. hade en liknande skrubb från ett ekologiskt märke från danmark tidigare som jag älskade för att den också hade olja i sig, men detta är ju så mycket bättre och så mycket BILLIGARE?? har dock läst att folk har upplevt att duschen blev helt oljig efteråt så varning för den, men det var inte något jag märkte av.

efter den här proceduren (som inte tar lika lång tid som det låter, tog mig 30 min igår inklusive tiden jag satt i bastun) känner jag mig så reeeeen och fiiiiiin och fräääääääsch. erkänn ni vill gå med i min klubb nu?

VITHET ÄR INTE BARA FÖR VITA

och så har jag, för några ynka timmar sen, kommit hem från en föreläsning som hölls på mångkulturellt centrum i fittja idag. å så bra den var! det var som om den var gjord för mig, den kallade på mig, när jag loggade in på facebook efter jobbet och blev påmind om dess initiation inom två timmar. alla andra dagar hade jag inte hunnit med den, men just idag slutade jag klockan tolv.

föreläsaren hette steve garner och är professor i sociologi vid open university i england. han forskar bland annat om migration, etnicitet och vithet. dagens ämnet var det sista. och under den timmes långa presentationen han höll satt jag och nickade med eftersom det kändes så ballt att veta att det finns ett namn för de känslor man har känt, en teori som beskriver de tankar man har tänkt. och det var i slutet som jag fick den uppenbarelsen som gör att jag kan sitta här nu och äntligen få ner orden som varit i mina tankar de senaste månaderna som har gjort mig oförmögen till att ens titta på bloggen.

jag har inte kommit till freds med min vithet. det är extremt svårt att positionera sig själv när man solidariserar med en grupp som man indirekt förtrycker genom sina privilegier. jag antar att det är samma conditions för alla individer som sympatiserar med människor utanför sin egen grupp: män med kvinnor, vita med svarta, cis med trans...

det jobbiga för mig har varit att skilja mig själv från denna grupp. att inse att lite jag är en del av den, oavsett hur mycket jag ser deras "förtryck", hur mycket jag tycker att det är orättvist att det som är deras inte värderas lika högt som det borde, att det liksom kan vara ett aktivt val att stå upp för deras kultur, ideal och värld. det allra svåraste har därför varit att inse att det inte alls skiljer sig så mycket mellan mig och de människor som jag djupt föraktar. EXEMPEL: fenomenet västerlänningar som åker till afrika och låtsas leva i fattigdom. men jag ÄR en västerlänning som åkt till afrika och levt i fattigdom på låtsas. EXEMPEL: författare som skriver om afrika trots att de inte är afrikaner, men jag HAR skrivit om afrika trots att jag inte är därifrån (att jag har en afrikansk pappa är en annan sak). i en uppsats på 25 sidor som nästan enbart baserar sig på skrifter och teorier av afrikanska skribenter lyckades jag undgå att diskutera min egen position som både västerlänning, kvinna och halv-afrikan i relation till min omgivning och mina intervju-deltagare i ghana, därför att jag solidariserar med afrika så mycket att jag blir blind. och det är bara löjligt. i slutändan lever jag ändå på rätt sida av ett orättvisa systemet och inga inlägg om hur mycket *afrika* har att erbjuda än bara fattigdom (som alla andra västerlänningar som rest dit alltid inser...) kommer att ändra på det.

well this was fun. *grumpy face* vet egentligen inte varför jag skriver detta. men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är som att en börda har lyfts från mina axlar...

