2014-01-23

SLIT OCH SLÄNG

jag har en kompis. han är egentligen min gamla granne och utan honom hade jag inte överlevt tre år boende i en korridor, men det är en annan historia. han är i varje fall en jättefin människa. medan jag levde rövare som student jobbade han helger för att försörja sig själv, och såsom han månar om sina småbröder, storasyster och föräldrar är det få jag vet i min ålder som gör.

nuförtiden jobbar han på bank. när jag träffade honom häromdagen berättade han hur sjuka hans arbetsdagar är. att han kommer in på morgnarna och spenderar de första två timmarna med att läsa tidningen, äta frukost med sina kollegor, och ta rast - innan hans "riktiga" jobb sätter igång. allt medan han blir betald. winning!

samtidigt har stockholm stad inför ett nytt system där hemtjänsten ska effektiviseras genom att de anställda ska få rapportera antal minuter hos sina pensionärer genom en handdator de ska bära med sig hela tiden. dessutom har handdatoren GPS-funktion, förmodligen för att man ska kunna kolla upp dem. det är i alla fall intrycket personalen har. det känns väl sådär. att tvingas jobba med en sorts fotboja för att man ska försäkra att vården blir mer effektiv. och med mer effektiv menas ju såklart "att se till att inga pengar går till spillo".

det pratas så himla mycket om underbemanning inom vårdyrkena just nu, och ändå är det de (och andra "lågstatusyrken") som ska kontrolleras hårdast. när man pratar om besparingar så pratas det sällan, om ens någonsin, om banker eller andra "fina" jobb. och jag fattar, hela den här grejen med att om man har kämpat eller pluggat mycket så ska man också få sin belöning. och det är inte så att jag missunnar min kompis hans jobb. men när man har vuxit upp i ett hem där man sett sin förälder springa fram och tillbaka för en skitlön, som alltid klagat på svullna fötter och trasiga händer, kan man inte undgå att se det orättvisa i hur saker och ting prioriteras.

Inga kommentarer: