MED VÄNNER FRÅN 50 LÄNDER

ASSÅ kan vi fucking prata om valeries senaste krönika??? det enda jag kan säga är att hon fucking la den. som ni ser är jag så uppjagad att jag svär, vilket jag typ aldrig gör. *guds bästa barn*

har ni någonsin tänkt hur laddad vår hemort är? att sedan vi var små har platsen vi bott på varit under diskussion, synats, analyserats av vår omvärld? att vi själva till slut började tro dem när de sa att människorna i våra områden var segregerade och behövde integreras i samhället? föreställ er lyxen att komma från en plats där vart du rör dig, hur du rör dig och med vem du rör dig inte politiserades - ungefär som människor som bor i bromma, östermalm eller liknande ställen inte behöver göra. hur ofta tror ni att de (har tvingats) reflektera över sitt hem?

jag älskar att valerie belyser något som sällan tas på allvar, och det är det mönster som de allra flesta människor lever efter - de vill leva bland sina likar. problemet är ju bara att det blir ett problem när det handlar om en grupp människor, men inte om en annan. man riktar gärna ett kritiskt öga mot de svenska förorterna och undrar varför människor med samma bakgrund väljer att bosätta sig på samma plats istället för att försöka "komma in i samhället", men säger ingenting om svenska skolor i spanien. och vem är det som egentligen är mest segregerad - någon från fittja eller husby som har vänner från femtio länder eller någon från östermalm som känner typ en fransman?

WE'RE ALL OF ONE RACE. THE HUMAN RACE.

Den senaste tiden har det blossat upp en debatt om rasism i Sverige, och jag kan inte vara lyckligare. ÄNTLIGEN. Not a day too soon. För det behövs verkligen. Någon gång ska jag stålsätta mig vid datorn och förklara varför jag alltid har känt att det är något som fattas i den mediala bilden av dagens Sverige som post-rasistiskt, ett land där hudfärg inte längre finns eller spelar någon roll, varpå jag lyckades sätta fingret på detta 'något' så fort jag flyttade till Lund...

Men för stunden nöjer jag mig med att nämna att tack vare den senaste tidens diskussioner så har jag verkligen lagt märke till hur få det är utav mina "etniskt" svenska kompisar eller bekanta som har blatte-kompisar. Antirasister va? Hur kan man "inte se hudfärg" och sen bara ha kompisar som ser ut som en själv? Det är som att kalla sig feminist och sen inte ha några tjejkompisar.

Lever i smyg med en tro om att bloggar såsom Falskheten och PK-maffia får dessa människor att börja rannsaka och reflektera över sig själva.