2012-10-16

REAL LIFE SUPER HERO


imorse hittade jag på en dokumentär om människor i usa som klär ut sig till superhjältar och patrullerar på gatorna i sina kvarter i sann grannsamverkan-anda. sjukt intressant då det inte är något man hör talas om varje dag.

de flesta av dem hade blivit kallade galna någon gång, men jag tyckte att dokumentären lyckades väldigt bra med att inte försöka parodisera dem (till skillnad från alla "dokumentärer" kanal fem kör om sex och kinky folk) och istället få tittaren att försöka förstå dem. de var helt enkelt vanliga människor som längtade tillbaka till en tid när människor inte tog avstånd från varandra utan hjälpte varandra och levde i en gemenskap. det de gång på gång upprepade var att de ville hjälpa folk och vägrade sitta tysta när knarklangare och gäng tog över deras gator och terroriserade hederligt folk, och genom att patrullera ute på gatorna kanske de kunde förhindra att någon blev överfallen eller liknande.

det här fick mig att tänka på något jag såg på facebook för någon vecka sen. polisen på södermalm facebookar tydligen (lol) och hade lagt upp en status där de berättade om en 17-årig flicka som hade stoppat två män från att råna en sovande snubbe på tunnelbanan genom att säga åt dem att lägga av. många av de som kommenterade tyckte att hon var jättemodig, men många blev också skitarga på polisen för att de (enligt dem) uppmanade vanligt folk till att riskera sina egna liv och ta lagen i egna händer - vilket inte alls är deras uppgift, utan polisens.

när jag läste dessa kommentarer kändes det som att det var den ultimata symbolen för samhället vi lever i idag. vi har totalt överlämnat rättsväsendets makt till poliser och domstolar till den grad att man inte ens kan rättfärdiga en akt av civilkurage, utan kallar det dumdristighet och "inte ens ansvar". det är väldigt synd.

samtidigt får det mig att dra paralleller till ghana, då jag under förra terminen fick höra flera historier om någon som hade blivit bestulen på något ute på stan och jättemånga människor gått ihop för att stoppa eller springa efter tjuven. civilkurage till max liksom, och det paradoxala med det "pre-modern" samhället. sen fanns det också extrema fall när folk gått ihop och misshandlat ihjäl någon för att denne begått ett brott och det kanske är det mest extrema på att ta lagen i egna händer.

men när kan vi egentligen säga att ett sätt är rätt och ett annat fel? när blir civilkuraget fel och polissystemet rätt? och hur mycket ansvarar vi egentligen för varandra? har vår tilltro till vårt rättssystem gjort oss lite apatiska när det kommer till en medmänniska in nöd? eller är det livet i det urbana samhället i gigantiska städer som ligger bakom det?

4 kommentarer:

momi sa...

+ 1
bra skrivet :D

same same momi sa...

.. okej lite fuckat att lägga en superglad smiley efter ett sånt hör inlägg, men uuuu know what i mean hahah! :)

Anonym sa...

Anonym, som heter Angelica:
otroligt intressant ämne, precis som mycket annat fr politik, bistånd, social trygghet t kön i mataffären o folk som kör "jag e inte rasist men"-kommentarer, var börjar o slutar friheten o var börjar o slutar ansvaret? Såg en kille bli fruktansvärt misshandlad efter att ha ficktjuvat en kille bredvid honom i en tro-tro, har oxå sett en busschaufför här hemma bli helt sönderslagen i ansiktet när han bad en resenär inte blåsa rök rakt på honom. Jag tänker att om man gör nåt av princip, låter bli att "lägga sig i" el tycker att folk ska lägga sig i mer allmänt, så är det mer hjärna än hjärta i handlingen o att d är när man struntar i rädslan el respekterar rädslan som man gör utifrån hjärtat o det är då man väljer rätt. Vi är allmänt rädda för konfrontation här, o ändå älskar vi greker/spanjorer/italienare för d e så "härligt temperamentsfulla". Jag känner många ggr att här får man/jag inte va normativ i mina uttalanden, att folk ska få va o bete sig o ha sin frihet som d vill. Men det skapar väl ändå en distans mellan människor att inte få uttrycka att nåt inte e ok. O distans mellan människor försvårar kommunikation. Vet inte riktigt vad mer jag ska säga förutom att jag blir glad o eftertänksam av din blog, heja dig!

vixen sa...

momo från fittja: HAHA aa jag fattar

angelica: det är jättesant och intressant det du säger :) go you too!