MITT ÅR I MUSIK

HAHA jag älskar att jag har fullständigt kapat min systers spotifykonto. 7 av 10 av de mest spelade låtarna är från mina spellistor, och utav dem 7 är 5 mina ghana-låtar. eiiii! *gör azonto i all oändlighet* och beyonce som top artist? här måste jag lägga en #whoruntheworld #GIRLS. ; )

DEN SENASTE TIDEN...

hej bloggyn! vet ni vad jag har tänkt jättemycket på den senaste tiden? jo, min pappa och hur finurlig han är. i takt med att jag har blivit mer familjär med afrikansk kultur, och kanske främst afrikanska män, så har jag verkligen börjat se min kära lilla papi i ett nytt ljus. jag förstår honom inte samtidigt som jag har fått nyfunnen respekt för honom.

jag också insett hur extraordinär min pappa har varit genom åren, mycket tack vare min fältstudie och de otroligt intressanta intervjuerna jag fick göra. precis som på många andra håll i världen så föredras söner framför döttrar i många afrikanska samhällen. min pappa har tre flickor, som han alltid har uppmuntrat till att sträva efter att göra sitt bästa och att plugga färdigt och hitta ett bra jobb innan de hittar en man och gifter sig. han måste alltså ha haft stora ambitioner för oss, vilket jag inser inte alltid har varit så självklart när man är dotter till en afrikansk man. men jag är samtidigt nyfiken på om han någonsin har önskat sig en son istället? om han har tyckt att det var viktigt? om hur det var för honom att växa upp som enda pojken bland sina sex systrar? om han tror att han blev behandlad annorlunda på grund av det? min papi har också alltid lagat mat hemma hos oss, vilket jag först nu inser vilken stor grej det har varit för i afrika är det verkligen inte en mans uppgift att laga mat, speciellt inte efter att han har fått en fru. men hade han fortfarande lagat mat om vi inte bodde i sverige, utan i guinea? om min mamma inte hade varit vit?

som ni kanske har gissat så är det här jag kommer dedikera mig åt när jag åker hem i sommar. ain't like i gotta pay my bills or something! *arbetslös, men hyresfri tjej*

DOVE OCH IDEAL

som fortsättning på mitt senaste inlägg... hittade den här jättebra texten om doves nya reklam. tjejen är inne på samma spår som jag, och kommer med flera nya, intressanta aspekter. väldigt tänkvärt om vilka ideal det är dove faktiskt förespråkar!

hade förresten ingen aning om att dove ägs utav företaget unilever (som bidrar till den miljöförstörelse som orsakas av storskalig palmoljeodling, bland annat i ghana), som dessutom äger axe! och axe vet vi ju marknadförs med väldigt sexistiska reklamfilmer. herregud vad sjukt att de då propagerar för "naturlig skönhet" genom dove!



ps. hittade även denna knäppa artikel om hur unilever tydligen också stödjer vithetsideal i indien. det finns inga gränser till den här soppan som är globalisering och multinationella företags ruttenhet.

TISO

det HÄR är freaking hilarious ju! i tre månader har jag lyckats undvika alla möjliga sjukdomar i ghana (impressive för att vara mig), kommer hem till sverige och får veta att dricksvattnet är förorenat. ROFLMAO. this is sweden o!

GHANA GO HOME TODAY

jag har haft en underbar helg! det låter jättecorny men jag har verkligen känt kärleken flöda. på eftermiddagen i fredags träffade jag på min kompis olu när jag var på väg till nattmarknaden för att köpa mat. han skulle göra samma sak, men när han fick veta att jag åker på måndag så sa han att vi borde åka iväg från campus för att äta riktig mat istället. jag ba yolo! och så åkte vi. från det stället åkte vi till ett annat för efterrätt och drinkar, och sedan till ett annat ställe för en power drink (som består av apeteshie och annat, asäcklig!) och sedan vidare till ytterliggare ett ställe för fler drinkar och snacks. det slutade med att jag kom hem tio på kvällen. hade så jäkla kul!

senare på kvällen hade tjejerna såklart planerat en megautgång. vi började med förfest hos killarna på ish, sedan iväg till firefly (som sög), sen bella roma (kul!) och slutligen twist (askul!). alltså jag DÖR att jag måste lämna dessa härliga tjejer!!! i slutändan så kommer ju ghana alltid vara kvar för mig att återvända, men denna grupp tjejer som jag har lärt känna kommer endast existera nu. jag älskar dem allihopa; melanie, taylor, tressie, miriam. BÄSTA TJEJERNA. vilka otroliga människor jag har lärt känna!!

morgonen efter åkte jag och miriam till marknaden och köpte tyger. hittade ett jättefint mönster som jag ska göra bäddlakan utav. hittade även en ny naturlig tvål som heter "chocho soap" (bästa namnet). igår kväll satt alla hos milad och nii och drack vin och såg på film och imorse käkade vi tjejer en sista frukost tillsammans - så jävla mysigt!

nu sitter jag på ish för allra sista gången. känns verkligen bitterljuvt. har haft en underbar tid. kan ni tänka er att den här upplevelsen slog den första! helt otroligt. nu åker jag hem ghana - TACK FÖR ALLT.

SWEETY PIE

vår första helg i ghana tog chief ut mig, miriam och ett gäng nyanlända amerikaner till en klubb som heter vanity. värsta stället haha - men i slutet av kvällen spelade de gamla highlife låtar vilket gjorde alla tokiga av lycka och jag fick dille på en låt som jag har kämpat med ta reda på vad den heter ända sedan dess. igår fick jag äntligen veta namnet tack vare min snälla kompis nii - ni måste lyssna!

LIFE IN SHAMBLES

3 dagar kvar. alla har varit jättegulliga med att försöka göra mina sista dagar så minnesvärda som möjligt, även om jag misstänker att en del utav folks hype har att göra med att de helt enkelt bara älskar att gå ut. ; ) vi har kommit till en punkt där alla går runt och undrar vad fan det har blivit utav våra liv, då vi antingen gör ingenting alls, hänger på purple pub eller går runt med lätt ångest över hur sent vi var uppe kvällen innan HAHA. okej, i ärlighetens namn är att åka hem det bästa beslutet jag kunde ta för min akademiska karriär eftersom jag förmodligen inte hade hunnit skriva klart min thesis i tid och hade varit tvungen att stanna och sälja satchet water (påsar med dricksvatten) vid okponglo roadside för resten av mitt liv, men det betyder inte att det är kul. det är det inte alls. jag är lite ledsen idag faktiskt.

REFLECTIONS OF A REAL LIFE VIDEO VIXEN

ser ni den här tjejen? det är en tjej som har varit lycklig, arg, uttråkad, glad, frustrerad, nöjd, ledsen, lycklig igen.

det är alltid någon som frågar mig (oftast min mamma, haha) what the hell det är jag har hittat i ghana som gör att jag tjatar om stället konstant. vad som är så speciellt med det som gör att jag bestämde mig för att åka tillbaka inom loppet av ett halvår. och ska jag vara ärlig - så är jag själv förvånad över den här kärlekshistorien. och ja, på tal om kärlekshistorier - några misstänker nog att det är på grund av en pojke, men det är så mycket större än så. det handlar om om självaste livet.

det handlar om har jag hinner lära känna människor, bråka med dem, bli sams, spendera varje vakna sekund med dem, tröttna på dem, sakna dem, osv. osv. oavsett om jag är här i sex månader, eller två. det handlar om att jag känner mig så hemma med den röda jorden, de nästan fallfärdiga trotro-bussarna,  de jiddrande taxiförarna, de sporadiska elavbrotten (och de efterföljande hurra-ropen när elen är tillbaka), den stekheta solen, marknaderna, människors genuina uttryck av glädje, ilska, hopp, sorg, ja att de överhuvudtaget uttrycker någonting(!) att jag föreställt mig att mitt liv här alltid har varit och alltid kommer vara (och flera gånger har jag behövt påminna mig om att det här bara är för stunden).

för vet ni vad? livet är för kort för att dras med man kan handla på samma ica i 2,5 år och kassörskorna fortfarande inte vet ens namn; att man kan dela kök med 10 andra människor och det ändå kan gå flera dagar innan man träffar på någon, eller har en riktig konversation med någon; att man kan bo i en studentkorridor, i en pytteliten stad, där man känner de flesta och ändå känna sig ensam.

jag vet inte vad som är mitt nästa drag är, men många saker har definitivt satts i perspektiv för mig.

