VIXENS BASTUKLUBB

i vanliga fall brukar jag chilla hem från jobbet, men igår löpte jag genom folkmassor och tomma ytor enbart för en sak: min bastutid. MM-M, chiiild, som jag hade sett fram emot detta. det enda jag hade i huvudet var "I'mma make this sauna mine... AND I'MMA SHIT ON THESE WALLS RAY!" erhm. jaaaaaaallafall, det roliga med när jag går och bastar är att min packning (för ja, jag har en packning) ser ut som något leila lindholm drar ut ur skafferiet när hon ska baka. men nah, det är bara en del av min skönhetsrutin som jag är så jäääääävla nöjd med. no poo and shit. that's how I deuces! *officiellt sämst på att hitta passande street-lingo*

så IF you happen to give a fuck, är detta min standard-rutin en gång i veckan. låt oss gå från huvud, till axlar, till knä och tå.

1. black soap - typ bara världens bästa tvål, om jag får säga det själv. den kan användas i såå många olika syften och jag använder den för att tvätta håret. huvudingredienserna är shea- kakaosmör, vilket måste vara guds mest heliga kombination av all things earthly, vilket gör tvålen djuprengörande. jag blöter ner håret och gnuggar sedan in den i händerna tills ett lödder uppstår och tvättar som vanligt. beroende på hur smutsigt håret känns gör jag det en eller två gånger. efteråt håret brukar kännas strävt varpå jag använder mig utav........

2. vinäger! detta sköljer jag håret i och följer upp med kallt vatten, vilket gör det mjukt och glansigt. utan vinägern upplevde jag att håret blev flygigt och frissigt, men detta försvann när jag började med vinägern. detta är tydligen på grund av att tvålen är basisk vilket torkar ut håret, så den sura vinägern hjälper att återställa ph-balansen i hårstrået...... yeah, något sånt. asbra är det iallafall, speciellt om man har krulligt hår som jag eftersom lockarna lägger sig så hiiiimla fint efteråt. och ja, lukten försvinner när håret har torkat.

när håret är avklarat riktar jag in mig på fatzan, the face. jag älskar maria åkerbergs papaya peeling, vilket jag följer upp med nr 3 - honung. honung verkar antiinflammatoriskt, fuktbindande och rengörande på huden. har den i ungefär 15 min och sköljer av. man kan följa upp den med lite vad man vill, men jag tycker om maria åkerbergs moisiturising mask eftersom man kan sova med den. och så slutligen...

4. sockerskrubb - fattar inte varför jag gjort detta tidigare?? man blandar bara 2 dl olivolja och 1-2 msk socker och går loss på kroppen. sockret skrubba rent en medan olivoljan återfuktar huden och det absolut niceigaste är att man inte behöver smörja in sig efteråt. hade en liknande skrubb från ett ekologiskt märke från danmark tidigare som jag älskade för att den också hade olja i sig, men detta är ju så mycket bättre och så mycket BILLIGARE?? har dock läst att folk har upplevt att duschen blev helt oljig efteråt så varning för den, men det var inte något jag märkte av.

efter den här proceduren (som inte tar lika lång tid som det låter, tog mig 30 min igår inklusive tiden jag satt i bastun) känner jag mig så reeeeen och fiiiiiin och fräääääääsch. erkänn ni vill gå med i min klubb nu?

HÄRNIZZLE

hittade ett gammalt inlägg som skrevs i december som jag tyckte var värt att publiceras. så here it is.

aaaaaaaalå möte med barndomen. förra helgen var jag ju uppe i norrland!

det var i samband med en återträff för gamla MFS-stipendiater som jag blev inbjuden till SIDA:s huvudkontor i härnösand, där meningen var att under ett par (intensiva!) dagar få erfarenhetsutbyten, delta i workshops och bygga ett kontaktnät MFS:are emellan. yani, en helg fylld av experter som erbjuder värdefulla tips som egeeeentligen väldigt sällan leder till ett jobb ("mingla dig till din första anställning!"). jag var dock hype eftersom två av mina gamla klasskompis skulle med, och dessutom tackar jag aldrig nej till intressanta föreläsningar eller gratis mat. under dessa dagar fick vi reflektera över introduktionskurser, den mötande arbetsmarknaden och potentiella karriärer inom utvecklingsfältet samt hade besök av bland annat united nations volunteers och en gammal afrika-korrespondent på SVT.
och även fast det har varit liiiite skönt att komma ut ur lunds akademi-bubblan (skönt att få tillbaka sin streetcred igen ju!), så har jag nog saknat den miljön mer än jag trott då det infann en så härlig känsla av att befinna sig mitt i den igen. älskar att omge mig av människor som är superkunniga i ämnen jag tycker om och ämnen jag inte kan jack shit om. överfett var det att få höra om allas MFS-arbeten - fyfan vad folk är påhittiga! och smarta! och äntliiiiigen var det någon som var intresserade av att höra om ens uppsats HAHA. walla, exakt alla delade den här känslan av att ha varit med om något så jävla häftigt och omtumlande (inte bara att vara utomlands men att få bedriva sin egen forskning!) och så kommer man hem och man ba *anonomous*. ens lärare läser uppsatsen för att sen bli tossed away in the tall grass and never to be seen again *chappelle*. jag hittade till och med en tjej som hade gjort nästan exakt samma sak som mig, men i egypten. sjukt spännande!

och sjävklart så lämnade jag helgen med ett antal reflektioner. jag vore ju inte en wideovixen om jag inte analyserade sönder allt jag varit med om. för det är vad vi vixens gör. vi analyserar, hähä.

bistånd tog upp en stor del av diskussionerna, vilket är off no surprise när fokuset ligger på utvecklingsbranschen och det jag insåg ganska snabbt var att samtliga deltagare med afrikansk bakgrund (oavsett om hen var födda i ett afrikanskt land och kommit till sverige i vuxen ålder eller om man var född i sverige och hade afrikanska föräldrar) var kritiska till bistånd, vilket skilde sig grovt från majoriteten av deltagarna. när det gavs utrymme att enbart diskutera den här frågan blev det så otroligt tydligt att de som tyckte att bistånd var självklart inte hade bakgrund i något utvecklingsland (yani vita svenskar), vilket gjorde mig nyfiken. det har liksom blivit en del av den västerländska kulturen att se det som sin rätt att "hjälpa" andra som har det sämre, oavsett hur märkliga metoderna är (och ja, detta är verkligt!). även kulturen som bildats kring de mänskliga rättigheterna (för de mänskliga rättigheterna är ju faktiskt en konstruktion som vi människor har kommit på och enats om de senaste åren) många gånger tillåts trampa på lokala kulturer i modernitetens namn, vilket jag inte säger emot - det är ju välkänt att jag acclaim myself to kvinnors rättigheter - men det kanske är något som bör problematiseras oftare eftersom en av de mänskliga rättigheterna faktiskt är "rätten till att leva sitt liv såsom man själv vill". det finns till och med en teori om detta, fick jag lära mig av tjejen som varit i egypten!

men att äntligen få höra andra människor voice de tankar man själv grubblat på de senaste månaderna var typ som att *AHHHH* kunna ta ett djupt andetag. tro mig, man kan bli galen för mindre när man tror att man är ensam. dessutom var det mycket fokus på afrika under helgen, vilket var gött för mig såklart hehe. något jag uppfattade både hos mig själv hos mig själv och andra som varit i något afrikanskt land på sina fältarbeten var en vilja att dela med sig av deen "rätta" och nyanserade bilden man fått med sig efter sin tid där, nästan lite maniskt. upplever inte alls samma iver hos de som har varit i latinamerika exempelvis, och jag vet inte om man kalla det någon sorts... exotifierande, där människor inte bara är människor utan alltid står för något mer. så svårt att förklara. men jag diskuterade det med min klasskompis (som själv var i colombia för sitt arbete) som höll med och menade att hon också ser denna tendens hos folk, att man fortfarande tycker att man har rätt till afrika på ett annat sätt än vad man gör när man pratar om andra delar av världen. analysen av kulturer, befolkningar eller sociala rörelser finns överhuvudtaget inte på samma sätt när man pratar om asien som när det handlar om afrika. inte heller om länders ledare. vi hade en journalist på besök som är en inbiten afrika-korrespondent på svt och trots att hon hade så mycket erfarenhet av afrikanska länder blev hon nästan lite provocerad av vissa frågor som sa emot hennes uppfattning (samtliga ställda av dem med afrikanskt ursprung, såklart). på frågan hur hon upplevde människors syn på ledare som här i väst kallas "galna" så kom svaret: "men helt ärligt, hur många afrikanska ledare vet du som bryr sig om sin befolkning?". för det första, "GURL BYE". för det andra, så är det tråkigt att det måste finnas en sanning som beskrivs och upprättshålls (av en välutbildad, västerländsk kvinna) och försök att bredda den sanningen behöver inte handla om att försvara ledare som kan uppfattas som tvivelaktiga (vilket möjligen var hennes tolkning). det blir konstigt också när jag själv vet att det finns afrikaner som visat stöd för ledare meles zenawi, muammar ghadaffi eller robert mugabe, och att detta blir provocerande att försöka få upp till diskusson. men ah, sen beror det ju också på i vilket rum man befinner sig i.

about that free food tho...

"ska du verkligen ta kort varje gång vi äter?" undrade karin. HELL YEAH!

GO AHEAD AND TELL EVERYBODY

aloe blacc är ju för jääääääävla bra. det här kommer lätt bli sommarens låt! WHAA

WOMEN'S EMPOWERMENT

"men celebrated our sexual liberation - our willingness to freely give and enjoy blow jobs and group sex, our willingness to experiment with anal penetration - but ultimately many males revolted when we stated that our bodies were territories that they could not occupy at will. men who were ready for female sexual liberation if it meant free pussy, no strings attached, were rarely for feminist female sexual agency. this agency gave us the right to say yes to sex, but it also empowered us to say no."

- bell hooks i communion: the female search for love.

wow. det här är lätt det mest powerful stycket jag har läst idag. jag har ännu inte bestämt mig exakt hur jag förhåller mig till det, men mycket ligger nog i det hon säger. hur tänker ni?

STARTING FROM THE BOTTOM

så har jag till slut hamnat i det äckliga kugghjulet kallat "den grå vardagen" och blivit en av dessa människor som lever för sina lediga dagar. det känns jättekonstigt för jag har aldrig levt mitt liv så innan. kanske låter jag som världens mest naiva och privilegierade människa, men faktum är att jag alltid har älskat att plugga sedan liten och vid sidan av har jag jämt hållt på med saker jag tycker om - fotboll, radio, blogg... och nu ba går jag till jobbet dag efter dag samtidigt som jag räknar ner till kommande ledighet.

jag fattar ju själv att i livet ingår sådana här perioder (läser till exempel mina gamla inlägg om sommarjobb, HAHA chiiild jag gillar verkligen att jobba) men det känns det ändå tungt att inte veta hur länge det här kommer att vara eller inte veta vart man är på väg. att inte ha ett klart mål, för då hade jag iallafall kunnat ta små steg ditåt. och trots att jag vet att jag inte kommer jobba på ett random jobb resten av mitt liv, så ligger det alltid i bakhuvudet att ett år kan bli två år kan bli tre och så är man fast. you know?

insåg förresten åter igen hur jävla fort tiden går när jag och momi pratade sjukdomar och vi insåg det var fyra år sen hon var inlagd på sjukhus efter indien och två år sen jag var dödssjuk i ghana (bååååra bli sjuka utomlands). och med det sagt betyder det alltså att det har tagit ungefär ett och ett halvt år för mitt hår att börja repa sig. shieeeeeet vilken process!!

VAD HAR PIPPI OCH TINTIN GEMENSAMT?

jag älskar att jag desperat försöker smyga in i studentvärlden igen *saknar dig* genom att droppa förbi varenda föreläsning jag hinner emellan jobbet, men det är ba så jävla kul! fördelen nuförtiden är ju att jag verkligen inte behöver gå på föreläsningar som inte intresserar mig (hej genomgångar av olav stokkes äckliga bok), men nackdelen är att det finns så lite tid till att gå på allt jag tycker om. i ain't about that working life, for sure : (

jallafall, igår var jag på abf-huset och lyssnade på ett sjukt bra samtal som hette "gamla barnböcker och förlegade ideal". ämnet som var uppe för diskussion var hur man ska göra med språk och stereotyper som finns i dessa böcker vid till exempel nytryck - ta bort, göra om, skriva ett förord eller helt enkelt inte publicera dem igen? i panelen stod två publicerare, en författare, en bibliotikarie, en journalist och en kulturchef.

samtalet inleddes med att moderatorn tillkännagav att hon tänkte använda sig av n-ordet (förkortningen, inte det riktiga ordet) genom hela debatten, men att panelen fick använda det ord de kände sig mest bekväma med. soft att ge folk både tillåtelse och möjligheten att använda ett rasistiskt ord (när en svart kvinna står i panelen!!!) utav "bekvämlighet"... OR NAH. tack gode gud att händer sköts i luften (av andra svarta kvinnor) i protest, och det bestämdes att om man nu skulle säga någonting så fick enbart förkortningen fick användas. med den öppningen hade man inte så mycket hopp för själva samtalet. och ja, precis som väntat var det få (bara en) som förespråkade att man skulle göra om böcker som använder sig av båda rasistiska ord och rasistiskt bildspråk - som exempelvis robinson crusoe, pippi i söderhavet och tintin i kongo - eftersom det handlade om en känslig avvägning av att bevara klassiska litterära verk, författares viljor, allmänhetens mottagande samt förankringen i dagens ideal. för att göra en lång historia kort så ska jag inte gå in på allt som sas, men däremot tänker jag fokusera på de saker jag reagerade mest på.

det blev till exempel sagt att klassiska böcker inte ska pillas med eftersom det är historierevision. historia var överhuvudtaget ett återkommande tema, och framför allt nyttan med att ha kvar vissa saker för att barn ska lära sig utav dem. både pippi och tintin var speciellt intressanta i det här fallet eftersom de har direkta referenser till kolonialtidens syn på koloniserade folkgrupper. min fråga är då, varför lägger vi det på en barnbok att utbilda unga om kolonialism eller rasism, när jag vill minnas att vi aldrig någonsin tog upp dessa ämnen i skolan? varför är det viktigare att rasistiska ord får användas i en bok, när vi aldrig någonsin talar om sveriges roll under andra världskriget, under triangelhandeln eller det rasbiologiska institutet, det första i sitt slag,  i uppsala? (där kan vi prata om historiarevision!) hur mycket har dessa böcker ens lärt oss om rasism överhuvudtaget?

något annat som upprepades var hur svårt det är att ta rätt beslut i sådana frågor. well... svårt för vem? för vissa av oss är det glasklart. jag vill inte att varken mina eller någon annans barn ska växa upp och se bilder av varken en afrikan, en ursprungsinvånare eller något annat folkslag där de porträtteras efter stereotyper som uppfattas som stötande. ännu mindre vill jag att barn med dessa ursprung ska växa upp och se sig själva i sådana bilder. och det är detta människor som kanske inte blir avbildade på förlöjligande sätt inte förstår - det ÄR stötande. av samma anledning som disney valde att plocka bort vissa delar av kalle ankas jul, så tycker jag att dessa böcker borde uppdateras. det passar sig helt enkelt inte försvara såna här böcker i ett modernt samhälle som har skrivit under att upprätthålla en viss standard där alla ses som jämlika. framförallt - och detta var nog det mest intressanta under hela kvällen - när dessa böcker redan HAR reviderats och gjorts om. den enda i panelen som var totalt emot detta "bevarande" av ett "kulturarv" hade till och med med sig två versioner av pippi i söderhavet, ett original och en reviderad. i den gamla versionen syntes de svarta barnen bugandes framför pippi och hennes vänner där de välkomnade "den fina vita prinsessan". i den nya versionen hade man ändrat detta till "den fina prinsessan" - däremot behölls n-ordet. vari ligger det logiska i detta?

