2013-10-03

OUR DEEPEST FEAR

Jag är inte mer än människa och vissa dagar kan det ta emot när det kommer till att tro på sig själv. Det kanske låter fett corny men ett sak jag brukar göra i såna stunder är att läsa inspirerande quotes. Ok ja, fett lame, men bland det viktigaste som finns är att göra det man måste göra för att må bra - oavsett vad det är. Plus, vi alla vet att jag är fett med corny så jag har free pass när det kommer till såna här grejer, hähä.

En av mina favorittexter of all time (Kanye even said it!) vid sådana stunder är ett utdrag ur Marianne Williamssons A return to love.

Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, and fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people will not feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It is not just in some of us; it is in everyone and as we let our own light shine, we unconsciously give others permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.

Efter några gånger med denna så känner jag mig alltid lika redo att ta mig an världen med en fet karatespark.


3 kommentarer:

afroego sa...

Såå söt!! Och jag älskar ditt hår! :)

Natha sa...

Tänkte att jag kan besvara din fråga här:
Men nej. Jag kan inte påstå att det är besvärligt (eller ngt) att vara mörkare än de övriga i Polen. Har lagt märke till en intresseväckande sak;så fort jag öppnar munnen, och personen som pratar med mig inser att jag talar helt flytande polska så verkar de flesta direkt stämpla mig som en mer el mindre 100% polsk tjej. Det är rätt märkligt, jag känner mig väldigt polsk/svensk men jag utesluter inte det faktumet att jag faktiskt är 50% svart. Jag blir ibland lite irri när t ex somliga familjemedlemmar tycks glömma bort det!

I Polen är det väldigt vanligt (spec i de mindre städerna) att man blir lite utstirrad. Har hänt mig rätt många ggr. Men ingen har ngnsin sagt ngt taskigt (&hoppas heller nt att d kmr att inträffa). Deras blickar har inte nödvändigtvis ngnting att göra med rasism, det kan ju även röra sig om en nyfikenhet och så. I de större städerna som Warszawa blir det allt vanligare med helt svarta/mörkhyade kvinnor och män. Somliga mörkhyade har hävdat att det förekommer en del rasism i Polen, och jag kan absolut tänka mig att man kan bli bemött av det. Men säg ett land där det inte finns obildade människor som är trångsynta och som inte har lyckats mata in i huvudet att det finns folk med olika utseenden samt bakgrunder...? Sorgligt nog.

Hursomhelst är jag väldigt bekväm när jag är där nere, och hoppas att det fortsätter att vara som det är!

Men du då? Har du ngnsin blivit illa bemött av Vitryssarna (du var delvis vitryss?)? Känner du dig bekväm när du är där? Talar du språket helt flytande? =)

Natha sa...

Har du förresten Fb? =)