Innan jag skaffade min iPhone har jag bara använt mig av dumbphones. "Smartphones är för stupid people", sa jag alltid när folk försökte övertala mig att skaffa en. Argumenten var alltid desamma. "Man kan kolla upp kartor, googla närsomhelst och varsomhelst och det är jättelätt att hålla kontakt med folk!" Men ville jag veta vart jag skulle gå kunde jag fråga någon ute på gatan (alla kunde ju kolla upp det med sina smartphones ändå) och googla saker kunde jag vänta med tills jag kom hem och satt vid en dator. No biggie ju.
När jag till slut köpte en smart telefon så var hålla kontakt-biten det jag tyckt om mest eftersom den underlättar galet när man har kompisar utomlands. Det är gratis och bra, hääää. Men jag visste exakt hur jag fungerar innan jag köpte den, hur uppslukad jag kan bli av saker och ting. Ge mig en tidning och jag kan underhålla mig själv i timmar - ge mig något som kan interagera med mig och det är kört! Och det är lite det som har hänt. Sakta men säkert... Har jag blivit lite av dessa dumb people som jag hatade. Till exempel sitter jag oftare och oftare på tunnelbanan och toaletten och läser eller whatsappar, vilket har fått mig att glömma bort allt jag brukade göra med sådan dötid. Läsa böcker, titta på folk och reflektera över saker. Nu är jag alltid uppkopplad - vilket visserligen har sina fördelar - men det måste finnas gränser. Och jag känner att jag ibland passerar dem och sätter mig då på en probation. Trots att jag oftast är medveten om mina flaws och försöker göra det bästa av situationen så måste jag erkänna att jag inte alls känner mig så duktig som jag önskar att jag var. Hatar framförallt den där likgiltigheten inför det som händer runtomkring en när man är uppslukad av sin telefon.
Och nu har min telefon kolat vippen efter bara några månader får det mig att känna att det här var det mest ovärda köpet i mitt liv...
Hur är er relation till smartphones?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar