en standardkontring man får som feminist (haha låter jättetöntigt att lägga det så, "som feminist" men aja) är att det faktiskt är synd om män OCKSÅ, och att vi feminist FAKTISKT borde fokusera på dem också. det jag alltid svarat på det har varit om du nu känner så starkt för allt som är fel med den manliga könsrollen så do your part själv. för att saker och ting ska ändras krävs det att alla drar sitt strå till stacken, och det gör mig galen att det finns folk som försöker lägga ansvaret för förändring på någon annan som brinner för en fråga den tycker är viktig - men som inte är viktig nog i den andres ögon. hmpf. man kan ju skapa scener för mindre.
och jag håller med! det finns MÅNGA saker som är sjuka med det manliga idealet som finns idag, och fler killar lider nog utav det mer än de vill erkänna. just därför jag känner sådan kärlek och respekt för cimon lundberg och hans försök till att lyfta fram en mjukare sida utav unga killar - och läser man bland hans kommentarer så är det tydligt att det både behövs och är uppskattat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar