2013-03-20

I EN LITEN BY I GHANA

jag var ju som sagt utanför accra den här helgen. hade jättekul och jättemysigt med min fina gäri phebe. det var en väldigt annorlunda semester då hon på grund av sin praktik bor på en ö vid volta-floden utan några bekvämligheter såsom elektricitet, vilket gjorde att det inte fanns så mycket att göra efter klockan sju eftersom det blev kolsvart ute. okej, inte för att vi hade så mycket att göra på dagen - ön består mest bara av byar och en skola samt klinik så antingen vandrade vi omkring eller så lekte vi i vattnet... haha.

säger bara, props till alla människor som lever så simpelt! jag ska inte gå there och säga att jag kommit hem "förändrad" (hittade mig själv i skogen sådära, lulz) men visst var det tydligt att det liv jag är van vid att leva har gjort att jag liksom... har väldigt lätt för att bli uttråkad.

det är precis som när jag åker och hälsar på mina morföräldrar som även de bor i en liten by. efter ett tag blir allt liksom dödstråkigt för att det inte finns något att underhålla sig med, medan min mormor springer hit och dit och inte sitter still förrän sent på kvällen. hon hittar liksom alltid något att göra. min mamma säger alltid att det är därför folk är så deprimerade nuförtiden, att våra liv är för bekväma och har för mycket fritid och för mycket tid att tänka. "varför måste du tänka så mycket?" frågar hon alltid HAHA.

men någonstans tror jag att hon har rätt i det hon säger. *lyssnar alltid på mami*

helgen var trots det ett väldigt tacksamt avbrott från accra. som till exempel när phebe kom tillsammans med sin värdpappa och hämtade mig från fastlandet på kvällen och det bara var vi på sjön. asså stjärnorna och stillheten *gosar in mig i det minnet* eller när jag och phebe låg och diskuterade saker vi aldrig diskuterat tidigare med enbart en ficklampa som ljuskälla. eller att duscha utomhus och ha hela himlen böljande ovanför sig, utan några störande gatulyktor. även om jag tror att jag aldrig skulle kunna leva sådär så kan jag inte låta bli att känna tacksamhet för sådana små, fina stunder.

Inga kommentarer: