DAGENS ACCOMPLISHMENTS

- fick utmärkta råd i hur man får ett bra äktenskap och i privatekonomi på trotron till madina (en preacher steg på igen).

- hade sönder ett buss-säte. slet sönder det från sitt fäste i golvet HAHA

RANDOM BILDER FRÅN VECKAN SOM GÅTT

VILL ALDRIG HEM

okej, seriöst, varför jag älskar ghana???? det här är bara ett exempel på vad som har hänt idag:

- i trotron på väg till madina imorse stiger en gammal dam på som börjar pratar på twi (det största lokala språket i ghana) med oss, även fast vi fattar nada. hon pratar och pratar och pratar tills vi inser att det inte är OSS hon pratar med, även fast hon tittade oss i ögonen lol, utan med hela bussen. frågade mannen bakom mig om vad det är hon säger eftersom hon nämnde ordet "obruni" flera gånger och han ba "hon ber". blessed right after breakfast liksom. hon fortsätter med detta i ca 10 minuter tills hon går av.

- kommer till trotro-stationen, byter buss till koforidua och sitter och väntar på att den ska fyllas (bussarna åker aldrig efter ett schema, utan bara när hela bussen är fullsatt). plötsligt hör vi ashög musik spelas och fram kommer en man med en boombox på huvudet som säljer cd-skivor. när han får syn på oss kommer han fram och frågar om vi vill köpa något, och när vi säger nej tack lägger han en liten dans för oss medan han själv dör av garv. lägger lite azonto också innan han går vidare för att hitta andra kunder.

- medan vi sitter i en halv fullsmockad trotro i vår väntan på att åka tillbaka till accra, mosar en man sig in i framsätet och börjar predika om the holy spirit. han gör det halvt på twi, halvt på engelska (efter en request från grabbarna framför oss så att vi också ska kunna förstå) och till slut brister hela bussen ut i sång för att praize da lord. han tackar för sig, och drar vidare (till nästa trotro, antar jag).

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA asså å, dessa människor. hur ska jag klara mig utan folks galenskaper när jag kommer hem??? walla, kommer börja hänga med fullisarna vid hissen i hallunda t-bana för att spice upp min vardag lite.

TOGOLAND

jag har precis kommit hem från ett par dagar i togo, vilket jag egentligen inte hade tänkt skriva om eftersom jag tänkte att det är mer jobb än det är mödan värt *torrboll från öknen svischar förbi skärmen...*
men efter en väldigt fin anonym kommentar (tack så jättemycket för den, blev verkligen glad!!!) så tänker jag, why not? ain't like i'm making money on this anyway. blir bra som minnen sen när jag kommer hem också!

så i söndags tog elin och jag en trotro till madina och bytte för att ta en till aflao, vilket är staden närmast ghana/togo-gränsen. tog oss ungefär fyra timmar och kostade 8,5 cedi (30 kr). när vi väl kom fram var det beckmörkt och egentligen rekommenderas det inte att man försöker korsa gränser så sent på kvällen, men våra (tjej)kompisar hade försökt göra det men råkade anlända efter 10 vilket är då gränsen stängde, så de fick helt enkelt bara ta in på hotell, sova och korsa den morgonen efter. så chalas, om det gick för dem så går det för oss tänkte vi. vi kom ju dessutom dit en timme innan gränsen stängde så det borde väl inte vara några problem. WRONG! på den ghanianska sidan var det inga problem med att få tillstånd att korsa, men på den togolesiska sidan satt tre tjänstemän som direkt sa att gränsen var stängd och att ingen fick korsa. fattade nada eftersom jag inte pratar franska, men lyckligtvis gör elin det. så efter lite kallprat med dem och efter att hon fått de att lol'a rätt hårt så sa de åt oss att ta fram våra pass så skulle de fixa åt oss på direkten. tog typ 15 minuter allt som allt, och kostade 10 000 CFA (126 kr) för EU-medborgare.

vi tog oss över till den togolesiska sidan och möttes av den andra anledningen till varför man inte rekommenderas att korsa gränsen sent på kvällen: det står ett MASSIVT gäng med taxi-förare och folk som försöker växla pengar med dig som ropar, skriker och drar i dig för att få dig att göra business med dem. det är galet överväldigade, speciellt när den enda franska man kan är "j'ai m'apelle claude" HAHA. men när det är kväll och det dessutom varnas för banditer och ficktjuvar vid den tiden av dygnet är det extra stressigt. vi lyckades iallafall haffa en taxi och ta oss till vårt hotell. vi checkade in och det första vi gjorde var att käka. you know, since togo har varit en fransk koloni så är deras mat väldigt influerad utav det franska köket. mycket mer än vad det ghanianska köket är utav det engelska köket, på grund av de olika typerna av kolonier som england och frankrike hade under sina imperialism-tider. frankrike gjorde sitt yttersta för att göra om afrikaner till 'black frenchmen' - england gjorde inte det. och det märks VERKLIGEN. maten var verkligen skitgod vart vi än gick (får en tår i ögat vid minnet av hotellets goda carbonnara!!!!!!!!!) och de använde ingredienser såsom ost, skinka, smör... saker vi gått fem månader utan eftersom man helt enkelt inte äter sånt här i ghana. men tänker man ett steg längre än att togolesisk mat är "exakt som hemma" så är samtidigt skrämmande när man inser hur effektiva fransmännen var i att eliminera och göra om den afrikanska identiteten på bara några år.

on a sidenote: träffade en av de nya amerikanerna (yani, sommarbarnen som är här i en månad för att läsa en kurs eller två) efter att vi kommit hem, och han ba "how was it?" jag ba "skitbra, det var asgod mat - ost, pasta..." han ba "oh don't even mention those things to me!!!!" jag ba "dude... du har varit här i ca fem dagar. vad har två tummar och kommer ej ge dig någon sympati? *THIS* guy."

vi stannade i togo i fem dagar, och hängde mest på stranden och hotellet. vi ville jättegärna gå på marknad också och speciellt se voodoo-grejer som fortfarande praktiseras av en stor del av befolkningen (det faktum att tron fortfarande är så stark blir ännu spännande av samma anledning som ovan, att fransosserna ansträngde sig så hårt för att skapa svarta fransmän men ändå inte lyckades få bort det) men oppositionen höll demonstrationer mot regeringen under de dagar som vi var där, så det var inte helt säkert att ta sig in till stan. istället åkte vi till kpalimé som låg två timmar utanför lomé och letade vattenfall istället. helnice! vi hade dock säääämsta resesällskapet, majgad. en galen militär från usa. VARFÖR är resande amerikaner alltid galna? why? tell me!

en togolesisk palm, bakom en togolesisk läsk på en togolesisk strand..

marilyn, ser du vad det är för smak? HAHA valde den snäääppt bara för namnets skull.