är det inte dags att rasistiska stereotyper slutar daltas med och man faktiskt GÖR något med dessa böcker, istället för att bara diskutera dem i all oändlighet? det var liksom ingen i samtalet som inte höll med om att dessa saker var förolämpande, så vad är det man väntar på - egentligen? för så länge detta "värnande" av ett så kallat "gemensamt" kulturarv fortsätter, så förbiser man att för somliga är detta arv väldigt tungt att bära.

WOKE UP LIKE

hudvård är aldrig roligare än när det går bra för en, och det är exakt en sådan period jag är inne i nu. efter en 6 veckors kur med aha-syror - som seriöst är the best thing since sliced bread och som alla borde prova på minst en gång! - och ha återvänt till mina favoritprodukter från bioline så har min hy reparerat sig efter förra årets misshandel med för mjäkiga krämer och för mycket experimenterande med kokosolja, lol. extra skönt är det att ha huden under kontroll efter att ha slutat med p-piller och att det enda som är "kvar" är några större finnar som i ärlighetens namn kommer och går i linje med hur mycket vatten jag dricker och socker jag äter. känner mig fly as fux och tror mig gå runt såhär:

trots att jag är för lat för att sminka mig, fixa håret eller ens sätta på mig något mer decent än en överanvänd t-shirt. istället går jag runt och säger: "I woke up like this - flawless!" trots att ingen har frågat.

TO WRITE OR NOT TO WRITE

när jag var yngre snackade jag ofta om att jag ville bli krönikör, men manneeeen. vilken press det ändå är att sätta sig och skriva jämt. fatta att redaktionschefer skriver en ledare varje gång ett nytt nummer släpps och alltid måste förankra det i något som nämns i tidningen. typ "veckans tema är skor, så därför tänkte jag berätta om mitt... senaste... skoköp" eller "den här veckan pratar vi om konst, vilket roligt nog får mig att tänka på min allra första konstutställningen jag var på som bara.. igår..". och om man trodde att det var jobbigt med skrivkramp i en liten sketen blogg som denna, så är det ingenting mot att få skrivkramp i en av sveriges största tidningar och fortfarande vara tvungen att publicera det.

som aftonbladet till exempel. inte för alltför längesen snubblade jag över en ledare på allra sista sidan av tidningen som handlade om OS i sotji. jag tror att det var om det iallafall. för vad den där journalisten hade producerat för hot mess, var det omöjligt att förstå vad det var hon försökte säga. det började med att hon beskrev en het italiensk tjej hon kände när hon var ung, som hon var liiite nära på att stroula med en gång i slutet av en vild sommar, varpå hon går in på OS i sotji och rysslands anti-homolag. cause, it made sense. efter lite ryssland-bashing avslutar hon med att hon vill tacka denna tjej för att hon är den hon är, och hoppas att hon mår bra och fortsätter kämpa! trots att de inte har hörts sen den gången de nästan got turnt up i hennes bil, och med vad hon skulle kämpa med var extremt oklart. texten lämnade en bara med en "what the fuuuuuugg did I just read?"-känsla.

exakt den moden var det.

nä, tacka vet jag skrivkramp på bloggyn. där får det bli exakt hur awkward det kan bli utan några problem.

DISNEY ON MY FEET

säger bara, chiiiiiiiiiiiiiild. så jävla coola!

CINEMAFRICA

asså jag har känslan av att många av mina kommande inlägg kommer att börja såhär......... men häromdagen när jag och min kille var på mångkulturellt centrum och hängde på deras bibliotek hittade jag franz fanons bok "svart hud vita masker" som jag velat läsa asssssslänge. blev överlycklig, lånade den snäppare än snäppast och pratade lite med bibliotekarien som visade sig bo över gatan från mig, haha. på centrumet har de också just nu utställningen "varning för ras", så dit drog vi och efter en timme träffade vi på bibliotekarien, som var svensk, igen som menade att hon hade letat efter oss. "jag fick ju precis ett par broschyrer till en afrosvensk filmvisning och tänkte att ni säkert skulle vara intresserade av den!" HOLD UP. det här kan bli riktigt awkward. så vadå, vi måste gilla "afrosvenska" filmer bara för att vi är svarta?? IS THAT IT, HUH? "...med tanke på boken som ni lånade, liksom...!"

oh.

touché lady, touché. du la den bra.

cinemafrica filmfestival kommer att hållas i huvudstaden mellan den 19 och 23 mars och jag är SÅ HYPE! liiiite ledsen därför att jag spikat kommer missa den film jag längtat efter mest någonsin, nämligen filmatiseringen av ngozis en halv gul sol, meeeeeeeen jag kanske kan wing it ändå. andra intressanta filmer jag mer än gärna kunnat se är marockanska 475, nigerianska eaten by the heart och sydafrikanska of good report. mer än bra!