åh, förresten - ser ni den där lilla, lilla gnistan i den här tjejens ögon? det är en tjej som LEVER.

I EN LITEN BY I GHANA

jag var ju som sagt utanför accra den här helgen. hade jättekul och jättemysigt med min fina gäri phebe. det var en väldigt annorlunda semester då hon på grund av sin praktik bor på en ö vid volta-floden utan några bekvämligheter såsom elektricitet, vilket gjorde att det inte fanns så mycket att göra efter klockan sju eftersom det blev kolsvart ute. okej, inte för att vi hade så mycket att göra på dagen - ön består mest bara av byar och en skola samt klinik så antingen vandrade vi omkring eller så lekte vi i vattnet... haha.

säger bara, props till alla människor som lever så simpelt! jag ska inte gå there och säga att jag kommit hem "förändrad" (hittade mig själv i skogen sådära, lulz) men visst var det tydligt att det liv jag är van vid att leva har gjort att jag liksom... har väldigt lätt för att bli uttråkad.

det är precis som när jag åker och hälsar på mina morföräldrar som även de bor i en liten by. efter ett tag blir allt liksom dödstråkigt för att det inte finns något att underhålla sig med, medan min mormor springer hit och dit och inte sitter still förrän sent på kvällen. hon hittar liksom alltid något att göra. min mamma säger alltid att det är därför folk är så deprimerade nuförtiden, att våra liv är för bekväma och har för mycket fritid och för mycket tid att tänka. "varför måste du tänka så mycket?" frågar hon alltid HAHA.

men någonstans tror jag att hon har rätt i det hon säger. *lyssnar alltid på mami*

helgen var trots det ett väldigt tacksamt avbrott från accra. som till exempel när phebe kom tillsammans med sin värdpappa och hämtade mig från fastlandet på kvällen och det bara var vi på sjön. asså stjärnorna och stillheten *gosar in mig i det minnet* eller när jag och phebe låg och diskuterade saker vi aldrig diskuterat tidigare med enbart en ficklampa som ljuskälla. eller att duscha utomhus och ha hela himlen böljande ovanför sig, utan några störande gatulyktor. även om jag tror att jag aldrig skulle kunna leva sådär så kan jag inte låta bli att känna tacksamhet för sådana små, fina stunder.

OH AMAKA

bye bye! den här helgen åker jag över till min kompis phebe och spenderar helgen på hennes ö. kommer jag klara av en helg utan att gå ut och dansa? tveksamt, vilket är varför jag laddar min mp3 med en massa nya låtar - typ som peter clarkes amaka. ooooooomajgad, vad jag älskar den låten. får mig alltid att vilja dansa traditionell afrikansk dans. varför hoppade jag av den kursen förra gången jag var här? jaja, YOLO

BLACK VS. KEY SOAP

den senaste tiden har jag varit på jakt efter en bra och naturlig tvål att ta med mig hem till sverige. efter att ha läst om hur mycket skit som finns i dem så känner jag bara "nej... nej..." *kan inte ens avsluta min mening pga trötthet av skönhetsindustrin* nyligen upptäckte jag något som heter svart tvål, black soap. den produceras och används jättemycket här i ghana och innehåller bara naturliga ingredienser, såsom:

- coconut oil / palm kennel oil /  shea butter /  cocoa potash.

har använt den i några veckor nu och den känns precis som den tvål jag fick av melina i födelsedagspresent. jag blir liiiite torr utav dem, men efter att ha smörjt in mig med mandelolja så känns huden jättefin och mjuk. den innehåller dock lite parfym också, vilket man vill undvika om man kan eftersom parfymer kan innehålla alla möjliga slags kemikalier. så jag letar vidare. en annan tvål som jag har lagt öga på är något som heter key soap som man kan köpa på marknader men även i vanliga affärer, men eftersom den är handgjord och säljs utan någon förpackning så kommer den utan en innehållsförteckning. vilket förmodligen borde betyda att den enbart innehåller naturliga grejer. eller? jag har försökt googla det, men utan några framsteg så jag funderar nästan på att bara gå fram och fråga någon som säljer den ute på gatan, haha..

I'M DIFFERENT YUPP I'M DIFFERENT

bild från världens bästa onsdagskväll. jag bokstavligen dansade konstant från att vi steg ut ur ish till att vi ramlade ut ur klubben och drog till epos för att köpa mat. spice hade på sig sin nigerianska mössa som jag tycker är så himla fin - så jag var tvungen att ta den! hahaha riktigt bra kväll iallafall. synd bara att vi missade salsan (trots att vi faktiskt tog oss till afrikiko denna vecka, det var bara det att vi kom i tid till sista dansen) men vi gör ett nytt försök nästa vecka!

ÄR BEYONCÉ FEMINIST?

är hon det? oavsett om hon väljer att kalla sig det eller inte (vilket är typ det mest tröttsamma som finns) så har hon, för mig, alltid stått för girl power och systerskap. ända sedan destinys child-tiderna och hon stod hand i hand med michelle och kelly på en poster inuti cd-omslaget till survivor-skivan (mitt första musikköp ever) så är det vad hon har betytt för mig. om ni inte tror mig, så lyssna bara på detta: jag har x antal vänner som när de vill hypa sig själva och känna sig starka säger att de ska gå into "beyoncé mode". för vem vill inte vara som henne? stark, självgående, oövervinnlig.

därför finner jag det intressant att hon har fått så mycket kritik för valet att döpa sin turne till "the mrs carter tour". kanske betyder detta att jag är en dålig feminist men jag typ älskar det???? jag älskar att hon VÅGAR, trots att hon förmodligen mycket väl visste vad folk skulle säga om det. att hon anser att catering 2 your man inte behöver utesluta självständighet. och kanske kommer den här insikten från mina många intervjuer med tjejerna här på campus som gång på gång poängterar att de vill vara självständiga men fortfarande vara en god fru. vad har någon för rätt att säga att de inte förstått grejen med självständighet?

EFYA

efya bevisar åter igen vad en utav ghanianska empowerment-slogans föreslår: "what a man can do, a woman can do better". här är hennes cover på chris bajs's "don't judge me". he made it - she conquered it!

DU VET ATT DU ÄR EN TJOCKIS...

... när du kommer för att beställa shawarma från the shawarma guy och han frågar "you want extra sauce?", och när du svarar ja så vänder han sig till sin kollega och säger "this girl, she dey like extra sauce!"

... när dina kompisar slutat kalla dig vid ditt riktiga namn när de ser dig, och istället ersatt det med det fina smeknamnet "chogirl!" (=foodgirl på pidgin engelska)

... när du kommer för att beställa mat och innan du ens fått fram ett ord så säger mattanten "burger, right?" och du ba "how did you know?" och hennes svar är "cause you like burgers ; )" med ett stort leende.

... när du möter din kompisar för att käka och du har med dig ett paket kelewele (kryddstarka, friterade plantain), en hamburgare, en hel pawpaw (papaya) och en banan och de frågar dig om det är din snack inför middagen.

FLYGPLAN

flygplan här i ghana symboliserar den lycka och förväntan som kommer med att åka till en ny plats. till att komma hem. på kvällarna när jag sitter på min balkong lyser höghusen och gatuljusen från centrala accra, och då och då ser man ett plan som är på väg att mot kotoka airport för att landa. och när jag ser ett tänker jag att de människor som sitter däri, de måste känna samma sak som jag har känt båda gångerna jag har varit i luften och sett ner på staden, pirrig och nervös inför vad som ska komma. översköljd av hopp och en känsla av att något underbart är på väg att hända. unnar varenda människa däri den känslan, och blir så glad över att jag är här. det är inte alla människor som får en do-over, en andra chans att åka till en plats de lämnade med så mycket kärlek.

JAMESTOWN TODAY

koifish.