skillnader

lika mycket som jag önskar att svenskarna jag stöter på kunde förstå att det finns en hel värld utanför deras så inser jag att det faktiskt finns en värld utanför min också. en värld där alla är homogena. blir lika störd över det faktumet varje gång. så många gånger som jag har fått en facepunch av insikten av hur lite folk egentligen kan om andra människor just för att de aldrig träffat någon som är olika dem själva, så borde jag nästan ha lärt mig vid det här laget. svär, ibland känns det som att jag är den första blatten de någonsin har haft en öppen konversation med - och det är jävligt sjukt. hur gamla är vi liksom - 19, 20 och uppåt? that's sick.

när jag var i spanien var det så himla tydligt att jag var den "exotiska" - jag var mörk men kom ändå från sverige, hade föräldrar från två olika länder, kunde flera språk och hade flyttat för att lära mig ett nytt. även om jag uppskattade nyfikenheten i början så blev det till slut enformigt att hela tiden behöva leva upp till det. jag ville inte bli tittad på som om jag vore ett djur i bur, jag ville bara bli sedd för den jag var. jag ville kunna gå på gatan utan att någon tant stannade upp för att betrakta mig, jag ville slippa alla frågor om hur pass mörk min pappa är eller om han hade ett jobb eller inte, jag ville bara vara mig själv. och hela tiden tänkte jag att jag var så glad och stolt över att jag vuxit upp i min lilla förort i sverige där människor från hela världens möts varje dag. visst att det finns grupperingar i lilla botkyrka också men kolla bara på vilka jag hänger med: ghandis, turkar, assyrer, svenskar, danskar, ugandier, etiopier, chilenare, bosnjaker, filippiner - vi är inte nya till det här med att blandas. så när jag kom hem och äntligen kände mig hemma för första gången på nio månader var jag så tacksam över att få vara i fred och slippa den konstanta ignorans som nu är så förknippad med spanjorer i mina ögon. fast yeah, så kul ska vi inte ha det.

jag upprepar det igen, jag måste faktiskt börja inse att det finns en värld utanför min egen. en värld där människor till exempel inte vet om folk ute i förorten firar jul eller inte. den frågan fick jag nämligen idag. "firar du och din familj jul, eller?" jag tittade på honom och ba "det är klart, jag är ju kristen." fick tillbaka en tom blick och han fortsatte: "men asså, jag undrar liksom hur det är där du bor, tänker man typ att jul är en svennegrej som man ba skrattar åt eller firar andra också jul?" patience, vixen. "nää, om man är kristen så firar man. annars inte." varför skulle det överhuvudtaget vara på något annat sätt? sverige 2010, liksom. oroväckande.

suedis

jag kan inte ens föreställa mig kulturkrocken för alla äldre människor som kommit till sverige och tvingats umgås med den äldre generationen av svenskar. jag fattar grejen. jag fattar varför man kan känna sig så himla isolerad som invandrare och som att den mest ensamma personen i världen trots att man kan ha en massa folk runtomkring en. min pappa till exempel, en av de mest sociala människorna jag vet, som älskar att träffa nya människor, älskar att skoja, älskar liksom hela den här sociala grejen att gå ut och träffa kompisar för att snacka lite skit och sen komma hem, såsom det sociala samspelet ser ut i varmare länder. hur han överlevt i sverige i 20 år är mer än vad jag kan förstå när han har some wierd ass friends. en till exempel, som sa åt min pappa att han kände sig lite trängd och att "vi svenskar inte är så vana vid sånt intensivt umgänge" efter att min pappa ringt honom, lämnat ett meddelande då han inte varit hemma och sedan ringt igen några dagar senare när kompisen inte ringt upp. lyssna bara på den meningen. intensivt. umgänge. inte undra på att blattar söker andra blattar när de kommit hit.

dock tror jag att den nya generationen, dagens svenska ungdomar, kommer att bryta gamla mönster och vara både öppnare, gladare och mer sociala tack vare att ha blivit exponerad för andra kulturer i så många år. myten om den tråkiga svennen som sitter undangömd i sin lilla stuga håller på att bytas ut känner jag. kort sagt, de svenska barnen som växer upp nu kommer att vara awesome.