)

*BEYAUNCAH*

jag behöver seriöst denna kopp i mitt liv så att jag varje morgon kan vakna upp och komma in i *BEYONCE-MODE*. för lets just face it, jag är uppskjutarens mamma. dessutom tycks jag har fått en koncentrationstid på 20 sekunder innan jag hittar något mer intressant att titta på eller läsa om. det är nästan så att jag blir förvånad att jag kommer i tid (eller "i tid" kanske är relativt. räknas det om man är klar två min innan ens arbetspass börjar? *gillar att leka med döden*) till jobbet varje dag.

idag har jag varit ledig, vilket är sååå skönt och sååå annorlunda från att vara helgledig. vardagsledighet äger, för man får så mycket me-time när alla andra jobbar. vaknade imorse och käkade frukost med min killes mamma, åkte hem och drog till mångkulturellt centrum med min syster för att ägna lite tid åt att skriva. har precis varit hemma hos min pappa och lekt med mina småsyskon och lite senare ska jag till gymmet och skypa med en pantertant! ME TIME! jag har dock funderat fett mycket på det här med skiftjobb och undrar fan om det verkligen är någon som gillar det. jag vet inte ens om jag gillar det, även fast jag gillar det vissa dagar namesaying? å ena sidan saknar jag en vanlig jobbvecka med lediga helger, men å andra sidan älskar jag att inte behöva gå upp tidigt på morgonen på grund av följande skäl. meeeeen man ska inte klaga så länge man kan betala sina bills, bills, bills ya'll!! som jag sa, *BEYONCE-MODE*.

PAPAOUTAI

papaoutai är fortfarande en av de bästa låtarna jag har hört,
och har en av de häftigaste videorna jag har sett i mitt liv.

VITHET ÄR INTE BARA FÖR VITA

och så har jag, för några ynka timmar sen, kommit hem från en föreläsning som hölls på mångkulturellt centrum i fittja idag. å så bra den var! det var som om den var gjord för mig, den kallade på mig, när jag loggade in på facebook efter jobbet och blev påmind om dess initiation inom två timmar. alla andra dagar hade jag inte hunnit med den, men just idag slutade jag klockan tolv.

föreläsaren hette steve garner och är professor i sociologi vid open university i england. han forskar bland annat om migration, etnicitet och vithet. dagens ämnet var det sista. och under den timmes långa presentationen han höll satt jag och nickade med eftersom det kändes så ballt att veta att det finns ett namn för de känslor man har känt, en teori som beskriver de tankar man har tänkt. och det var i slutet som jag fick den uppenbarelsen som gör att jag kan sitta här nu och äntligen få ner orden som varit i mina tankar de senaste månaderna som har gjort mig oförmögen till att ens titta på bloggen.

jag har inte kommit till freds med min vithet. det är extremt svårt att positionera sig själv när man solidariserar med en grupp som man indirekt förtrycker genom sina privilegier. jag antar att det är samma conditions för alla individer som sympatiserar med människor utanför sin egen grupp: män med kvinnor, vita med svarta, cis med trans...

det jobbiga för mig har varit att skilja mig själv från denna grupp. att inse att lite jag är en del av den, oavsett hur mycket jag ser deras "förtryck", hur mycket jag tycker att det är orättvist att det som är deras inte värderas lika högt som det borde, att det liksom kan vara ett aktivt val att stå upp för deras kultur, ideal och värld. det allra svåraste har därför varit att inse att det inte alls skiljer sig så mycket mellan mig och de människor som jag djupt föraktar. EXEMPEL: fenomenet västerlänningar som åker till afrika och låtsas leva i fattigdom. men jag ÄR en västerlänning som åkt till afrika och levt i fattigdom på låtsas. EXEMPEL: författare som skriver om afrika trots att de inte är afrikaner, men jag HAR skrivit om afrika trots att jag inte är därifrån (att jag har en afrikansk pappa är en annan sak). i en uppsats på 25 sidor som nästan enbart baserar sig på skrifter och teorier av afrikanska skribenter lyckades jag undgå att diskutera min egen position som både västerlänning, kvinna och halv-afrikan i relation till min omgivning och mina intervju-deltagare i ghana, därför att jag solidariserar med afrika så mycket att jag blir blind. och det är bara löjligt. i slutändan lever jag ändå på rätt sida av ett orättvisa systemet och inga inlägg om hur mycket *afrika* har att erbjuda än bara fattigdom (som alla andra västerlänningar som rest dit alltid inser...) kommer att ändra på det.

well this was fun. *grumpy face* vet egentligen inte varför jag skriver detta. men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är som att en börda har lyfts från mina axlar...

KVINNOR ATT ÄLSKA

i dagarna uppmärksammades faktumet att de flesta wikipedia-artiklarna är skrivna av män, om män. detta är rätt så stort då wikipedia inte bara är ett av världens mest används uppslagsverk (som också är gratis och tillgängligt för alla med en internetuppkoppling), utan även för att det handlar om representation.om det inte finns något skrivet om kvinnors historia, hur ska vi då minnas den? det var inte ens längesen som jag såg rött på grund av min killes facebook, där hans kompis hade delat en status om att beviset på mäns överlägsenhet ligger i att de inte kunde göra NÅGOT bättre än killar, vilket kompisen menade var sant eftersom få vetenskapliga upptäckter har gjorts av kvinnor. okej, om man struntar i de uppenbara felen i det här fallen vilket är faktafelen, samt skolans, och samhället i stort, failure att uppmärksamma kvinnor i historien (they don't call it HIStory for nothing, honey), så är det ju fan tragiskt att detta är bilden vissa har. och även om det inte är bilden man själv just har, så är det väldigt få som faktiskt kan nämna till exempel tre st vetenskapskvinnor och deras uppfinningar!

jallafal, tack vare denna artikel, eller upprop, som skickades runt så har nu 101 artiklar lagts till i wikis arkiv, av kvinnor och om kvinnor! helt fantastiskt va!! och i denna anda vill jag därför hylla några av mina favoritladies.

1. beyoncé *shocker*

jag vet att det nu kommer vara några hippie-motherfuckers som säger "åh nej varför idoliserar du henne? varför ser du upp till henne?" SHUT THE FUCK UP! *chris jones-röst* om en kvinna kan få miljontals kvinnor över hela världen att känna sig vackra, sexiga, starka, oövervinnliga och anamma en "who run the world? girls!"-anda OCH samtidigt gör himmelsk musik, så förtjänar hon att idoliseras.

2. rihanna

ja, trots att hon ibland ses som beyonces antites (eller frenemy *yawn*) så fullständigt älskar jag att hon förmodligen är medveten om allt som sägs och skrivs om henne, men skiiiiiter i det. jag tror att vi alla hade mått lite bättre av att ha lite rihanna i oss.

3. chimamanda ngozi adichie

den där dagen i hallunda bibblan, när jag var low on cash men behövde en bok. gick förbi hyllan märkt "nyheter" och drogs till en bok med gult och svart omslag märkt (me likey colors). det var början på min kärleksresa med chimamanda. boken en halv gul sol inspirerade den nyfikenhet som senare ledde mig till ghana (och ÅH så kul det var att läsa om hennes böcker efter att ha varit där och inse att man förstod de uttryck folk använde och maträtter hon skrev om :D). att hon blivit samlad av beyonce, hennes ted-talk och nu senast hennes seminarium i göteborg där hon gång på gång visar sin briljans och skarpa analyser, gör hennes syyyperhäftig.

4. professor minerva mcgonagall

i neve said the women had to be real right? hääää. det spelar egentligen ingen roll. alla som har sett de sista harry potter filmerna vet vilken boss-lady hon är!!

5. gudrun schyman

sveriges BÄSTA politiker, som även är talesperson för sveriges bästa parti! också en av de få (sorgligt nog) politiker som verkligen lyckats kicka jimmie åkessons görre i en debatt. hon har en retorisk briljans som får mig att ofrivilligt klappa händerna varje gång jag hör henne tala, för jag kan bara inte låta bli. go gudrun!

6. min syster

ni vet när man har ett småsyskon som man vuxit upp med, som brukade hänga efter en och ens kompisar pga mamma sa alltid ropade "ta med hen!" precis innan ni hade hunnit stänga dörren, och som man har spenderat ungefär 80% av ens barndom att slåss med... och ni en dag inser att er lilla bubby har gått och blivit vuxen. och inte bara vuxen, utan en så jävla bra, klok och driven människa som står upp för sina fett bra värderingar. DAT STOLTHET. det är den jag sitter på just nu.

THAT'D BE GREAT

idag har jag... vaknat bredvid mannen i mitt liv. jobbat. och bestämt en lunchfika med två pantertanter imorgon. wihu!

idag är jag glad över... att spotify har lagt till 4x4's senaste album vilket betyder att jag kan sluta youtuba deras låtar när jag tar över musiken (med våld, tihi) på fester, och bara helt enkelt kan spela mina egna spellistor på andras spotify, hähä.

idag ser jag fram emot... drake och weeknds konsert med melina i globen i mars. årets mest deprimerande konsert med världens mest hypade tjej. det är ett recept för succé!!

PARTY IN THE M L M

det mest underbara med att växa upp är ens växande kräsenhet över vilka man väljer att ha i sin omgivning. och jag måste fan säga det, jag har varit tung det senaste året på att samla ihop ett grymt gäng människor! ni är så otroliga på alla sätt; så omtänksamma, så generösa, så genuint snälla, så roliga, så BRA! jag är överlycklig att jag har hittat er och kommer hålla hååååååårt i er, mashallah.

i veckan var jag nämligen och hälsade på två av mina favoritmänniskor nere i malmö, nämligen feridor och sidd. feridor har precis blivit färdig socionom så jag och min böyfriend åkte ner för att gratta henne. det firades med en massa mat och såklart... BALLONGER!!! *snurrar in mig i ballonger a la jocke och ser asnöjd ut*

tillbaka i lunds finaste sal för examensceremoni. 

"DRUUUUNK IN LOOOOOVE" var såklart på högsta volym.

så fina!! och så mycket maaaat!!

jag tror vi överträffade oss själva denna gång vad det gäller dekorationer, tihi.

*superstort hjärta på dessa människor*

sååååå många bra människor samlade på en plats *hjärtat dunkar hårdare*

sen när vi skulle städa tho: 

HAHA!

SLIT OCH SLÄNG

jag har en kompis. han är egentligen min gamla granne och utan honom hade jag inte överlevt tre år boende i en korridor, men det är en annan historia. han är i varje fall en jättefin människa. medan jag levde rövare som student jobbade han helger för att försörja sig själv, och såsom han månar om sina småbröder, storasyster och föräldrar är det få jag vet i min ålder som gör.

nuförtiden jobbar han på bank. när jag träffade honom häromdagen berättade han hur sjuka hans arbetsdagar är. att han kommer in på morgnarna och spenderar de första två timmarna med att läsa tidningen, äta frukost med sina kollegor, och ta rast - innan hans "riktiga" jobb sätter igång. allt medan han blir betald. winning!

samtidigt har stockholm stad inför ett nytt system där hemtjänsten ska effektiviseras genom att de anställda ska få rapportera antal minuter hos sina pensionärer genom en handdator de ska bära med sig hela tiden. dessutom har handdatoren GPS-funktion, förmodligen för att man ska kunna kolla upp dem. det är i alla fall intrycket personalen har. det känns väl sådär. att tvingas jobba med en sorts fotboja för att man ska försäkra att vården blir mer effektiv. och med mer effektiv menas ju såklart "att se till att inga pengar går till spillo".

det pratas så himla mycket om underbemanning inom vårdyrkena just nu, och ändå är det de (och andra "lågstatusyrken") som ska kontrolleras hårdast. när man pratar om besparingar så pratas det sällan, om ens någonsin, om banker eller andra "fina" jobb. och jag fattar, hela den här grejen med att om man har kämpat eller pluggat mycket så ska man också få sin belöning. och det är inte så att jag missunnar min kompis hans jobb. men när man har vuxit upp i ett hem där man sett sin förälder springa fram och tillbaka för en skitlön, som alltid klagat på svullna fötter och trasiga händer, kan man inte undgå att se det orättvisa i hur saker och ting prioriteras.

MITT ÅR I MUSIK

HAHA jag älskar att jag har fullständigt kapat min systers spotifykonto. 7 av 10 av de mest spelade låtarna är från mina spellistor, och utav dem 7 är 5 mina ghana-låtar. eiiii! *gör azonto i all oändlighet* och beyonce som top artist? här måste jag lägga en #whoruntheworld #GIRLS. ; )

FIFTY SHADES OF "OH HELL NAW!"

det finns dem som tycker att populärkultur inte är något annat än underhållning, men jag hör till dem vars favoritämne för analys är just detta då jag tror att det säger så mycket om vårt samhälle och kultur! därför har jag nu tagit mig på projektet att läsa fifty shades of grey, och om jag är riktigt modig så fortsätter jag med hela trilogin. är så himla nyfiken på vad det är som har fått dessa böcker att bli så populära. efter bara ett par kapitel kan jag redan säga att ur ett genusperspektiv är boken katastrof. anastasia (huvudpersonen) är passiv, awkward och oerfaren medan grey (di man of di show) är aktiv och kontrollerande. lite twilight-vibbar alltså. det var till exempel en del när ana ska fira sin examen och blir full för första gången (asså bror.. kom igen. såpass oerfaren?) och ringer grey, som trackar hennes samtal när hon lägger på för att "hjälpa" henne eftersom hon lät full, vilket hon inte tycker är det miiiiinsta konstigt. ja, hittills har boken varit full av sådana hot messes (som har följts av en afrikansk suck eller en "GUURL *skakar på huvudet*" - ja jag läser med hela kroppen). men även lite zexi parts, så jag fortsätter djupare in i historien och ser vart detta kommer sluta haha.

IN THE YEAR OF 2012

vid den här tiden förra året var jag uppe i härnösand med några klasskompisar och gick en förberedelsekurs på sidas högkvarter inför mitt mfs. nu, ett år senare, ska jag åka tillbaka för en återträff med andra mfs-studenter. in the words of nicki minaj - shiet nice! ska instagrama vääärst därifrån, förutsatt att min mobil är tillbaka. den har varit på service i två veckor nu, vilket har broken my heart. *sad face* mest för att jag varit tvungen att använda en gammal HTC som är så oanvändarvänlig som det bara går (det är som att de vill att man inte ska smsa), men också lite för att jag ÄNTLIGEN gör något intressant med mitt liv och inte kan dela med mig av det. om det ska fortsätta såhär får jag ju fan hålla en rebranding fest med temat "danger", hähä.

näj men det jag är alldeles överlyckig över är ledarskapsutbildningen som jag har gått genom futebol da forca de senaste två veckorna. det är verkligen en tuuuuuung grupp tjejer som har samlats, vilket har gjort att det har varit ett nöje hålla sig sysselsatt när alla andra är njuter av helgledigheten (även om vissa är cok skeptiska till det vi gör - yoel ba "oha ni ska lära folk sparka en boll, vad är det ni diskuterar i tre veckor?!"). den här veckan blir dock vår sista, med två tjejer från rfsu som kommer att föreläsa för oss - kommer bli sjukt intressant!

THE REASON AFRICANS DON'T ANSWER PHONE CALLS

HAHAHAHAHAHAHA asså jag älskar afrikaner. nu vet ni iallafall vad jag gör när jag inte svarar i telefonen..

NYÅRSLÖFTE

BÄSTA KURVAN ÄR ETT LEENDE (JA, JAG LA DEN :)

vi människor kan ibland vara riktigt bra på att hitta saker som stör oss, sårar oss eller drar ner oss. med så mycket dötid som spenderas på internet så är det svårt att låta bli. det är ju trots allt det som säljer och får flest klick. det är så himla lättillgängligt, och det är ju egentligen ingen slump att det är så, men tyvärr har vi också en omedveten tendens att fortsätta komma tillbaka till dessa saker, men till vilken nytta? för mig handlar det oftast om ett överflöd av politiska texter om mat och hälsa, sexism och rasism som lämnar mig med en känsla av att världen suger dingdong, eller bloggar skrivna av människor som skriver smått inavlade saker. och det såklart är viktigt att inte gömma sig för sånt. men varför är det till exempel så lätt för mig att skriva om saker som gör mig arg, men inte om saker som gör mig glad?

därför tillägnar jag detta inlägg till just detta - en liten ocean av hopp och positivitet. fyll på listan om ni kan! :)

* the good men project - de kallar sig själva för en social rörelse som vill omdefiniera manlighet. som feminist läser jag väldigt många texter om patriarkatet och dess negativa effekter på båda män och kvinnor, vilket (obviously) gör en väldigt nedslagen, inte minst då dessa diskussioner ofta fylls av människor som ej ser det. tyvärr har feminister också fått stämpeln att de inte bryr sig om män vilket är så långt från sanningen som man kan komma - om det är några som diskuterar den manliga könsrollen och tror att män kan vara så mycket mer, så är det just feminister! feminister tenderar också att vara kvinnor, och därför känns det så otroligt hoppfullt att hitta en hel sida dedikerad till män av andra män, där de diskuterar möjligheterna för nya manliga könsroller som är fri från traditionella manliga ideal. yay!

* kakans blogg - ok för att vara någon som säger sig vilja slippa politiska texter så gör jag ett väldigt dåligt jobb just nu... haha. men kakan är bara så himla bra på att skriva om kvinnokampen och ursäktar sig ALDRIG. hennes svar på kommentarer kan nog vara det mest befriande jag har sett.

* wtf evolution? - när allt känns förlorat så är det jävligt skönt att se vad naturen har haft för sig de senaste hundra tusen åren. 

* good news magazine - kollar igenom deras facebook sida och tänker att det visst händer bra saker i världen.

* fuck yeah nail art! och liknande - behöver jag säga något mer? naglar är toppen!

* quora - bästa appen som finns. det är en community där vanliga människor ställer frågor och vanliga människor ger svar. det kan vara allt ifrån "vem är den viktigaste historiska personen enligt er?" till "vilken är den vackraste plats ni har varit på?" till "varför tror alla att svenskar är dåliga på engelska?". helt klart bästa tidsfördrivet!

DOCK - är nog det viktigaste av allt komma ihåg att för mycket negativitet på internet kan slippas av att helt enkelt stänga av datorn och göra något som gör en glad istället. så simpelt. jag brukar lägga en ansiktsmask, dricka te och äta daddlar eller läsa en bok.

vad gör er glada?

SOLANGE IS THE SHIT

även om jag har överdrivet med kärlek till queen b, så har jag blivit upp till öronen förälskad i hennes lillasyster. solange knowles är kvinnan jag önskar jag kunde se ut som - garderobsmässigt. de flesta som känner mig vet hur räääällig och framförallt LAT jag kan vara när det kommer till kläder, och det är väldigt få som inspirerar mig klädmässigt.  men solange, damnit. hon har allt jag älskar - blandade mönster, african prints, klänningar - men yani med ett fashion sense HAHA. hon är min kopp te helt enkelt. *inserts emoji-smilie with hearts for eyes*

 mönstrade byxor - check.

 chilla i shorts och bh? yolo!

 african prints - check. 

 så toooight att man knappt kan sitta samt transparent tyg - min kopp te.

 blandade mönster - awesome!

 färgglad maxiklänning med färgglada skor - HELL YEAH

 knälångt - me loves *inserts same emoji-smilie as above*

 afrika-inspirerat - mitt liv.

 udda grönsaker som tryck (kommer du ihåg majsklänningen momi???) - ge till mig nu.

KOMMER NATTA PÅ EN RUBRIK :(

tjarrå! ja ni, det här med att skriva "ordentligt"... insåg att det är natta min grej, och att halva mitt *kReAtIvA fLöW* försvinner när jag skriver med stor bokstav och punkt. fett skumt, visst? och eftersom den här bloggen kommer förbli inkognito så finns det ju ingen anledning för mig att skriva "fint" (fattar inte ens vart idén att jag borde göra det kom ifrån?). bra? bra! :D

den här helgen har varit den första på vääldigt länge som jag inte har jobbat, vilket har varit översoft. spenderade den med att mest ligga i sängs och titta på de två sista harry potter-filmerna. asså FYFAN vad bra de är!!!! jag ska inte ljuga, jag grät ett par gånger, no biggie. har även spelat lite biljard och ätit godaste fit-fit. tuuuuung helg!

den här helgen har även varit den sista på vääldigt länge som jag kommer ha ledigt då jag ska gå en ledarskapskurs under den kommande månaden. utbildningen ges av en organisation som heter futebol da forca, som betyder "fotboll ger styrka" på portugisiska. syftet är att utbilda unga tjejer i ledarskap för att de sedan ska kunna empower (fortfarande ingen aning om vad det ordet är på svenska) andra tjejer - genom fotboll. som gammal fotbollsspelare och som superintresserad av utvecklingsfrågor (för projektet utvecklades ursprungligen i mozambique och har nu tagits till sverige) lät det hur fett som helst, så jag är överhypad på detta!

nu ska jag träna lite på mina push-övningar på gymmet. *nybliven gym-entusiast* *sajk*