MÅNDAGSLISTA

Vad har du på dig?

Glasögon, en tjockis-hoodie och ett par beiga mjukisbyxor i velour... ja, jag ÄR såhär glamourös hela tiden.

Hur mår du?

Superduper!

...för att whinar i min stol till denna, hääy.

Vad önskar du just nu?

Att jag alltid har jättemycket motivation till att träna så duktigt som jag egentligen vill göra. Men jag ska börja spela fotboll igen snart, och då kommer det gå jättebra!

Vad ska du göra imorgon?

Betala lite räkningar, beställa några blanketter och förhoppningsvis(!) skicka in min mobil på service om den där service lappen kan komma fram någon gång. Och så jobba på kvällen.

Vad skrattade du senast åt?
Min mammas ljudnivå när hon pratar med sin kille. Walla man tror de ropar till varandra istället för att prata i telefon..

Vad grät du senast åt?
Av lycka.

Post-examens Vixen i juni utan en aning om vad som väntade henne.

Senaste köp?
En fet halsduk på H&M som är syyperduper fin.

Vem sov du senast med?
En soft kitty, warm kitty.

Senast sedda film?
"Defamation" som jag och min gäri har delat upp i tre delar eftersom jag är sämst att se på film ihop med, somnar alltid eftersom jag ligger så bekvämt HAHA.

Vem var den senaste som ringde dig?
Micke.

Senast 3 inkomna sms?
"Josh was great :) as always! How is it being back home?"
"När ska du träna?"
"That one was weird jao"

Min syster är Chappelle.

Vad stod det i ditt senaste skickade sms?
Bara en massa smilies till min syster haha *emoji-missbrukare* *but it feels so good*

Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Oha facebook chat... Jag är alltid offline. Pääällänte att mina haters/motivators ska skriva till mig hela tiden, heh.

Vart vill du åka just nu?
Någonstans varmt med fett bra människor, omajgad!!

Riga i augusti.

Nästa planerade resa?
Planerade?! Vixen planerar inte... #ondatyoloshit

Dagens bästa.
Jobbade första dagen på nya jobbet, och det var askul!

HATERS HUH?

I takt med att bloggar och Instagram har blivit allt större, så har bilder i stil med den ovan blivit vanligare. Varje gång jag ser en sådan tänker jag alltid samma sak. "That's some real kush & wizdom-shit!" Det verkar som att skaran av framgångsrika, men framförallt missförstådda, människor har blivit fler och fler...

ZAJK.

Jag vill inte vara den som är den........... Men jag har svårt att tänka mig att en person har "haters" om den är skön som människa. Liksom, det går emot sig själv. om du är är framgångsrik, men samtidigt är snäll, omtänksam och trevlig så är det bound att folk kommer att tycka om dig. Shoot, de kommer till och med heja på dig! Är du däremot framgångsrik och en douchebag, såå...............

*hur alla kollar på dig medan du tror att du är about dat hater-life*

Det roligaste är dock trenden att posta bilder på insta där man proclaimar att "mina haters är mina motivators", som om de har värsta livsstilen. Bro, du jobbar i en butik/gymmar och reppar kosttillskott/bor ute i orten exakt som alla andra! Om du har "haters" på grund av detta så är det inte för att folk är avundsjuka. Du har haters för att du är en åsna.

DAGENS REFLEKTION

Jag måste verkligen öva på att put pen to paper.. Det finns ju hundra olika saker som jag gått och tänkt på och som jag VILL dela med mig av och reflektera kring, men när jag väl sätter mig vid datorn så glömmer jag bort allt. Skyller på min musik som jag lyssnar på, kan typ inte nynna en låttext i mitt huvud och tänka samtidigt.

Äntligen måndag! Alla andra sörjer eftersom de måste tillbaka jobbet men eftersom jag jobbar helger så börjar min helg nu. Heyooo! Det niceigaste med mina "helger" är att man kan springa alla ärenden man behöver göra helt obekymrat eftersom allt är öppet, så det är vad jag har gjort idag. Känner mig helt duktig. Har även varit och signat mig på ett gym OCH zumbat. Tung är jag! Men fan vad dagarna går snabbt. Alltså den här dagen har ju bara flugit förbi, för att inte tala om förra veckan. Kollade i min kalender idag när jag var på skatteverket och insåg att det är en vecka sen jag slutade på provjobbet. Walla det känns som en månad sen! Det är konstigt - för samtidigt som jag känner att tiden springer ifrån mig så går allt så himla långsamt. Jag tror att det kommer med the #unemploymentlife (tar patent på den hashtagen asså), då stressen över framtiden och ovissheten om vad som händer imorgon gör att allt känns som potatismos i hjärnan.. Det är lite så man kan beskriva man kan beskriva min sinnesstämning just nu. Det är läskigt, men försöker verkligen peppa mig själv med bra tankar oavsett hur svårt det kan vara i vissa stunder.

Och imorgon är en ny dag och jag ska testa på en ny fett random grej! Ska nämligen jobba på förskola! Hahahaha önska le kids lycka till.

MISS REPRESENTATION

Idag ligger jag hemma eftersom jag har så jäkla ont i min livmoder, så tänkte ta tillfället i akt och se på en film. Tittar fan aldrig på film och är alltid sist med både det och musik (Angi säger alltid att jag är den där som skulle kunna lägga: "har ni hört Rihannas nya låt? Pon de replay?") men just nu orkar jag för ovanlighetens skull inte läsa. Efter att ha spenderat morgonen på en blogg som skrev om objektifiering så har jag precis laddat ner Miss Representation, en film som min syster rekommenderade för ett tag sen ändå så det kändes passande.. Kommer nog bli intressant.

ON DAT KNEGARLIVET

Förra veckan provjobbade jag som värvare för en ideell organisation här i Stockholm. En värvare är en sådan man hittar ute på gator och torg i full färd med att försöka få folk att bli medlemmar i just deras organisation ("aha, en såndär jobbig jävel" tänker ni nu). Jag hade nog mina aningar om att det här förmodligen inte skulle vara mitt drömjobb, men tyckte att det kändes värt ett försök då det ändå är åt det hållet jag vill gå. Konstigare saker har ju hänt än att man fått jobba upp sig från botten (hörde att Drake gjorde det?). Nu när mina dagar är räknade så tänkte jag dela med mig av ett par saker har slagit mig de senaste dagarna...

- Faaaaan vilket slitsamt jobb det är! Jag hade ju mina misstankar att det inte skulle vara en walk in the park, men shit vad påfrestande det är att hejda folk när de är på väg någonstans och samtidigt vara övertrevlig när folk är otrevliga tillbaka. Vilket för mig till min andra punkt...

- Knäppt är bäst. Ni vet när man var liten och ens föräldrar sa åt en att undvika alla skumma typer man stötte på på gatan? De är bästa människorna. Av någon anledning är det alltid dem jag har gått fram till och har nästan alltid haft ett asbra och roligt samtal. De är skittrevliga! Stannar nästan alltid upp och är nyfikna, skrattar och ler, och önskar en alltid en bra dag efteråt. Och de som ser "normala" ut? Fyfan vad otrevliga så många är.

- Man lär sig något nytt med varje grej man provar på och jag har verkligen fått flera feta insikter i hur jag är och vad jag skulle vilja göra i framtiden. Exempelvis så föredrar jag att jobba i grupp (fett needy tjej, vill ääääldrig vara ensam) och tror att jag skulle kunna vara ett grymt ansikte utåt för något då jag typ gett off på att vara hjälpsam och trevlig, haha. Även om vissa andra insikter gjorde att jag blev väldigt kortvarig på detta jobb och valde därför att inte skriva kontrakt idag eftersom det inte alls kändes värt, så vet jag ju nu mer än vad jag gjorde igår.

Och med detta fortsätter jobbjakten...

OUR DEEPEST FEAR

Jag är inte mer än människa och vissa dagar kan det ta emot när det kommer till att tro på sig själv. Det kanske låter fett corny men ett sak jag brukar göra i såna stunder är att läsa inspirerande quotes. Ok ja, fett lame, men bland det viktigaste som finns är att göra det man måste göra för att må bra - oavsett vad det är. Plus, vi alla vet att jag är fett med corny så jag har free pass när det kommer till såna här grejer, hähä.

En av mina favorittexter of all time (Kanye even said it!) vid sådana stunder är ett utdrag ur Marianne Williamssons A return to love.

Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, and fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people will not feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It is not just in some of us; it is in everyone and as we let our own light shine, we unconsciously give others permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.

Efter några gånger med denna så känner jag mig alltid lika redo att ta mig an världen med en fet karatespark.

TVÅLPALATSET PÅ SÖNDAG

På söndag är det en megaloppis i Tvålpalatset i Mariatorget. Jag var såklart aspepp på att gå. Inte för shoppingen utan för att Jamrock ska servera jamaicansk mat! Dessutom kommer Ghaz (ni som minns, minns) och Annahita vara på plats för att fixa naglar, men eftersom jag jobbar så måste jag banga :( verkligen astråkigt!!!!!!! Kanske, kanske smiter jag iväg från jobbet tidigare för att fixa naglarna (zajk). Men ni som kan borde verkligen dra dit. Verkar vara ett skitsoft sätt att spendera en söndag på med några man älskar.

Lite jamaicansk kyckling i London förra året.

MÄNNISKANS NYA BÄSTA VÄN

Innan jag skaffade min iPhone har jag bara använt mig av dumbphones. "Smartphones är för stupid people", sa jag alltid när folk försökte övertala mig att skaffa en. Argumenten var alltid desamma. "Man kan kolla upp kartor, googla närsomhelst och varsomhelst och det är jättelätt att hålla kontakt med folk!" Men ville jag veta vart jag skulle gå kunde jag fråga någon ute på gatan (alla kunde ju kolla upp det med sina smartphones ändå) och googla saker kunde jag vänta med tills jag kom hem och satt vid en dator. No biggie ju.

När jag till slut köpte en smart telefon så var hålla kontakt-biten det jag tyckt om mest eftersom den underlättar galet när man har kompisar utomlands. Det är gratis och bra, hääää. Men jag visste exakt hur jag fungerar innan jag köpte den, hur uppslukad jag kan bli av saker och ting. Ge mig en tidning och jag kan underhålla mig själv i timmar - ge mig något som kan interagera med mig och det är kört! Och det är lite det som har hänt. Sakta men säkert... Har jag blivit lite av dessa dumb people som jag hatade. Till exempel sitter jag oftare och oftare på tunnelbanan och toaletten och läser eller whatsappar, vilket har fått mig att glömma bort allt jag brukade göra med sådan dötid. Läsa böcker, titta på folk och reflektera över saker. Nu är jag alltid uppkopplad - vilket visserligen har sina fördelar - men det måste finnas gränser. Och jag känner att jag ibland passerar dem och sätter mig då på en probation. Trots att jag oftast är medveten om mina flaws och försöker göra det bästa av situationen så måste jag erkänna att jag inte alls känner mig så duktig som jag önskar att jag var. Hatar framförallt den där likgiltigheten inför det som händer runtomkring en när man är uppslukad av sin telefon.

Och nu har min telefon kolat vippen efter bara några månader får det mig att känna att det här var det mest ovärda köpet i mitt liv...

Hur är er relation till smartphones?