Förra veckan provjobbade jag som värvare för en ideell organisation här i Stockholm. En värvare är en sådan man hittar ute på gator och torg i full färd med att försöka få folk att bli medlemmar i just deras organisation ("aha, en såndär jobbig jävel" tänker ni nu). Jag hade nog mina aningar om att det här förmodligen inte skulle vara mitt drömjobb, men tyckte att det kändes värt ett försök då det ändå är åt det hållet jag vill gå. Konstigare saker har ju hänt än att man fått jobba upp sig från botten (hörde att Drake gjorde det?). Nu när mina dagar är räknade så tänkte jag dela med mig av ett par saker har slagit mig de senaste dagarna...
- Faaaaan vilket slitsamt jobb det är! Jag hade ju mina misstankar att det inte skulle vara en walk in the park, men shit vad påfrestande det är att hejda folk när de är på väg någonstans och samtidigt vara övertrevlig när folk är otrevliga tillbaka. Vilket för mig till min andra punkt...
- Knäppt är bäst. Ni vet när man var liten och ens föräldrar sa åt en att undvika alla skumma typer man stötte på på gatan? De är bästa människorna. Av någon anledning är det alltid dem jag har gått fram till och har nästan alltid haft ett asbra och roligt samtal. De är skittrevliga! Stannar nästan alltid upp och är nyfikna, skrattar och ler, och önskar en alltid en bra dag efteråt. Och de som ser "normala" ut? Fyfan vad otrevliga så många är.
- Man lär sig något nytt med varje grej man provar på och jag har verkligen fått flera feta insikter i hur jag är och vad jag skulle vilja göra i framtiden. Exempelvis så föredrar jag att jobba i grupp (fett needy tjej, vill ääääldrig vara ensam) och tror att jag skulle kunna vara ett grymt ansikte utåt för något då jag typ gett off på att vara hjälpsam och trevlig, haha. Även om vissa andra insikter gjorde att jag blev väldigt kortvarig på detta jobb och valde därför att inte skriva kontrakt idag eftersom det inte alls kändes värt, så vet jag ju nu mer än vad jag gjorde igår.
Och med detta fortsätter jobbjakten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar